Ja, det är en lite vansklig koppling det där, men trots det vet jag att de på
många ställen fungerat år efter år utan att några förstärkare brunnit, och
jag tror det beror på de stora serieförlusterna i delningsfiltret.
Filtret såg ut på så vis att LP-filtret till basen var genensamt i shuntlänken,
men serieinduktorn var individuell för de två kanalerna. Vad låga frekvenser
så var alltså kanalerna kortslutna till varandra. Men riktigt kortslutna var de
ändå inte, för spolarna var stora och hade en signifikant serieresistans, och
jag har även sett varianter med riktiga resistiva motstånd adderade. Genom
bassystemets förhållandevis stora verkningsgrad kunde man kosta på sig
sådana... otyg.
- - -
Om du vidhäftar bild med schema så kan jag reda ut hur du skall koppla för
att hitta tillbaka. Tyvärr var det ju några år sedan så jag minns inte filtrets
utformning i minsta detalj. Jag tittade ju i själva verket inte ens noga på det
när det begav sig utan råkade bara se det i RT sådär lite i förbigående.
Men så var det alltså kopplat.
Senare har det faktiskt gjorts lite liknande 3D-kopplingar* men med riktig
galvanisk isolation trots en del växelverkan mellan kanalerna av EMK-slag.
Det finns både fall där man användt element med dubbla talspolar och ett
LP-filter för varje från resp kanal, och basmoduler med PP-kopplade basar
där ett element är drivet av varje kanal.
Ingen av de nämnda lösningarna är riktigt bra eftersom det går åt en massa
effekt till saker som inte ger något ljud när bassignalen är stereofonisk, men
skall man rangordna dem så är den ordning jag beskrivit dem i från sämre
till bättre.
Bäst 3D-koppling är förstås aktiv delning/drivning + skapande av en mono-
signal för en ensam bas. Men bättre ändå är att inte använda 3D-kopplingar
alls utan att istället ha multipla bassystem.
Men som sagt - visa filterritningen så kan jag berätta hur de skall koppla så
det inte brinner upp.
Vh, iö
- - - - -
PS. 3D i det här sammanhanget har ingenting med tredimensionalitet att
göra utan det betyder bara att det är ett tredelat högtalarsystem.
Och just den typen av system är också orsaken till att den äldre benäm-
ningen av det som idag oftast kallas för "toppar", alltså högtalare som bara
är avsedda att återge registret över 80 Hz, var sidosystem. Ett bassystem i
mitten - och sidosystem vid sidan om den!
För i runda tal 10 år sedan och i och med ankomsten av en ny (och aningen
historielös?
) generation så blev benämnningen "sidosystem" allt oftaste
missförstådd och sammanblandades med surroundhögtalare/bakkanals-
högtalare.
Så jag slutade då i stort sätt att kalla sidosystemen som Ino Audio gör för
just sidosystem, till förmån för att istället kalla dem mitt nypåhittade ord
"toppsystem" (topp som ovanför, i frekvens) något som jag sett sprida sig
kraftigt sedan dess. Allt nog och medan - om någon ser mig halka tillbaka
och skriva sidosystem i något sammanhang så vet ni nu inte bara vad det
är/vad det betyder, utan också hur det kom sig att den typen av stereofon-
iska framkanalshögtalare för registret ovan basen, kom att kallas så.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
