Att det går att mäta sig till hur något beter sig är ett bra argument för att man inte behöver
lyssna under konstruerandet, men då man aldrig kan vara säker på att man mätt allt som man
behöver mäta, så behöver man vara beredd på att man kan behöva backa om (när) man upp-
täcker något som man inte hade väntat sig.
Alltså när man börjar lyssningssessionerna...
Jag känner inte någon seriös konstruktör som lyssnar innan man kommit så långt att det finns
något vettigt att lyssna på, och det bedömer man baserat på mätningarna. Fast det beror för-
stås lite på vad man sysslar med. I vissa fall är det kanske någon utvärdering man gör, som mer
än att vara konstruktion är grundforskning, och då kan det förstås hända att man lyssnar på de
mest underliga saker, och inte alls säkert något som kan kallas en lyssningsfärdig konstruktion.
- - -
Tycker det är tråkigt att se en sådan fantastisk människa som Bengt G talas illa om. Han brydde
sig verkligen om ljudkvaliteten. Men - han utkämpade mången strid med arga guldöron - som i
honom hade hittat en person som för dem symboliserade allt det som (i deras fantasi) var dåligt
med ingenjörer.
Idag omvärderar många av dem hans förstärkare, om de vågar låna dem sina öron.
Med det säger jag inte att dessa förstärkare är det bästa som gjorts, jag vill ju även sätta det i
perspektiv, och då måste även tiden få vara med i ekvationen. Och inte minst syftet med dem.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
