Rörande faslinjära högtalare och sneda diskanter

[orven]

Fint jobb. Zinkade kanter

[Andersh74]

Sinkar inte alla sina lådor? Däremot är det nog bara jag som snålar med att bygga dom i furu. Blir det hyggligt lyckat gör jag nog om dom i ek. Annars målar jag dom nog, för nu passar dom bara i en bastu. Furu måste nog vara det tristaste träslaget men matchen om träslagens jumboplats är hård där även bok har god chans att vinna. Furuns bästa egenskap är dess lättarbetsbarhet!
/A

[orven]

Inget fel på furu förutom att det är ett mjukt träslag. Ser man på furubord och antalet märken som lätt uppstår på dessa. En hård lackfärg eller parkettlack är att föredra om man nu inte väljer att fanera dom.

[Andersh74]

Jag har inget emot furu, bara det är på rätt ställe. I ett båtskrov t.ex. Och ett gammalt fint slitet och såpat trägolv från förrförra seklet är oerhört vackert tycker jag. I möbler eller högtalarlådor däremot finns trevligare virke i vår flora.
A

[orven]

Jag har inget emot furu, bara det är på rätt ställe. I ett båtskrov t.ex. Och ett gammalt fint slitet och såpat trägolv från förrförra seklet är oerhört vackert tycker jag. I möbler eller högtalarlådor däremot finns trevligare virke i vår flora.
A

Inget fel på furu. I min båt så slipper jag att göra lådor då det finns en naturlig kanal under vardera scarndäck ovanför snarkofagrarna samt bra med rum (plats/luftrum) under doughouset.

[Marten_Med_]

Här lite från Bang & Olufsen..

Beovox range "Speaking out loud is no longer enough for a loudspeaker"

Beovox range (left to right): Beovox S45, S55, S80, S120, MS150, M150; (front) S30, S40

The job of a loudspeaker is to transform electrical oscillation into sound. And even though much has happened throughout the history of sound reproduction, the basic principles behind even the most modern loudspeaker are nearly ninety years old because they were developed as early as 1915 by Denmark's Peter L Jensen. He called his new invention the "thermodynamic loud-speaker".

At the time, the fact that you could even reproduce and amplify sound was revolutionary. It was an epoch-making innovation that was refined in the years that passed. But as long as the sound sources themselves weren't particularly precise, it wasn't really possible to create better sound until modern record players and tape recorders arrived on the scene that acoustical research could again add new dimension to sound.

The introduction of stereo signals placed even greater demands on loudspeakers. And the sophisticated tapes and unsurpassed compact discs of today have meant that people expect even more in terms of sound reproduction.

At Bang & Olufsen, the company has put well over sixty years of work into acoustic research and the construction of advanced speakers. Today the company is better equipped to carry on development work than ever before. The objective is to improve the speaker because richly-detailed sound is more than a question of speaking loudly.

The best loudspeakers leave the colouring and interpretation of sound to the musicians and their instruments. Because the job of a loudspeaker is simply to recreate an exact acoustic replica of the electrical signal fed to it by the amplifier. Without adding to or subtracting from those signals. This is no mean job. It involves having a wide, flat frequency response, with low harmonic and intermodulation distortion, and the elimination of phase distortion and the colouration that can be caused by resonance. It also requires an exact balancing of components.

Bang & Olufsen pioneered the field of phase distortion research, and remains in the forefront of loudspeaker technology. So all Beovox speakers gave neutral sound reproduction. The difference between models lie in their ability to reproduce powerful low bass tones, their power handling capacity, the size of the cabinets and the various placement options that they offered.

The stereo image produced by Beovox loudspeakers sounded wider than the actual distance between the speakers.
You heard a distinct depth and perspective in the sound reproduced. Instruments and soloists were always well-defined and easily locatable - not squashed, muffled and blurred into an unidentifiable mass. And the spatial clues and acoustic details that helped us picture a concert hall or room effectively were reproduced with such accuracy and clarity that you had no difficulty in visualising where a live performance took place.

How big is big?

It is a common error to assume that cabinet size is a fair indication of a loudspeaker's sound quality or power capacity. During the 1970's this belief had an element of truth, but not at the time of Beovox production. By then, speaker technology advanced past the point where 'bigger' means 'better'.

Why the angled profile?

The way you perceive sound from a multi-unit speaker is affected by the distance travelled by each part of the frequency spectrum.
If the drivers are all set on the same vertical plane, as in many other brands, the bass tones from the deeply-dished woofer have to travel further than the treble tones emanating from a domed tweeter. You hear the high frequencies fractionally earlier than the bass. This effect is called pathway distortion. B&O in their range of Beovox speakers eliminated pathway distortion by mounting the various drivers on an acoustic axis. Some Beovox models also had provision for an adjustable pedestal which you could tilt for final orientation at your listening position.

Why 'log-line'?

The three compact speakers - C30, C40 and C75 were specifically designed to overcome the acoustic problems inherent in smaller rooms i.e. where the walls were less than 3,5m apart. In this constricted space, low frequency sound could bounce back and forth between opposing walls, building up a 'standing wave' or resonance at a certain frequency. In other words, the room itself could 'ring' - much like a wine glass flicked with a fingernail.

To overcome this problem, B&O's compact speakers had special cabinets with interior partitions so-placed that the rear radiation from the drivers followed a path that was not constant because of the logarithmically decreasing flow resistance it encountered on its route to the rear ports.

An explanation of phase distortion

Phase distortion is the same as distortion in time. Even the best multi-way speakers can suffer from phase distortion. It occurs when, for the same tone, two drive units vibrate at the same time but in opposite directions: that is out of phase - like feet marching out of time. So instead of arriving at the ear simultaneously as one integrated sound, some parts of the sound are delayed in relation to others. As you can imagine, the result is musical reproduction which is not faithful to the original. In the worse cases, the sound is woolly and muffled. In all cases it is fatiguing and tiresome to listen to for long periods.

The differences in conventional speakers and Bang & Olufsen Uni-Phase speakers were audible in controlled listening tests as a
freer, more open stereo image and more precise definition and clarity, especially on transients. A square wave (below, left) is a most demanding test for any audio component. Its reproduction by a conventional speaker (below, centre) makes it almost unrecognizable. However, it is close to the original (below, right) when it was reproduced by a Beovox Uni-Phase speaker.

In addition to Bang & Olufsen's electronic design solution to the problem of phase, the drivers of all models were mounted on an angled baffle so that they had a common acoustic axis. This means that all tones had the same distance to travel from speaker-coil to ear and were therefore more likely to arrive at the same time.

Furnishing options

Bang & Olufsen loudspeakers gave you more furnishing options than any other brand. Once you met the criteria for system-matching you were then free to choose the type of speaker that fitted most readily into your home environment.

If you decided on a free-standing model, it was sensible to raise the speakers to the optimum listening height by fitting them with their own sturdy metal pedestals. This alone prevented too much of the sound becoming lost in long-pile carpeting and other domestic furnishings. 'M' models included pedestals as standard. For 'S' models the stands could be bought separately.

Alternatively, Beovox 'S' speakers could be placed on a low table or shelf, or fixed to a wall using the special mounting brackets available as an optional accessory.

\\M

[Marten_Med_]

När B&O pratar fas-linjära högtalare så pratar dom om två olika (lika) saker, om jag fattat rätt.
Det ena och det som kallas Uni-Phase är att avståndet från talspolen till lyssnaren ska vara lika lång och att alla element ska "stråla" mot samma punkt (lyssnaren).
Så här löser dom det på S&M modellerna som finns på bild ovan.



Och med rätta stativ till så hamnar talspolarna på samma lodlinje och alla högtalarelement strålar mot samma punkt.



På mina s30 (eller om det är s40) är bara tygfronten vinklad men inte baffeln, fäste för stativ finns så då hamnar talspolarna i linje men inte "samlingspunkten".

Det andra är som på c30, c40 och c75 där dom bara pratar om "Phase distortion" och har löst det genom att flytta bak diskanten och anpassat delningsfiltret (tror att det är ett 6/12db filter), syns inte så bra på denna bild, och basen är "rakt" monterad, men i CX modellerna har basen nu också fått en vinkling och B&O pratar åter igen att dom är Uni-Phase högtalare.

c30


cx100



\M

[Jocke]

Har inte orkat ta mig igenom hela texten men B&O hade lite speciella hyss för sig med faslinearitet. Man gjorde 3-vägare där bas och diskant delades med 12dB/oktav och kopplade elementen i fas för att åstadkomma total utsläckning vid delningsfrekvensen. Mellanregisterhögtalaren var egentligen bara en "filler" som spelade i tomrummet som uppstod.

[Marten_Med_]

Några år innan tidigare så hade dom kollat lite på Olle, Stig och Martin
och skapade Beovox 2500 Cube, rundstrålande.



Sex st diskanter som spelar 360 grader, påminner lite om dina kuber Andersh74





\M

[Andersh74]

Hejsan.
Jo, jag var en gång i tiden lite påläst på Beos produkter då farsan bytte ut Luxor Dirigenten med tillhörande OA4:or (om jag minns rätt) mot den Beocenter 9000 med tillhörande Red Line 45 som jag haft i min ägo de senaste åren. Bytet från Luxorn mot rymdskeppet beocenter 9000 var ju väldigt häftigt som 16 åring och under många år hade vi den häftigaste stereon i kvarteret (på parkeringsuppfarten till huset stod en mörkblå Saab 9000 utan turbo, med plåtfälgar, tygklädsel och handvevade rutor, vilket jag inte tyckte smälte samman med den image som beostereon gav.) Jag var t.o.m. och besökte beofabriken i Danmark tillsammans med farsan och jag kommer ihåg de där kuberna som då fanns i någon återblicksutställning som fanns på fabriken och har faktiskt tänkt på dom när jag nu på volley så att säga spikar ihop några lådor till båten (eller datorn eller var dom nu hamnar, på tippen för olyssningsbara prototyper troligen).

Nu har jag ju skänkt bort rymdskeppet beocenter 9000 men har Red Line högtalarna kvar. Jag har inte hunnit läsa igenom hela beotexten än, men RL högtalarna har antagligen samma idé som t.ex. cx 100, och de andra som börjar på S. De har i alla fall samma form, sett från sidan. Cx 100, och för den delen cx 50 känns dock aningen mer moderna då de är smalare än de är djupa vilket de flesta moderna högtalare är (av någon anledning som jag kommer att lista ut när jag blir mer insatt i ämnet. Tycker högtalare som är bredare än de är djupa är snyggare). Däremot ligger mina RL 45:or under en säng här hemma då de är de högtalare som låter överlägset sämst, utkonkurrerade av både mina små duxar och mina S-system improved. Så trots goda tankar så låter beohögtalarna inte något vidare i mina öron, men som jag skrivit tidigare så kanske något år galet med dom. Och som jag sa väldigt mycket tidigare till min pappa så borde ha köpt beolab penta istället. Har än idag aldrig lyssnat på några men med den prislappen de hade i början av 90-talet, 14000:- om jag minns rätt, så borde de låta bra och inte bara se ut som två fallosar med stor prislapp.

Mvh, Anders

[Andersh74]

Hejsan tjära forum
Nu har nästan hela jul/nyårshelgen passerat utan större mankemang och jag lever trots snuva, halsont, skallont och matthet. Under några glatta ögonblick mellan gästers besök och under gästers besök besökte jag verkstaden och pillade vidare en smula med mina sneda kuber till missfosterhögtalare som synts ovan i denna tråd.

En blev såpass färdig att jag bar in den, ställde den på pianolocket, kopplade in den på Pioneerstärkaren, tog kort på den och höll för öronen. Den lät bedrövligt. Elementen är i sig kanske inte något alls att hänga i granen, men jag tyckte ändå att de då de låg fritt på bänken ute i verkstan, inkopplade på den riktigt urusla centrumkombon, lovade mer än de presterade insatta i mina lådor. Lådorna är ju riktigt små, se bild, och helt täta och fulla med isolering. Kan det vara så att de är så små och täta att mottrycket blir för stort för att basen ska orka pumpa som den ska? Jag tyckte nämligen att basen var bättre utan låda där elementet låg och skallrade på en arbetsbänk. Vad tror ni om att helt ovetenskapligt sätta in ett reflexrör i denna väldigt lilla låda? Kan det hjälpa? Kan det bli något bättre på något sätt? Och vad tycker ni för övrigt om lådorna? Om de av någon gillas kanske man kan idka lite vetenskap på idén och kanske bygga ett par till som låter drägligt. Och i så fall med andra bättre lämpade element. Kanske kunde passa i ett hemmabiosystem?

Utvändigt har lådorna måtten 220*220*130 och då baffeln är ordentligt nedsänkt pga. elementens form och sidornas tjocklek är 15 mm så blir volymen pytteliten. Se bilder:




Ute i verkstaden väntar stativen på att bli färdiga. Jag tror det blir "trebenade bågar" i limträ. Men efter att ha hört hur de låter känns stativen rätt onödiga! Men tanken är ju att ha dom i båten och det vore kul om de kunde låta lite bättre än de gjorde bak i hatthyllan på min Ford Fiesta från -96 där de satt senast. De har ju redan någon slags stativ, men då för att stå på något annat. Jag tycker att min infrästa stödpinne i ek blev ganska listig efter att ha legat sömnlös några nätter. Tanken är att de ska stå på en dyna i båten. De bågar jag bygger ute i verkstan är för att ha dom på golvet i biosalongen. Men som dom låter får dom aldrig stå där...

Mvh, Anders

[zvenamp]

det där ser ut att vara ett par hatthyllehögtalare till bil... dem torde ha ett vidrigt högt q värde så nej inte bygga sluten låda.. bygg med ett rejält rör i varje ....

[Andersh74]

Typ dassrulle?

[Micke23]

Hejsan.
Jo, jag var en gång i tiden lite påläst på Beos produkter då farsan bytte ut Luxor Dirigenten med tillhörande OA4:or (om jag minns rätt) mot den Beocenter 9000 med tillhörande Red Line 45 som jag haft i min ägo de senaste åren. Bytet från Luxorn mot rymdskeppet beocenter 9000 var ju väldigt häftigt som 16 åring och under många år hade vi den häftigaste stereon i kvarteret (på parkeringsuppfarten till huset stod en mörkblå Saab 9000 utan turbo, med plåtfälgar, tygklädsel och handvevade rutor, vilket jag inte tyckte smälte samman med den image som beostereon gav.) Jag var t.o.m. och besökte beofabriken i Danmark tillsammans med farsan och jag kommer ihåg de där kuberna som då fanns i någon återblicksutställning som fanns på fabriken och har faktiskt tänkt på dom när jag nu på volley så att säga spikar ihop några lådor till båten (eller datorn eller var dom nu hamnar, på tippen för olyssningsbara prototyper troligen).

Nu har jag ju skänkt bort rymdskeppet beocenter 9000 men har Red Line högtalarna kvar. Jag har inte hunnit läsa igenom hela beotexten än, men RL högtalarna har antagligen samma idé som t.ex. cx 100, och de andra som börjar på S. De har i alla fall samma form, sett från sidan. Cx 100, och för den delen cx 50 känns dock aningen mer moderna då de är smalare än de är djupa vilket de flesta moderna högtalare är (av någon anledning som jag kommer att lista ut när jag blir mer insatt i ämnet. Tycker högtalare som är bredare än de är djupa är snyggare). Däremot ligger mina RL 45:or under en säng här hemma då de är de högtalare som låter överlägset sämst, utkonkurrerade av både mina små duxar och mina S-system improved. Så trots goda tankar så låter beohögtalarna inte något vidare i mina öron, men som jag skrivit tidigare så kanske något år galet med dom. Och som jag sa väldigt mycket tidigare till min pappa så borde ha köpt beolab penta istället. Har än idag aldrig lyssnat på några men med den prislappen de hade i början av 90-talet, 14000:- om jag minns rätt, så borde de låta bra och inte bara se ut som två fallosar med stor prislapp.

Mvh, Anders

Beovoxhögtalarna behöver nog nya skumkanter på baselementen för att låta som de ska. Finns att köpa t.ex. här: http://www.speakerrepairshop.com/index. ... 49&lang=EN

Att byta skumkanter är inte så svårt, det finns en bra instruktion här på faktiskt.se.

[phloam]

Technics gjorde ju flera olika "Phase Linear"-modeller, t.ex.

SB-L200


eller lika-som-bärhögtalaren SB-4500A

[IngOehman]

På sätt och vis var detta en både spännande och väldigt kreativ tid då
massor av olika konstruktörer gav oss sina tolkningar av hur en perfekt
högtalare skulle arbeta. Urvalet var väldigt rikt i förhållande till antalet
olika tillverkare, för få var kopior av varandra.

Konstruktörerna vågade tänka själv och skapa ljudåtergivning enligt
sina egna huvuden.

- - -

Och jag tyckte särskilt om att alla experimenterade och hade gjort sina
EGNA bedömningar avvad som var den perfekta balansen, även om ju
alla eller de flesta förstås satta sig in i även hur alla andra tänkte och
tyckte.

Det skapade en rik och varierande hifi-värld med något för var och en.
Man behövde inte vara som alla andra för att kunna hitta något som var
passande för ens smak.

Nästan vilken smak man än hade fanns det någon som gjorde något
som passade.

- - -

Före denna tid (från mitten/slutet av 70-talet och fram till några år in på
80-talet?) var inte uppfinningsrikedomen alls lika stor, och min uppfatt-
ning är att den inte är det idag heller.

Idag arbetar de flesta högtalarkonstruktörer inte i sina huvuden och i
labbet -utan de arbetar med samma simuleringsprogam som verktyg.

De flesta härmar något som redan finns.

- - -

En intressant sak som jag tror få känner till idag, är att Olle Mirsch med
sina ideer om hur en högtalare bäst skall kommunicera med rummet,
faktiskt var framgångsrikare än självaste Stig Carlsson!

Han passerade alltså Sonabs försäljning långt innan Sonab lades ned.

Jag vet inte om man skall tolka det som att Olles recept var bättre (alltså
i betydelsen gav högtalare med föredraget ljud) eller om det betyder
att han var skickligare på marknadsföring?

- - -

Olle har hur som helst berättat för mig att Stig betydde mycket för honom
genom att Stig förde in tanken på lyssningsrummet in i ekvationen, och
att det var MÅNGA av den tidens konstrultörer som lät sig inspireras av
Stig.

På 70-talet och framförallt mot dess slut så var tanken att integrera hög-
talare och lyssningsrum väldigt dominerande för högtalare med svenskt
ursprung, men importerade högtalare var i mindre grad präglade av den
"svenska skolan". Det ser man tydligt när man bläddrar i gamla hifi-hand-
böcker.

- - -

Frågan är om inte Karl-Erik Ståhl var den förste som försökte förena alla
tänkbara förekommande ideer och uppfattningar om hur en högtalare
"skall mäta", med sina A4-14?

Han skapade en direktstrålande högtalare med elementen riktade rakt
framåt, som trots det hade rakare energikurva än någon annan hög-
talare på marknaden! Dessutom kunde de anpassas noga till en stor
mängd tänkbara placeringar således att de mätte bra nästan hur man
än ställde dem i rummet!

Den mätte faktiskt väldigt rakt och fint även i Stigs mätrum på Torkel
Knutssonsgatan! Men Stig gillade dem inte alls upplevelsemässigt.

- - -

Men som sagt, detta var en spännande tid och det fanns högtalare av
många olika skolor, även direktstrålare och som sagt faslinjära högtalare
(vilket inte Olles var, om någon undrar hur texten om faslinjäritet skall
tolkas i Olles text).


Vh, iö

- - - - -

PS. Den enda egentliga anmärkningen Stig hade på hur A4-14 mätte i
hans lyssningsrum var att han tyckte att nivån steg en del mot de låga
frekvenserna (både absolut och jämfört med OA-52). Men å andra sidan
sa Stig att även OA-116 steg mot låga frekvenser, och att han inte hade
en väldigt bestämd uppfattning om vilken mängd bas som var rätt, då
det ju var rätt så rumsberoende.

Men - han sa att han för 50-serien gjorde en dimensionering där bas-
nivån låg så svag som 6 dB nere (MED reflexer från golv och bakre vägg
inräknade) i närheten av avstämningen. Helt enkelt för att hans utgångs-
punkt var hans rum, ett som han hade skapat som referensmätmiljö för
att han skulle kunna gå från de tidigare energikurvemätningarna till de
totalljudsmätningar som han nu föredrog.

Men han sa att han var väl medveten om både att det var mindre nivå
än han hade valt att dimensionera med tidigare, och han var medveten
om att många ansåg att 50-serien klingade lite ljust. Men han ville inte
säga om nivån hade varit riktig tidigare eller nu. Snarare menade han
att den nuvarande balansen passade en sorts rum med stadigare väggar.

[Andersh74]

Jag tackar och bockar ordentligt djupt för de uttömmande svaren. Och angående -70-talets experimentlusta och vägran att stöpas i samma form så var det ju inte bara på högtalarfronten det var så. Även bilarna såg man skillnad på. Idag ser en Jaguar, en Skoda och en Volvo lika dana ut. Men på -70talet var det en baggis att skilja en Citroen från en Saab och en Volvo från Mercedes. På den tiden slogs inte heller alla partier om mittenväljarna som dom gör idag. Det var helt enkelt roligare förr, fast inte nödvändigtvis bättre.

Appropå roligare så är mina ljudmässiga lågvattenmärken till båthögtalare (lågtalare möjligen) gansḱa färdiga nu.



De blev trots allt rejält bättre med ordentliga hål i sidan. Dessutom ser det festligt ut när det sprutar sågspån och isolering ur hålen i takt med "Kors vad det vimlar av segel idag, är det kappsegling, nää det är lördag..."

Frid
/A