Som jag skrivit innan nånstans, så serverar dynaudio perspektivet i knät, de ger en känsla av hörlurar. Du kanske har rätt att de sprider bra, men jag har aldrig blivit speciellt övertygad om märkets förträfflighet. Den som kommit närmast är dock 52se. Hur som hellst, detta skall inte förvandlas till ytterligare en tråd om sågning. Skall man titta på specefikt carlsson-kvaliteer som jag uppskattar framför många andra högtalarmärken, är djupet, perspektivet och luftigheten; förmågan att måla upp ljudkällor. Det släpper rejält om Carlsson. Måste nog säga att Ino, Carlssons nemisis och broder, inte har samma "släpp" och luft, men för liten mängd lyssnande omöjliggör säkra uttlåtanden.
Just ovanstående kvaliteer är de jag värdesätter högre än just den motorvägsbreda sweetspoten, vilket i sig är en trevlig finess; det är inte alltid man sitter klistrad i lyssningsposition. Man pillar ofta med annat i bostaden. Man skall ju inte inbilla sig eg att Carlsson är ett Hiend-märke, säljstrategin och grundidén är en högtalare för bostaden. Den skall inte vara alltför dyr, och har då ett slags tak på hur kompromisslös den får bli. Jag tror nog att många högtalartillverkare lägger ned en massa pengar på avancerade komponenter utan att eg optimera för dess funktion. Priserna blir nog därefter. Att konstruera med kniven mot strupen är nog ett uppfriskande och sunt sätt att bygga högtalare.
Ursäkta för mitt ivägspånande.
Vad jag lite vill ha sagt, är att det finns fler högtalare än enbart de från Carlsson som klarar av detta. Jag hade tex inga som helst problem med off-axislyssning när jag idag lyssnade lite på ett par Dynaudio Audience 72se (tror jag de heter). Då var dessa ändå rätt taskigt placerade. Jag satt fortfarande mellan högtalarna och inte utanför, det ska tilläggas. Är det just här som Carlssonhögtalarna exellerar: Att kunna lyssnas på extremt off-axis? Hur viktigt är då detta, alltså att få ett någorlunda stereoperspektiv även extremt lång utanför pole-position? För min del, känns det som att det kvittar.
