Men rörande dessa faslinjära högtalare, det var väl ändå inte detta som var skälet till att carlsson satte diskanterna i en cirkel och vinklade dom uppåẗ? Det kan väl inte heller vara det skälet som gjorde att Mirsch m.fl. satte en diskant på flera modeller som pekade rakt upp i taket?
Det vanliga är element som pekar rakt fram och många vrider dessutom högtalarna så att de mer eller mindre pekar rakt in i öronen på lyssnaren. Jag har ju en väldigt begränsad erfarenhet av att lyssna på hifi och har de senaste åren egentligen bara rent slentrianmässigt lyssnat på min gamla beo 9000 med tillhörande RL 45. Något jag nu insett låter skit varför hifiintresset vaknat ur sin allt för långa törnrosasömn. Men om jag i mitt väldigt lilla referensbibliotek har funnit en röd tråd som sammanbinder de högtalare jag gillat bäst så är det just diskanter som inte pekar rakt fram. Mina Duxhögtalare når inte i närheten av det behagliga ljud som S-system gör och det tycker jag inte heller de dynaudio, proson och andra nyare hifihögtalare gör som alla har det gemensamt att basen och diskanten pekar rakt fram från baffeln. Carlsson Oa 58 med både bas och diskant på sniskan utklassar i mina öron däremot de "vanliga" högtalarna med diskanten pekande in i både öron och näsa.
Jag inser ju givetvis att det finns många fler parametrar som påverkar än just "snea" diskantelement. Men i mitt begränsade referensmaterial så lyser det igenom lite för mycket. Och om det var så att det inte spelade någon roll hur elementen var vinklade så skulle man väl inte behöva bry sig om högtalarplacering speciellt mycket.
I ärlighetens namn måste jag givetvis tillägga att även RL 45orna är vinklade både på sina stativ där hela högtalaren pekar uppåt och baffeln är delad med lite olika vinklar för basen och diskanten. Däremot har jag ännu ej efter 10 år skruvat av högtalarskydden för att se hur baffeln (och elementen!) ser ut egentligen och nu ligger dom under en säng och väntar på påskbrasan eller att bäras ut i verkstaden.
/Anders
