Moderatorer: Carlssongossarna, Redaktörer
Kermit116 skrev:Fullständigt lysande! Area 51 har gjort det igen!
Imperial-Blomman skrev:[q
Filter (just nu)
Basspole 0.8 mH, 8.2 µF parallellt med bas.
Diskant 10µF i serie och 0.3mH parallellt över diskant.
1,2 Ohm motstånd före kondensator.
rättvänd diskant.
avr7000 skrev:Imperial-Blomman skrev:[q
Filter (just nu)
Basspole 0.8 mH, 8.2 µF parallellt med bas.
Diskant 10µF i serie och 0.3mH parallellt över diskant.
1,2 Ohm motstånd före kondensator.
rättvänd diskant.
Är det fortfarande dessa värden som gäller?
/
Carlssonkult.se skrev:Man mäter med rörlig mikrofon kring lyssningsplatsen och blandar samman värden tagna över tid till medelvärden för varje frekvens. Stig Carlsson insåg detta men på den tiden var det inte lätt gjort. Det är det nu. Det finns åtskilliga program som kan visa frekvensspektrum och jämna ut det över tid. Man kör alltså ut vitt brus (alla frekvenser lika starka) på lagom volym och vevar långsamt runt i luften med mikrofonen. För att få en bra utjämning måste programmet beräkna medelvärdena lagom ofta och med passande algoritm (över lång eller kort tid, vägt eller ovägt, etc). Personligen tycker jag RTsect från Tolvan Data är enklast att använda. På en halv eller en minut får man en stabil kurva. Den visar då vad lyssnaren verkligen nås av, både direkt och reflekterat ljud. Carlsson skulle ha varit oerhört entusiastisk. Carlssonhögtalare visar överlag bra resultat mätta med den metoden, många andra - även dyra - visar pinsamt dåliga.
Problem och begränsningar finns förstås. Om man vevar runt i rummet med en radie på ett par meter får man hygglig pålitlighet ner till 200-300Hz, men inte lägre. Vid lägre frekvenser börjar stående vågor i rummet synas, också beroende av högtalarens placering. Men över 400Hz blir kurvan mycket realistiskt och pålitlig. Man kan också mäta enstaka element i närfält på samma sätt, veva runt lite bara några centimeter från membranet. Till och med hörlurar kan mätas med god relevans.
Ortoakustiska högtalare ska då helt enkelt ge en spikrak kurva. Monitorer och liknande avsedda för nära lyssning on axis ska ge en kurva som faller av mot högre frekvenser eftersom man inte befinner sig enbart i sweetspot med mikrofonen. Om man vill att en sådan högtalare (de flesta nu för tiden) ska ge en balanserad tonkurva på större avstånd i lite andra vinklar kan oftast förstärkarens tonkontroller kompensera bra.
I-or skrev:Direktljudet är klart viktigast över ca 500-1000 Hz och avgör i allt väsentligt klangen här i de allra flesta fall. Spridningen har vanligtvis en mindre uppenbar klangpåverkan i sötpunkten (dock ofta en mycket stor klangpåverkan i andra positioner, inte minst för stående lyssnare), men spridningen är å andra sidan avgörande för högtalarnas spatiella egenskaper.
Problemet är att LTAS-mätresultaten ovan har minimalt med direktljudet att göra och vi kan inte med rimlig noggrannhet avgöra de klangliga egenskaperna över ca 500-1000 Hz från dessa.
Allt detta visar egentligen enbart att det är i stort sett meningslöst att utgå ifrån LTAS-resultat när man bedömer klang över ca 500 Hz. Över 500 Hz måste man mäta högtalarens direktljud, vilket man enklast gör genom att fönstra bort reflektionerna.
posting.php?mode=quote&f=31&p=2253950
I-or skrev:När REW används utan fönstring, som i alla s.k. LTAS-mätningar ovan, har man ett tidsfönster med en längd om 500 ms,...). viewtopic.php?f=31&t=71462&p=2253933&hilit=LTAS#p2253933
I-or skrev:Det stämmer, men jag vill varna för att lägga alltför mycket vikt vid de tidiga reflektionerna under 500 Hz. Det viktiga är den totala frekvensgången här och denna påverkas av samtliga reflektioner i rummet. Frekvensgångspåverkan från de första reflektionerna mot golv och tak kommer nästan alltid att kompenseras väl av övriga reflektioner i rummet över sådär 200-300 Hz av rent statistiska skäl. Den allt kortare våglängden medför att toppar och dalar hamnar för tätt för att hörseln ska uppfatta dem som sådana och dessutom börjar diffusionseffekter från irregulariteter i rummet och möbleringen att göra att rummet blir alltmer utjämnande ur ett akustiskt perspektiv. Under ca 200-300 Hz bör man helst anlägga ett modalt perspektiv på det hela, vilket förstås också medför att hela rummet är aktivt, se nedan.
....
Högre upp i frekvens, ca en halv till en oktav över Schröderfrekvensen (den gode Manfred Schröder höftade ordentligt och var lite väl snål med modaltätheten), blir modaltätheten så hög att det blir effektivare anlägga ett statistiskt synsätt och här kommer högtalarnas effektrespons + rummets ekvivalenta absorptionsarea att bli avgörande för frekvensgången, men man närmar sig också ganska snabbt det frekvensområde, där hörseln hyggligt kan skilja mellan direktljud och reflekterat dito, varför ofönstrade mätresultat (LTAS, Long Term Average Spectrum) alltmer förlorar sitt värde*.
Ovanstående gäller alltså under ca 500 Hz. Över ca 500 Hz är det dock en annan sak när hörseln åtminstone delvis kan separera reflektioner från direktljud, men då erhåller man inte bara klangpåverkan utan även spatiella effekter, till stor del beroende av infallsriktning för reflektionerna. Här har inte Toole och Olive varit riktigt tydliga eftersom man inte gör denna uppdelning under/över 500 Hz, men indirekt har Toole många gånger betonat att vi i typiska lyssningsrum oberoende av infallsriktning/ankomsttid framförallt har klangpåverkan av reflektioner under ca 500 Hz. Detta är skälet till att han anser att man här utan större problem kan ekvalisera frekvensgången efter ofönstrade mätresultat även om han mig veterligen aldrig uttryckligen har klarlagt att det är på ovanstående sätt som det hela hänger ihop.
...
posting.php?mode=quote&f=3&p=2245464
Maarten skrev:Ja, lite synd så här i efterhand men vid den tiden var jag synnerligen trött på att mäta ännu mer. Jag är det till viss del fortfarande, försöker nu bara surfa på gamla meriter, dvs redan gjorda mätningar . Men visst kliar det lite i fingrarna i att försöka mäta och förstå Carlsson. Jag tror nämligen att det skulle vara fruktbart att göra två typer av Spinorama, -en frifält och en rumsplacerad och att matcha dem.
Kimmen skrev:Först provade jag lite i Wolfram Alpha (länken räknar ut DI i dB för 1.2 våglängders avstånd) och kom fram till något som liknar Kimmos resultat: maximal riktverkan vid 0.7 våglängder och minimal vid 1.2 för källor i fas. Med källor 90 grader ur fas blir dock DI 0 dB oavsett avstånd. Det senare var ju väldigt spännande
Maarten skrev:Schysst erbjudande Stefan! Kan vi hålla det öppet? Jag har själv en golvstående variant av Rävarna att sätta tänderna i, samt att jag nyligen fått ett par Sonasomus WG att mäta upp och fixa filter till. (Ett annat alternativ till att låna lådorna är att jag kommer till dig och mäter och då kanske även mäta på några andra för att ha något att jämföra med? Om du dessutom vill ha något mer uppmätt så går det ju bra att göra det samtidigt. Hursomhelst, om jag skulle låna ett par lådor så mäter jag gärna även utomhus, - både lite upphissade lådor men också för att kunna mäta med bara frontvägg och mark och då är ju våren klart bättre tid).
@Johan: Gott, gissningen på måtten råkade träffa någorlunda rätt, men justerat blir det så här:
[ Bild ]
Din mätning av förskjutning i djupled stämmer inte helt med min uträkning ovan, kanske har jag slarvat med uträkningen?
OBS: Ovan simuleringar i föregående inlägg av mig ska tas med en stor nypa salt. Det kan kanske även vara så att viss 'ur-fas'-beteende är passande (?), dels eftersom elementen ändå inte är placerade utifrån akustiskt centrum i förhållande till referensaxeln, dels kanske för att det skulle kunna ge bättre DI enligt Kimmnes simuleringar här:
viewtopic.php?f=3&t=72656&start=60#p2212191Kimmen skrev:Först provade jag lite i Wolfram Alpha (länken räknar ut DI i dB för 1.2 våglängders avstånd) och kom fram till något som liknar Kimmos resultat: maximal riktverkan vid 0.7 våglängder och minimal vid 1.2 för källor i fas. Med källor 90 grader ur fas blir dock DI 0 dB oavsett avstånd. Det senare var ju väldigt spännande
Jag har snabbt labbat lite till och märker som sagt att jag tycker att det är svårare med filter för Carlsson. Jag hade nog gått för antingen AVR7000-förslaget, eller varianten med notch-filter ovan, sm bättre undertrycker basens uppbrytningar, delar diskanten brantare och har till synes bättre fas-matchning, - om det nu är värt något för denna typ av högtalare.
Här är en GIF med roterande bild, som tydliggör likheter och skillnader mellan AVR7000-förslaget och notch-filter ovan:
[ Bild ]
Om det finns någon här med dessa element och lådor så vore det ju intressant om någon/några ville testa.
juanth skrev:@Joro
250 cm lyssningsavstånd innebär 212 cm mellan diskanterna för att hamna på samma öppningsvinkel. 22-23% ca
Alltså exakt samma som med tex 350 cm i mitt fall. Sedan blir det såklart vissa skillnader ändå i simulering pga andra mått till väggar eller annat rum osv men i verkligheten så fungerar det fint med andra lyssningspositioner så länge vinklarna är rätt.
Det är de på bilden vi pratar om. Det är OA50. Första typen, men även OA50.2 är likadan, förutom att den har tyg över metallställning istf snygg metallbur.
Återgå till Carlsson Illuminati
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 9 gäster