Hur mycket är en watt egentligen?

[Flint]

Kan vi skapa en lista på olika slutstegs dämpfaktor? Jag börjar

Rotel RB-993 280

Mitt nuvarande rörslutsteg, dämpfaktor 1

[Komorok]

Om mitt slutsteg har en utimpedans på 0,001Ohm@1kHz, vad blir det för dämpfaktor? 8000?

[Flint]

Om mitt slutsteg har en utimpedans på 0,001Ohm@1kHz, vad blir det för dämpfaktor? 8000?

Ja, 8/0,001=8000. Men det förutsätter att högtalana är anslutna direkt på stegets utgång för högtalarkablarna är inte medräknade när man räknar så.

[Komorok]

Tack Flint. Då är jag lite klokare.

[Flint]

Tack Flint. Då är jag lite klokare.

Om man tar med en högtalarkabel på tot. säg 0.1 ohm i ditt exempel blir istället dämpfaktorn 8/0,101= 79.2ggr. Ganska stor skillnad alltså.

[Svante]

Ojoj, här var det mycket tokigt.

Det so jag tror har gett upphov till "rörwatt" vs "trissewatt" är nog att en rörförstärkare har en mjukare klippning, vilket gör att det inte låter fullt så illa när man överstyr dem. Det går att överstyra en rörförstärkare mer än en trisseförstärkare, och då blir det liksom mer ljud per watt.

Utgår man från att högtalarens känslighet är 87 dB/m/2,83 V så behöver du 20-25 W för att nå 100 dB ljudnivå.

Nja. 20 W ligger 13 dB högre än 1 W, och det skulle ge 13+87=100 dB. Visst.

Men 87 dB gäller på 1 m avstånd i ekofri halvrymd. I ett bostadsrum blir det lite annorlunda, det kan bli både mer och mindre. Dessutom har man oftast två högtalare och då tillkommer 3-6 dB.

Men mest skillnad av allt gör att man inte kan få mer än 100 dB i topparna. Vill man spela högkvalitativa fonogram som har 18 dB toppfaktor så behövs det 30 ggr så mycket effekt eller 600 W. Om medelnivån ska vara 100 dB alltså.

Verkningsgrad och känslighet är besläktade storheter. Verkningsgraden är sällan intressant, men det kan vara intressant att veta att den typiskt är under 1% och starkt frekvensberoende. Känsligheten däremot bör i princip vara nära oberoende av frekvensen.

det som oftast glömms bort är DÄMPFAKTORN...... titta på nyare 5,1 stärkare osv.. dem skiter oftas på sig vid högre volymer då det inte finns kraftresurser ...

i äldre järn så sitter det oftas en biffig trafo som kan lev STRÖM... o rejäla kondingbankar... o slutsteget kan leverera pulver o ha kvar limmits för bibehålla basmebranet i kontrollerade rörelser... oftas har man en rejäl återkoppling i slutsteget för att få en hög dämpfaktor...
med resultatet att uteffekten sjunker... därav låga effektsiffror på gammal hifi.....

sen på 80 talet-90 taleto frammåt så jagade man toppeffekt men nada dämpfaktor,,,, o små trafos .....

Där var det inte så mycket rätt. Dämpfaktorn är bara ett dåligt sätt att ange en förtärkares utimpedans. Typiskt brukar den beräknas som 8/Rut. Är Rut 0,1 ohm blir dämpfaktorn 80. Angivelsen är dålig eftersom man lätt kan tro att en dämpfaktor på 1000 ggr är mycket bättre än en på 100 ggr. De motsvarar en utimpedans på 0,008 respektive 0,08 ohm. Detta är ingen avgörande skillnad.

Dämpfaktorn associeras ofta med "kontroll" av högtalarmembranet. Visserligen ger en serieresistans ett mer resonant beteende, men det gör även kabelresistanser och uppvärmning av talspolen. Och när man optimerar resonansvilligheten (Q-värdet) hos en bashögtalare, så är det inte så att det ska vara så lågt som möjligt. Det ska vara rätt.

Dämpfaktorn/utimpedansen är också i allt väsentligt en småsignalegenskap, den har ingenting med "pulver" att göra.

Hög återkoppling gör heller inte att maxeffekten i en förstärkare sjunker. Däremot sjunker förstärkningen, men sån är nästan gratis idag.

Det mesta som sägs inom ljudvärden stämmer inte. Det är antagligen ett av de mest missförstådda och desinformationsrika områden som finns. Låter det konstigt eller dumt så är det antagligen felaktigt, det tror jag är ett bra sätt att förhålla sig till det.

Instämmer.

Hur fungerar det där med dämpfaktor, tappad kontroll på element och emk-återkoppling egentligen?

Det är rätt enkelt egentligen. Om man slutar prata dämpfaktor och i stället pratar om utimpedans och kombinerar den med högtalarens frekvensberoende impedans, så har man täckt in alla effekterna av dämpfaktorn med en enkel spänningsdelare.

När man börjar prata "kontroll" så blir det flummigt/mystiskt, och folk tror att det är något annat än den simpla (lilla) tonkurveavvikelse som bildas. Det är det inte.

[LypsylateX]

Kan vi skapa en lista på olika slutstegs dämpfaktor? Jag börjar

Rotel RB-993: 280
Kenwood Basic M1: >1000

[Andersh74]

Hoppla! Jag som inte begriper allt det här skulle vilja ha lite hjälp att tolka med utgångspunkt i den initiala frågeställningen; kan det ligga något i påståendet att uteffekten i -70-talets vintageförstärkare står sig fint i jämförelse med modernare förstärkare? Givetvis vet jag att det under alla tider har tillverkats bra grejer, frågan är mer hur väl de receivrar som det dräller av här på vintageavdelningen står sig jämfört med mycket av det som säljs på ex mediamarkt? Kan mina 2*20w orka med lika mycket som något annat märkt 2*50w? Är en watt alltid en watt?
Över och ut och hejdå macken, ses imorn.
/A

[aisopos]

Förutom dämpning finns ju även effekten att om slutsteget har hög utimpedans (dvs låg dämpfaktor) så avbildas högtalarens impedanskurva på dess tonkurva, vilket hörs rätt tydligt. Jag skulle kunna tänka mig att det är den effekten de flesta hör, snarare än bristen på dämpning, med slutsteg som har låg dämpfaktor.

+1

[aisopos]

... i den initiala frågeställningen; kan det ligga något i påståendet att uteffekten i -70-talets vintageförstärkare står sig fint i jämförelse med modernare förstärkare? Givetvis vet jag att det under alla tider har tillverkats bra grejer, frågan är mer hur väl de receivrar som det dräller av här på vintageavdelningen står sig jämfört med mycket av det som säljs på ex mediamarkt? Kan mina 2*20w orka med lika mycket som något annat märkt 2*50w? Är en watt alltid en watt?
Över och ut och hejdå macken, ses imorn.
/A

Frågan är generell så svaret får också bli generaliserande.
Ja, gammal vintage-effekt står sig generellt fint mot dagens watt.
Ty en watt är fysikaliskt exakt samma watt som den var förr i tiden. Det har
inte ändrats något där över tiden.
Däremot har det florerat en del olika sätt att mäta watt, en del riktigt
hederliga, andra totalt 100% oärliga. Ett tag var det populärt att ange PMPO-
watt. Då kan något som ger 2 ärliga watt få angivelsen 100W PMPO, typ.
http://yeroc.us/eng/pmpo

Denna oärlighet tycker jag mig förstå har ökat under årens lopp. Men långt
ifrån alla tillverkare hänger sig åt falska siffror dock.

Sen kan man nog påstå att på förstärkarsidan har det nog inte hänt så
revolutionerande saker sedan 70-talet. Så saker som dämpfaktor och
sånt har man länge haft både koll på och möjligheten att välja design
istället för att förhålla sig till vad som är möjligt.

Men observera att jag skrev: "Ja, gammal vintage-effekt står sig generellt
fint mot dagens watt."
Inte att vintage-förstärkarna är generellt bättre, utan bara att dom
generellt kan vara lika bra.

http://en.wikipedia.org/wiki/Audio_power

[Svante]

Förutom dämpning finns ju även effekten att om slutsteget har hög utimpedans (dvs låg dämpfaktor) så avbildas högtalarens impedanskurva på dess tonkurva, vilket hörs rätt tydligt. Jag skulle kunna tänka mig att det är den effekten de flesta hör, snarare än bristen på dämpning, med slutsteg som har låg dämpfaktor.

Fast det är ju faktiskt exakt samma sak, de två.

Det är det som är sådan stor källa till förvirring och det är därför som jag tycker så illa om begreppet dämpfaktor.

Man kan alltså inte höra antingen den ena eller den andra, eftersom de båda är samma sak.

"Det är mörkt ute nu."
"Ja, och inte är det så ljust, heller."

[MagnusÖstberg]

:P ha ha cerwin vega DC15 ballar inte ur.. utan det är pioneer stärkarn som tappar kontrollen pga klen nättrafo... philips dc370 steget är specad 2*70watt 8ohm RMS 5hz-30khz 0,003% thd

Det kan ju knappast vara trafons förmåga att lämna spänning som är problemet med en högtalare som har 100dB känslighet och en nominell impedans på 8 ohm.

Det är inte så att du har en kondingbank som är svinaliten i Pioneern?

[Flint]

Det är inte så att du har en kondingbank som är svinaliten i Pioneern?

Man kan ju koppla ett oscilloskop över kondingarna i nätbanken och mosa på högtalarna full uteffekt som vanligt och se hur spänningen ändrar sig. Då får man koll på både nättrafo, diodbrygga och kondensatorer.

[Nattlorden]

Det är inte så att du har en kondingbank som är svinaliten i Pioneern?

Man kan ju koppla ett oscilloskop över kondingarna i nätbanken och mosa på högtalarna full uteffekt som vanligt och se hur spänningen ändrar sig. Då får man koll på både nättrafo, diodbrygga och kondensatorer.

Är beteendet likadant för klass D som för "vanliga" steg på den punkten?

[Flint]

Det är inte så att du har en kondingbank som är svinaliten i Pioneern?

Man kan ju koppla ett oscilloskop över kondingarna i nätbanken och mosa på högtalarna full uteffekt som vanligt och se hur spänningen ändrar sig. Då får man koll på både nättrafo, diodbrygga och kondensatorer.

Är beteendet likadant för klass D som för "vanliga" steg på den punkten?

Med samma typ av analoga nätdel dvs. icke switchad borde det bli exakt samma funktion. Osäker på hur det blir med en switchad nätdel men den har väl också elektrolyter på utgången (mot belastningen slutsteget) och deras förmåga funkar väl likadant där. Det är väl bara uppladdningen av dom som skiljer gentemot i en analog nätdel. Rätta mig om jag har fel.

Kom på en sak. Jag har missat hur klass-d-steg klipper vid full uteffekt. Får koppla upp mina Hypex UcD180 nån dag och testa det. Och också mäta stegets ri över hela tonområdet, det har jag också glömt.

[PerStromgren]

Förutom dämpning finns ju även effekten att om slutsteget har hög utimpedans (dvs låg dämpfaktor) så avbildas högtalarens impedanskurva på dess tonkurva, vilket hörs rätt tydligt. Jag skulle kunna tänka mig att det är den effekten de flesta hör, snarare än bristen på dämpning, med slutsteg som har låg dämpfaktor.

Fast det är ju faktiskt exakt samma sak, de två.

Jag har anat det en tid, men vågade inte skriva det, eftersom den där jäkla EMK:n dyker upp ibland.

Men dämpning är ju en parameter i tidsdomänen, hur kan den så enkelt avspegla sig i frekvensdomänen? Kopplingen är bergis något Q-värde eller nå't i modellen av det mekaniska systemet, va?

[aisopos]

Men dämpning är ju en parameter i tidsdomänen, hur kan den så enkelt avspegla sig i frekvensdomänen?

Tänker du på ordet dämpfaktor då?

För isåfall har det ordet inget egentligt att göra med dämpning, utan det
är helt enkelt bara ett namn på en egenskap för impedansen.
ie lastimpedansen/utimpedansen.
Ordet hade kunnat heta impedansfaktor, det hade nog varit ett bättre ord.

[PerStromgren]

Men dämpning är ju en parameter i tidsdomänen, hur kan den så enkelt avspegla sig i frekvensdomänen?

Tänker du på ordet dämpfaktor då?

För isåfall har det ordet inget egentligt att göra med dämpning, utan det
är helt enkelt bara ett namn på en egenskap för impedansen.
ie lastimpedansen/utimpedansen.
Ordet hade kunnat heta impedansfaktor, det hade nog varit ett bättre ord.

Nej, jag tänker inte på dämpfaktor, utan just dämpning.

Den här texten på wickan verkar ju helt koko i skenet av det som skrivs här, eller?

En högtalare vill, på grund av sin fjäderliknande upphängning, fortsätta vibrera även efter att förstärkaren slutat skicka signal. Då högtalaren består av en spole i ett magnetfält alstrar dessa eftersvängningar en ström som går tillbaks till slutsteget. Hur bra förstärkaren kan dämpa bort denna ström avgör hur väl den kontrollerar högtalarkonens rörelser.

Något samband måste det ju finnas mellan dämpning och dämpfaktor, annars skulle det väl inte heta så? Har wickan tagit fakta ur friska luften, bara?

[aisopos]

Nä helt koko är det inte.
En låg utgångsimpedans från förstärkaren bestämmer bättre över vilken
spänning som kommer ligga på högtalarens terminaler.
Dvs högtalarens motEMK påverkar mindre.

Jag vet inte om ordvalet "dämpa bort denna ström" kanske är lite olyckligt?

Man kan modellera förstärkaren som en ideal strömförstärkare med 0 i
utimpedans, och sen sätta den verkliga utimpedansen i serie.
Om man sen kopplar på en modell av högtalaren med alla dess impedanser
och en strömkälla som motsvarar den motEMK som högtalaren vid något
givet tillfälle ger så går det att helt räkna ut vad alla spänningar och sånt
blir. Och en lägre utimpedans från förstärkaren ger att signalen på högtalarens
ingång blir mer lik den som kommer från den ideala förstärkaren, dvs
signalen påverkas mindre av högtalarens bidrag.

Om man sen kallar detta impedans eller räknar om det och kallar det dämp-
faktor spelar mindre roll.


Och slutligen, det går inte att säga att man alltid vill ha lägsta möjliga
impedans mellan förstärkare och högtalarelement. Det är ingen generell
kvalitetsfaktor. Det beror faktiskt istället på vad man väljer för lösning i
konstruktionen och vad för slutresultat man önskar.
Lite lagom serieresistans kan förgylla ljudet på många högtalare.

[phon]

kan det ligga något i påståendet att uteffekten i -70-talets vintageförstärkare står sig fint i jämförelse med modernare förstärkare?
/A

Absolut.
En vintagewatt är mycket finare och bättre än en modern pyttewatt som det går 20 på tjoget av.
Tänk bara på en välhängd, varm och gosig äkta Luxor-watt från 60-talet!

Det är ungefär som ångmaskins-hästkrafter. Mycket stadigare än bensin/diesel-hästar.
Inget går upp mot en rejäl vedeldad ångbåt i skärgården.

[Zzombie]

Himla tur man har elektrostater och slipper bry sig och växelströmsgeneratorn i vanliga pappkoner...kanske därför e-stater låter bättre med rörsteg?

[IngOehman]

det som oftast glömms bort är DÄMPFAKTORN...... titta på nyare 5,1 stärkare osv.. dem skiter oftas på sig vid högre volymer då det inte finns kraftresurser ...

i äldre järn så sitter det oftas en biffig trafo som kan lev STRÖM... o rejäla kondingbankar... o slutsteget kan leverera pulver o ha kvar limmits för bibehålla basmebranet i kontrollerade rörelser... oftas har man en rejäl återkoppling i slutsteget för att få en hög dämpfaktor...
med resultatet att uteffekten sjunker... därav låga effektsiffror på gammal hifi.....

sen på 80 talet-90 taleto frammåt så jagade man toppeffekt men nada dämpfaktor,,,, o små trafos .....

Dämpfaktorn har i princip ingenting med nätdelen att göra. Det är bara en
gammal myt att sådana samband finns. Dämpfaktorn bestäms praktiskt
taget helt och hållet av förstärkarens konstruktion, närmare bestämt gain,
intrinsiskt impedans och återkoppling.

Och även påståendet att återkoppling gör att effekten sjunker är felaktigt.

Återkoppling gör att gain minskar, men å andra sidan kan man ha en kon-
stant neddelning i återkopplingen och öka intrinsiska förstärkningen och
på så vis öka återkopplingen. Då leder det inte ens till gainminskning.

Nätdelens biffighet kommer bara in i ekvationen när insignalen är så hög
att utsignalen klipper. En svackande nätdel gör då att klippning sker tidig-
are om lasten är svår.


Vh, iö

[Andersh74]

Nätdelens biffighet kommer bara in i ekvationen när insignalen är så hög
att utsignalen klipper. En svackande nätdel gör då att klippning sker tidig-
are om lasten är svår.


Vh, iö

Får jag fråga en sak? Definiera en klippande utsignal? Och hur yttrar sig symptomet på detta i själva högtalaren och i slutändan i mina öron? Funderar på om det ändå kan vara detta problem jag har upplevt då jag krämat på ordentligt i mina 8071. Eller så är det något annat. Men jag misstänker att problemet vid högre effekter in i högtalarna inte enbart ligger i högtalarna utan i min/mina förstärkare.

/A

[IngOehman]

Hur fungerar det där med dämpfaktor, tappad kontroll på element och emk-återkoppling egentligen?

Det är rätt enkelt egentligen. Om man slutar prata dämpfaktor och i stället pratar om utimpedans och kombinerar den med högtalarens frekvensberoende impedans, så har man täckt in alla effekterna av dämpfaktorn med en enkel spänningsdelare.

När man börjar prata "kontroll" så blir det flummigt/mystiskt, och folk tror att det är något annat än den simpla (lilla) tonkurveavvikelse som bildas. Det är det inte.

Om man är intresserad av kontroll så är det förstås dämpning man skall tala
om och inte dämpfaktor.

Närmare bestämt bör man intressera sig för hur resonansfaktorerna förhåller
sig till dämpningarna.

I ett normalt högtalarelement finns det massor av olika resonansfaktorer, och
därför också flera olika resonanser, men de flesta av dem lever sitt liv förhål-
landevis oberoende av förstärkaren (om vi undantar drivers för kompres-
sionshorn). Undantaget är basresonansen, och denna är ju också den som
man oftast kan förmoda är påverkad när folk rapporterar att de tycker basen
låter mer eller mindre kontrollerad med olika förstärkare.

- - -

Och då är det så här:

Resonansfaktorerna är k, alltså det rörliga systemets upphängning, och Mm,
alltså det rörliga systemets massa. Skall man vara noga är det roten ur dem
som är proportionellt mot systemets resonansbenägenhet. Produkten av
deras resonansbenägenhet kan alltså beskrivas som SQR(k) * SQR(Mm).

Den resonans som kommer att uppstå kommer dock även att dämpas, och
för ett högtalarelement så sker detta i två domäner, den mekaniska och den
elektriska.

Den mekaniska dämpningen (jag brukar kalla den Dm) kan man som regel
läsa sig till, på elementets datablad. En dämpning om 1-5 Ns/m är vanligt.

Därtill kommer den elektriska dämpningen som beror på både elementet och
på förstärkaren. Den elektriska dämpningen (jag brukar kalla den De) får stor-
leken (Bl)^2/(Re+Rc+Rg), där Rc är högtalarkabelns resistans medan Rg är
generatorimpedansen, det vill säga förstärkarens utimpedans.

Kvoten mellan resonansbenägenheten och dämpningen blir:

SQR(k*Mm)/((Bl^2/(Re+Rc+Rg)) + Dm)

Och detta är Q-värdet (resonansvilligheten).

Är man bara intresserad av det mekaniska Q-värdet så är det:

SQR(k*Mm)/(Dm)

Är man bara intresserad av det elektriska Q-värdet så är det:

SQR(k*Mm)/(Bl^2/(Re+Rc+Rg))

Och resonansbenägenheten kan även beskrivas som...

2*pi*fo*Mm

...eftersom Wo = SQR(k/Mm) = 2*pi*fo

- - -

Sammanfattning: Det intressanta är inte dämpfaktorn, utan dämpningen
och hur denna påverkar resonansvilligheterna.


Vh, iö

[IngOehman]

Det här med uteffekten från gamla grejjer verkar vara lite eljest.

Spännande ordval!

Eljest betyder ju "annars", men kan även betyda "annat", "annorlunda" eller
"avvikande", ehuru de senare betydelserna tycks bli allt sällsyntare att se
ibruktagna.

- - -

Ja, effekt är effekt, men visst kan äldre saker vara lite annorlunda. Mer om
det strax.

Man hör och läser ibland "ja, men det är ju härliga vintagewatt". Vad tusan menar folk med detta? Min Pioneer sägs ha uteffekt 20W vid 8 ohm, 25 watt vid 4 ohm. Är det egentligen lite för lite för att orka med rejält diskodunk i t.ex. 8071? Och är det så att 1 watt inte alltid är samma watt i olika förstärkare, ergo att det är något slags ljug, humbug, olika mätmetoder eller kort och gott skitsnack om anläggningars uteffekt?

Det kan nog vara en blandning av allt det där, men vad man behöver minnas
är att det man ofta talar om när man talar om t ex rör-watt, är att det inte
är att själva effekten (i watt) är annorlunda, utan bara att upplevelsen kan
vara det. Upplevelsen av "överanvändnng" framförallt.

Och vad beror det på då? Jo, att effekten är något mer än bara en effekt, det
är effekten vid en given förvrängning.

Och då är det ju som så att olika sorters förvrängningar ger olika stora hör-
bara fel för en given distorsionsnivå mätt i THD. Fast ett bättre sätt att be-
skriva skillnaderna är att ta fasta på distorsionsutvecklingen, närmare be-
stämt dess hastighet.

Då är det som så att en rörförstärkare av t ex triodtyp som levererar säg 5
W vid en distorsion om 0,5 %, kommer att kunna spela extremt mycket
starkare än en hårt motkopplad transistorförstärkare som levererar samma
effekt med samma distorsion.

Inte för att de där 5 rör-watten är kraftigare, utan för att man kan provocera
rör-förstärkare att leverera kanske 10-15 W utan att distorsionen blir out-
härdlig. Transistorförstärkaren däremot kommer att leverera fyrkantvåg om
man pressar upp effekten till 10 W.

Eller är det tvärtom så att snacket om vintagewatt är skitsnack?

Ja, lite är det nog så, om man använder det så slarvigt. Men på 70-talet så
var uttrycket kanske mindre flertydigt. Sade ma vintage så menade man inte
ett transistorsteg från 70-talet, utan någon rör-makapär.

Man skall dock inte tro att en hårt motkopplad rörförstärkare skiljer sig åt
milsvidt från en transistorförstärkare. Det är primärt förstärkare med låg
eller ingen motkoppling som för mätbart mycket lägre uteffekt vid en given
distorsion, och som därför ofta upplevs leverera mycket mera maximalt
"användbart ljudtryck" än vad effektangivelsen anger.

Men det är alltså vår hörselns förmåga att skilja mellan olika olinjäriteter,
deras sätt att skapa distorsion och framförallt hur nämnda olinjäriteter ger
olika utvecklig av distorsion vid ökade signalnivåer.

Och således att en watt är en watt är en watt...Jag kan ju min ohms lag, men det är kanske inte relevant i det här fallet?
/Anders

Jodå, en watt är en watt. Det är entydligt.

Men däremot är inte 0,5% distorsion nödvändigtvis samma sak som 0,5%
distorsion. Att mängden är samma betyder inte att distorsionen är samma
sak.


Vh, iö

[PerStromgren]

Då är det som så att en rörförstärkare av t ex triodtyp som levererar säg 5
W vid en distorsion om 0,5 %, kommer att kunna spela extremt mycket
starkare än en hårt motkopplad transistorförstärkare som levererar samma
effekt med samma distorsion.

Inte för att de där 5 rör-watten är kraftigare, utan för att man kan provocera
rör-förstärkare att leverera kanske 10-15 W utan att distorsionen blir out-
härdlig. Transistorförstärkaren däremot kommer att leverera fyrkantvåg om
man pressar upp effekten till 10 W.
[...]
Man skall dock inte tro att en hårt motkopplad rörförstärkare skiljer sig åt
milsvidt från en transistorförstärkare. Det är primärt förstärkare med låg
eller ingen motkoppling som för mätbart mycket lägre uteffekt vid en given
distorsion, och som därför ofta upplevs leverera mycket mera maximalt
"användbart ljudtryck" än vad effektangivelsen anger.

Innebär detta att man skulle kunna bygga en transistorförstärkare som uppträder som till exempel denna Audio Note, om man ville?

http://www.stereophile.com/content/audi ... asurements

(Se fig. 5 för THD+N vs uteffekt)

[IngOehman]

Ja, liknande.


Vh, iö

[IngOehman]

Sen finns det ju NAD-watt också, och där syftar det väl snarast tillbaka på
gamla NAD 3020 som var gravt underspecificerad.

En watt är även då en watt, men en broschyrwatt var det inte.

Förstärkaren specificerades till 2*20 W men klippte om jag minns rätt från
mina mätningar vid över 40 W i 8 ohm, och den levererade mer än 60 W i
4 ohm. Inte märkligt att så många upplevde att förstärkare imponerande
"med sina bara 20 W"...


Vh, iö

[Svante]

Men dämpning är ju en parameter i tidsdomänen, hur kan den så enkelt avspegla sig i frekvensdomänen?

Tänker du på ordet dämpfaktor då?

För isåfall har det ordet inget egentligt att göra med dämpning, utan det
är helt enkelt bara ett namn på en egenskap för impedansen.
ie lastimpedansen/utimpedansen.
Ordet hade kunnat heta impedansfaktor, det hade nog varit ett bättre ord.

Nej, jag tänker inte på dämpfaktor, utan just dämpning.

Den här texten på wickan verkar ju helt koko i skenet av det som skrivs här, eller?

En högtalare vill, på grund av sin fjäderliknande upphängning, fortsätta vibrera även efter att förstärkaren slutat skicka signal. Då högtalaren består av en spole i ett magnetfält alstrar dessa eftersvängningar en ström som går tillbaks till slutsteget. Hur bra förstärkaren kan dämpa bort denna ström avgör hur väl den kontrollerar högtalarkonens rörelser.

Något samband måste det ju finnas mellan dämpning och dämpfaktor, annars skulle det väl inte heta så? Har wickan tagit fakta ur friska luften, bara?

Mja, jag har nog inga svårigheter att tänka mig att dämpning dels dämpar en ringande vågform (tidsdomänen) eller dämpar en resonanstopp i tonkurvan (frekvensdomänen).

[Komorok]

Wow, vilka svar! . Jag måste nog läsa dessa inlägg många gånger innan jag ens har några frågor.