Greengrass skrev:Jaha, och jag som trodde att du hade lyckats med något som Hitachi inte hade; nämligen att få en acceptabel basåtergivning från deras aluminiumkonade baselement från slutet av 70-talet!
Det ligger nämligen till så här: omkring 1977/78 skulle Hitachi hårdlanseras i Sverige och kom därför ut med ett digert renodlat Hi-Fi program. De hade allt, stora MOS-FET-bestyckade slutsteg, några som de kallade "Dynaharmony, direktdrivna skivspelare - även de var riktigt dyra tungviktare. Och så några olika par högtalare som påstods vara i samma klass som Yamaha NS-1000M - eftersom självaste statliga SR hade moderniserat sin studioutrustning med ett stort antal Yamaha-högtalare - ja, då "måste" de ju vara något speciellt. Så andra Hi-Fi-märken började snabbt apa efter och högtalare med liknande utseenden sågs lite varstans hos konkurrenterna.
Jag såg ett par Hitachi HS-530 hösten 1978 hos den då lokala Radio-TV och Hi-Fi butiken. De var uppkopplade till en avancerad Hitachi-anläggning med allt det senaste och såg verkligen imponerande ut. Så jag knallade, glad i hågen, in i butiken med testskivan "Ljud och hur det skall låta", utgiven av nu hädangångna Svenska Hi Fi Institutet. På B-sidan av denna underbara och kultförklarade testskiva, finns det ett spår - sista spåret - som har titeln "Elbasbakgrund, hämtad från Peter Holm-skiva". Där spelas det bara på en elbas men mycket tydligt och snärtigt. Låt mig också säga att det spåret sätter verkligen prov på allt i en ljudkedja. Om det finns en endaste svag punkt i en anläggning, (högtalare i synnerhet), så avslöjas det genast och obarmhärtigt! Så också denna gång. När handlaren, som både var en seriös och ärlig person, (sitt yrke till trots!), hade lagt tonarmen på det ödesdigra skivspåret och höjt volymen, blev återgivningen av bas-spåret obeskrivligt skramligt och helt omöjligt att lyssna på. Vi stod båda och grimaserade illa, som om vi hade tagit oss en rejäl klunk ättika istället för vatten.
Sedan kopplade säljaren in ett par Mirsch-högtalare - ni vet typen rundstrålande golvmodell som var mycket vanliga på den tiden. Då kom välljudet fram och el-basen återgavs välkontrollerad och med stor auktoritet. Inget saknades och inget lät illa, så vi kunde snabbt konstatera att Hitachis aluminium-koner, med dess futuristiska utseende till trots, inte klarade av att återge det en vanlig Mirsch-högtalare klarade av galant.
Summa summarum: Det räcker inte med att bara plagiera en välkänd högtalares utseende och mäta dess frekvensgång, man måste också studera hur den uppför sig utanför ljuddämpade mätrum.
Jag behöver väl knappast tillägga att det högtalarparet var det enda som fanns kvar i butiken - långt efter det att resten av det årets Hitachi-modeller hade sålts..?
Här nedan ett par länkar till bilder på de Hitachi-högtalare som var utrustade med aluminium-koner, eller "koner i metall", som det står i Hi-Fi Handboken 78. ('8)')
http://audio-database.com/Lo-D-HITACHI/ ... 530-e.html
http://audio-database.com/Lo-D-HITACHI/ ... 330-e.html
Är det fel på elementen eller var det integreringen med lådan?
Jag har ett par sådana element liggande på hyllan.
