Igår fick jag ett sms från en vän som skrev att det fanns intressanta möbler på en bonna-auktion på den skånska slätten. Nåväl, dom var intressanta men plånboken skrek som svulten gris. Jag tänkte att man kunde ju åka och titta iaf, det var ett tag sedan jag var på något liknande. Så efter jobbet tuffade jag upp till en lada ude på vischan. Väl där så strosade jag omkring ibland en massa olika grejor. Så såg jag en cd-spelare som såg intressant ut.
Jag skall försöka ta er till platsen. Du går in genom en ladugårdsdörr, inne i denna passage kan man öppna en dörr till. På dörren sitter en sliten lapp som säger: "stäng dörren så att vi inte släpper ut den dyra värmen". Värme och värme, det är nog inte mer än 10-12 grader där inne(7 grader ute). Det är ett märkbart surr i lokalen, de flesta är äldre. Tonen är högljudd men hjärtlig. Mitt bland folket så märker man av att en person sticker ut. Han pratar högt, tydligt(så tydligt man kan på bred skånska) och rör sig snabbt och effektivt trots sin storlek. Han är för kvällen klädd i ett par blekta svarta jeans som är hårt spända med hjälp av ett läderbälte med runda nitar på. Skjortan är vinröd och västen är av läder. Såklart är det musche och en liten sidbena som gäller för kvällen. Fast det som sticker ut mest är nog de svart-vita myggjagarna.
Kl 18 börjar auktionen och då har jag redan varit pissnödig ett tag. Jag är en av de få som sitter, för jag är endast intresserad av 3 rop. Alla andra följer med när dom lyfter upp varenda pinal som finns bland röran. Första grejen som jag var intresserad av var ett danskt Boeing 747 snidat i jakaranda. Det gick för hiskeliga 1500 kr. Således blev det inte mitt.
Jag räknade ut efter tag att han höll ca 120 rop i timmen. Kanske inte världens snabbaste, men samtidigt så underhålls det ganska mkt på denna typen av auktioner. Det gafflas, alla känner alla och det skämtas hejvilt. Ganska gemytligt på något udda vis, även om det luktar med otvättade kläder bland folksamlingen.
Vi passerade möblemanget jag var intresserad av, det blev inte så fasligt dyrt, men det var skralt i kassan, ingen plats i lgh. Så vad skulle jag med det till?
Så till Cd-spelaren. Ibland hittar man elektronik på sådana här ställen, ibland inte. Ofta är det enklare saker eller billigt skit. I vilket fall, cd-spelaren var klumpad med en Sharp ministereo modell 1998 med cd-växlare och fjärr samt ett par Logitech datorhögtalare. Det gjorde mig bitter, dels för att det säkert skulle bli dyrare bara för att den skiten låg med(ingen förstår att cd-spelaren är guldklimpen här). Dels för att guldklimpen skulle med stor säkerhet slängas om fel person köpte "klumpen".
I pausen frågade jag några gubbar om dom visste något vägguttag i närheten. Jorå, det fanns ett därude. Jag lyfte sharp skiten och med min sedvanliga tur så flög flera bitar all världens väg. H-E! Jävla mögjävlar! Fast se på fan, dom gick mot förmodan att sätta tillbaka. Andningspaus. Jag tog cd-spelaren till vägguttaget och kopplade in. Det lyser, släden funkar. Displayen verkar död. Luckan vill åka ut om man lutar spelaren fel(men det skall man ju inte göra, så vem bryr sig?) Jag bedömmer att den är värd ett försök, kosmetiskt är den bra.
Det var rop 330, jag var trött, pissnödig och frusen. Trots det så eldar jag alltid upp mig när det är dags... helt i onödan. Myggjagarnsnubben beskriver ropet samtidigt som han pekar: "En sterio(så säger man i skåne) me fjarr osså nårra högtalare o en forstarkare(det sistnämnda var cd-spelaren). Först ropade han 200 kr, inget napp. Sedan 100 kr, inget napp, sedan kom han ner på 50 kr och då började jag. Men se på fan, där hajade en gubbe till ... och han hänger ju såklart med. Det blir mer och mer. Det blir över min gräns... fan. Till slut måste jag släppa, det kan lika bra vara skräp där står. Så var det med den cd-spelaren........
.... men det slutar inte där. Fan ta den som ger sig tänkte jag. Efter ett tag så går jag fram till mannen som jag bjöd emot och frågade lite försynt om han ville ha allt i ropet. Jaaa,joo det hade han tänkt sig. Jag förklarade att jag endast var intresserad av den nedersta enheten. Han säger: Forstarkkarn? Mjaa, säger jag. Det är ingen förstärkare, det är en cd-spelare. Jaaaeee, va vill do ge? Hundra spänn säger jag(samtidigt som jag känner viss ångest, för att han kunde nog köpt rubbet för 100 kr om jag inte varit där). Jaja, det går bra de.
Känner i fickan. Fan, hur kan man gå på bonna-auktion utan lovor? Jaja, in i bilen och kör och tar ut en hundring. Hundringen lämnas över och jag lastar in en sådan här i bilen:
Nu återstår det att se om den funkar. Enligt denna videon så vaknar inte displajjen förrän man fått i skivan. Hoppet lever.
http://www.youtube.com/watch?v=NC24gS6WS9Q
Mvh
Filip
av Grovsnickare » 2009-10-30 00:10 
