Men i takt med att jag faktiskt lyckats återskapa en del, så känns det som om det bara funkar delvis, på nåt sätt. Inte för att jag tänker sluta med att njuta av gamla hifi-artefakter
, men det känns som om det fattas nåt.
Vad jag har funderat på är att det kanske behövs en förankring i nuet för att den där sanna hifi-glädjen åter ska infinna sig. Att man kanske införlivar nåt nytt och spännande i det hela. Det blir ändå aldrig riktigt som för.
Jag blev t.ex. löjligt förtjust i en liten iAudiospelare med blinkande display
och inser nu att det kanske är sådant som är basen för framtida nostalgi. Plus att det var kul att plugga in en ny sak i en gammal vintageförstärkare En ny kombination med stor känsla!
Min dröm är fortfarande att få ihop ett eller två system som jag borde ha haft för länge sedan. Men känner också att det behövs nya kickar.
Hur ser ni på det här med hifi-nostalgi? Hur funkar det för er? Fyll på med flum och tankar
