Hej! Jag pysslar med en 50 år gammal (supersnygg) Pioneer SX-770, och har bytt alla elektrolyter mot nya. Typ alla fallerade i test. (Jag har bytt alla 2SC870/2SC871 också ifall nån undrar, sen vågar jag inte ändra mer i effektförstärkaren för sluttransistorerna är TO-66 och kostar skjortor om jag bränner)
Men, på två ställen har jag bytt till bipolära 10uF istf polariserade elektrolytkondensatorer på ingången till förförstärkaren och ingången på effektförstärkaren, och en 0.47uF till en filmkondensator ut från förförstärkaren. Se bilderna nedan. Jag vill väl helst att det ska låta bättre än innan och hoppas mer än jag vet att det är bra val, men egentligen VET jag inte utan gissar. Jag har googlat på frågan och det bara väller in olika åsikter och svar. Jag har även kollat på långa youtube-klipp om skillnaden och om eller när man bör byta mot den som är designad, men jag känner mig inte så mycket klokare. Det är en AC signal så jag tänker att det ändå vore bra att antingen ha en film eller bipolär. Dessutom tycker jag att 10uF verkar lite mycket i signalvägen, om jag jämför med andra förstärkare jag råddat med. Men det kanske inte spelar så stor roll. Signalen ser iaf bra ut tycker jag från 50Hz till 10kHz.
Jag fattar att designen är gjord för att innehålla elektrolytkondensatorer, men jag tänker att min SX-770 nog inte var en high-end produkt som man ville kosta på, och kanske hade man inte tillgång till bra små bipolära elektrolyter då.
Vore jätteglad om någon VISSTE om det är ett bra, dåligt eller struntsamma-val att ändra till bipolära eller filmkondensatorer i signalvägen? Och som kunde förklara lite lagom komplicerat när man kan göra byte eller inte.
