Mina föreldrar är utomlands och jag skulle vattna katten och mata blommorna.
Föreldrarna har ett garage för två bilar med en sida av helt öppen mot naturen och en av de tre väggarna i sådant skick att det var länge länge sedan den gjorde skäl för titeln vägg.
När jag var i yngre tonåren så förvarade jag obeskrivliga mängder hifi-elekronik på mitt rum. Min pappa som inte var så imponerad tyckte att jag skulle sortera upp allt jag inte använde i skräp och sådant jag ville spara för att sedan magasinera det senare och slänga det tidigare.
Jag satte igång med sorteringen och det jag ville spara var i kvalificerad majoritet men skräphögen var endå av klart imponerade storlek. Skräpet hamnade i föreldrarnas garage i väntan på container och de finare prylarna hamnade i en bod med hela väggar och golv
. Circus 5 år senare flyttade jag hemifrån, började jobba och köpte massa ny bråte, prylarna hos mina föreldrar var snart glömda. Farsan behövde snart utrymmet i boden och körde alla mina fina apparater till tippen men skräpet i garaget blev liggande... till nu.
Av en händelse tittade jag in i garaget nu när jag var hemma och fick syn på all elektronikbråte liggande under drivor med trålådor, pappkassar, fälgar, däck och annat skräp. Eftersom jag var väldigt uttråkad bestämmde jag mig för att gräva fram sakerna för att göra en ny inventering.
I den här tråden tänkte jag posta lite bilder på saker jag hittade.
Samt beskriva hur de klarat 15 år av fukt, minusgrader och djur som tyckt att elektroniken är en trevlig boplats.
Först en bild på utrymmet.
Tyvär tagen efter jag rotat fram all elektronik eftersom jag inte var smart nog att tänka på kameran när jag började gräva.
Bland annat här under låg det saker
Först ut är en Natonal Panasonic SG-1070L
Detta exemplar tillbringade tiden tiden som "maskinhallradio" fram tills jag tog över den circa 1991, den var därför ordentligt besudlad med olja, smuts och lösningsmedelsfläckar redan innan den hamnade i skräphögen ute i garaget ett par år senare.
Apparaten som panasonicen vilar på kommer senare så håll er till tåls.
Efter lite avtorkning
Funktionstest: Radion fungerar, skivspelaren snurrar.
Men bandaren skrapar.
Efter ett par öl kan man få för sig att rom är bra till att rengöra tonhuvuden, det blir inte alls kladdigt jag lovar.
Efter detta ljöd väljudande musik ur kassettdäcket... nåja musik i alla fall.
Slutsatsen måste bli att Panasonic höll bra kvalitet på 70-talet eftersom jag inte kan hitta en enda sak som felar på apparaten. Visst nålen till skivspelaren är kass och tonhuvudena till kassettdäcket kan ställas in bättre men ingen pontentiometer skrapar ens lite och alla funktionsväljare och funktioner verkar fungera.
Fortsättning följer.
Skulle kunna tro att jag varit på den där romen.
