Det märkliga är hur fint de låter trots att de (i mina ögon) står så tätt ihop. Jag gissar på 1,5m mellan lådorna. Vinklade även ut dem ca 25-30 grader. Är detta rumsrent förresten? Antar det. Hur som helst: Jag har väl aldrig varit en större vän av 70-talsmodellerna, men ikväll får jag allt böja mig. Det låter riktigt fint om dessa högtalarna. Givetvis är de fullt uppgraderade till punkt två, tre eller fyra, eller vad det nu är. Erik_J har nog koll på det, då det är han som renoverat och uppgraderat paret. Ett mycket gott jobb ska tilläggas. Kanske de snyggaste paret 70-tals Carlsson jag sett.
Det som blev så bra, och som förvånar mig, är frånvaron av "lådfärgningen" som jag alltid retat mig på i dessa modellerna. "Det låter 70-tals Carlsson" är nu en sanning med modifikation.
Fint djup i basen, bra body (närvaro), hyggligt perspektiv i djupled (förvåning), hygglig precision (ytterligare en förvåning) och samtidigt det Carlssonskt orthoakustiska fenomenet att slippa "pinpointlyssning" ger en imponerande upplevelse. OA51orna har fått konkurrens, och vi får väl se vilken modell som ägaren kommer att spela på mest. Mest är ju bäst. Don kommer att sova kort men gott i natt, det kan jag nästan lova. 
Förstärkare från McIntosh.
CD-spelare från Meridian.
