av Fjonkalicious » 2008-04-19 04:43
Enda problematiken kring denna typ av försäljning är ju att det trissar upp priser, ibland till en för många ouppnåelig nivå. Jag gillar verkligen gamla saker och köper mer än gamla stereodetaljer, i många fall handlar det om möbler(inredningsdetaljer).
Jag kan inte berätta exakt hur många gånger jag har ringt på annonser för möbler av kända formgivare. Ibland har det t.o.m varit så att säljaren inte varit medveten om vad han/hon säljer. Jag har sagt att jag köper deras vara för den begärda pengen och jag sätter mig i bilen t.ex. Men strax därefter ringer möbelhandlaren. Möbelhandlaren har dyr lokal på Östermalm i Sthlm, han har en god uppfattning om dess värde och hur mkt han kan få ut av varan i sin butik. Genast uppstår det då problem för mig, jag kan inte möta den summan som uppstår gentemot handlaren, beroende på hur seriös säljaren är så får jag köpa varan ändå. Om jag inte får det så blir det kohandel trots att annonsen inte har haft dessa intentioner(folks gnidighet).
Problematiken är att handlaren för möbler på Östermalm har köpare runtom i världen, ofta i Japan eller USA. Därför kan dom erbjuda en mkt högre summa än vad jag som privatperson kan. OCH DOM ÄR INTE NÅDIGA, det här handlar inte om vänliga ord och normal konversation. Jag har talat med säljare som fått 10 samtal inom en timme av en och samma antikhandlare.
Visst, som MM säger, det finns en marknad, den är servad och fin när man köper den. Men samtidigt så drabbar det oss genuina entusiaster, jag kan naturligtvis endast relatera till mig själv och den marknad jag har befunnit mig i, men det är inte kul att se hur riktigt fina och vackra saker skeppas ut till länder med bättre ekonomi.
Jag var nyligen involverad i en mycket intressant affär. Jag ringde på ett par stolar av en känd designer, priset var BILLIGT, mkt BILLIGT. Det var ingen som svarade och jag sade på telefonsvararen att jag köper dom för pengen som var begärd. Senare på kvällen ringde en herre och sade att det ringde konstant och att jag fick köpa dom för utsatt peng. OK, allt var fix fram tills en 30 min efter detta. Då hade alla antikhandlare ringt ner honom totalt. Då ringde han mig i sitt samvetskval om stolarna. Det visade sig att att han jobbade för en originisation som jobbade för barn i Afrika och det var för dom han sålde stolarna(jag kollade numret dessutom). Han hade blivit erbjuden fyrdubbla summan av vad jag hade erbjudit(vilket var den begärda summan). I och med föreningens syfte så kände jag att jag ville inte lura honom eller barnen i Afrika. Så jag sade till honom vad det var för stolar, vilken formgivare det var, vad dom hade sålts för tidigare osv osv. Hela rubbet, för att han skulle tjäna så mkt pengar som möjligt till Afrika. Han avbröt försäljningen och han gick till Bukowskis som betedde sig som ***** och sade att det inte gick att sälja. Så till slut sålde han dom till en person för 10 gånger den utannonserade summan. Mkt kort därefter så annonseras stolparet ut på Lauritz.com och är redan uppe i mer än den summan han sålde dom för (trots min inrådan). Detta betyder att personen som köpte dom för 10 gånger summan hade inget hjärta kvar för barnen i Afrika, varför köper man dom i så fall och sedan lägger ut dom på nätauktion.
Detta är sanningen om antikhandlare. Detta är sanningen om de personer som skor sig på andras okunskap. Man måste förstå att de ha omkostnader som gör att deras företagsamhet skall gå runt, det handlar om arbetsgivaravgifter, timlön, lokaler, reklam osv osv. Dom kommer inte kunna konkurrera med privatmarknaden, men samtidigt så är det så att iom deras stora upptagningsförmåga(pga att dom kan ha högra priser än privatpersoner) så dammsugar dom privatmarknaden på bra affärer och höjer priset.
Så vad är slutsatsen av detta. Min generella uppfattning av specifika handlare inom begagnatmarknaden är inte gott, jag har ett ont öga till dom. Samtidigt så beblandar jag mig inte med dom, men ni skall veta att det är mer än mina fingrar och tår när jag har backat för en handlare. De får agera som dom vill, dom gör det helt lagligt. Vi kan inte säga något om det, sen är det ju så, om dom har för avsikt att få motsvarande ca 1300 kr för en Luxor skivspelare så varsågod, be my guest, kämpa på. Men det kommer ta många månaders tid av lagerföring innan den cashar in dom pengarna och när den dagen väl faller in så är det inte pga den är i bra skick eller att den har 3 månaders garanti utan för at den finns vid rätt tidpunkt och rätt plats. För det kommer att komma en gubbe som hade en sån när han var 14 år gammal och har drömt om den enda sedan dess och det är där handlaren tar vid med sitt säljar/krängarsnack för att bli av med det som vi andra köper(ibland tom avstår, jag kommer ihåg en sådan reciever som jag kunde fått för 30 kr) för kanske 50 kr.
Men något som jag kan säga om mig själv, i förhållande till antikhandlare(som är helt skrupelfria) är att jag har alltid haft rent mjöl i påsen och går med huvudet högt, med ett gott samvete. Det kan jag förstå att antikhandlarna har svårt att bibehålla när man skall kovra in lokalfakturan på sibyllegatan!
Nåväl, detta handlade ju inte specifikt om Repsam, det handlade om hela begagnatmarknaden, men eftersom frågan varit på tal flera gånger så tänkte jag att det var intressant att ge det en annorlunda vinkel. Men som sagt, vill Repsam sälja skivspelaren för den pengen, så låt dom göra det. MEN, låt dom inte för fan snuda dig på resten av de bra begagnataffärerna. Dvs: stå på dig, var artig, betala rättfärdigt!
Mvh
Filip