http://www.fsfl.se/backspegel/annons_kl.html#blatth en fantastisk sida om bioljud från 1927 och framåt.
"Denna högtalare, säger en av de tyska ingenjörerna vid ett samtal med Dagens Nyheters medarbetare, är icke blott den kraftigaste som byggts, den har även vid prov visat sig kunna fullt återge toner från 50 à 100 perioder pr sekund upp till 10,000, d.v.s. över hela det hörbara området. Det är ungefär ett år sedan firmans ingenjörer lyckades få fram denna typ, vilken fått det bästa mottagande. Högtalaranläggningen har funnit många köpare i Tyskland — man kan också få hyra apparaterna för viss tid — och dessutom har den sålts till Holland, Italien, Rumänien och flera andra länder. Demonstrationen här i Stockholm har anordnats av Svenska teknologföreningens avdelning för elektroteknik och avser i främsta rummet att visa huru högtalartekniken utvecklats. Vid Teknologföreningens sammanträde på måndagskvällen skall d:r Lüschen tala om korrekt upptagning och återgivning av ljud på elektrisk väg. Då demonstreras även några mindre högtalaranläggningar, avsedda för klubblokaler, föreningar o.d.
Den högtalaranläggning som nu demonstreras och, som jag hoppas, har vunnit stockholmarna, fortsätter den tyske ingenjören, består, som för övrigt hallåmannen nyss förklarade, av mikrofon, förstärkare och ljudsändare. Mikrofonen är uppställd i en improviserad studio här i högskolan. Den består av ett fjäderlätt veckat aluminiumband, som är upphängt mellan två starka magnetpoler. När man talar mot bandet, följer detta, tack vare sin lätthet, troget ljudsvängningarna. När bandet sålunda rör sig i magnetfältet, uppstår det en elektromotorisk kraft, som elektriskt efterbildar ljudsvängningarna. Den ytterst svaga spänningen — som kan uppgå till en miljondels volt — förstärkes 1,000 miljoner gånger i en förstärkare med 8 motståndskopplade steg. Det sista stegets två elektronrör, som äro på 250 vartdera, matas i push-pull-koppling med 1,500 volts spänning på anoderna. Talströmmarna transformeras sedan ned från 1,000 till 0,1 volt och matas så in i högtalaren. Denna består helt enkelt av en fyrkantig korrugerad plåt, utan någon som helst tratt. Ljudsändaren, som kallas Riesenblatthaller, kan man beteckna som en omvänd upptagar-mikrofon. Bakom den korrugerade plåten sitter ett böjligt, kraftigt kopparband, genom vilket de förstärkta strömmarna ledas. Bandet är anordnat mellan rader av kraftiga magnetpoler, och då talströmmen — som till 20, 40, ja, 60 ampéres — passerad det, kommer det i svängningar, som noggrant efterbilda mikrofonbandets svängningar. När vädret och omgivningarna äro gynnsamma kan musiken höras på tre kilometers avstånd, förklarar den tyske ingenjören.”
god läsning ovan är endast ett smakprov
