av MiaM » 2013-10-19 20:55
Jag tycker också att det tunnats ut, men jag tycker att det skedde en minst lika stor förändring från säg slutet av 90-talet mot några år in på 00-talet.
Idag är det väl nästan bra saker som inte går att hitta info om på nätet som man kan fynda. Jag passade på när en loppis i trakten sålde ut "allt" för 2:-/st. Jag köpte bland annat en fulltransformator 220->110V på ca 1kVA komplett i 50-60-talsmässig kapsling och en vanlig 6A-propp som säkring, och så köpte jag en 2*18/20W lysrörsarmatur komplett med två friska 20W-rör (gamla tjocka flimmerfriare varianten), dock utan glimtändare. Jag köpte också ett par blandade nätadaptrar och nån ringledningstransformator. (Man vet aldrig när man har nytta av en trafo som ger 3-5-8V (eller om det var 5-8-12V?) godkänd för fast installation...). Visserligen inte hififynd men ändå exempel på saker vars pris torde vara riktigt svårt att kolla genom att söka på nätet.
De riktiga hifi-fynd jag gjort var nog ett par Polk-högtalare (osäker på beteckning) för 140:-/par för knappt 10 år sen och ett par B&W DM-5 för 70:-/par i slutet på 90-talet (komplett med långa härvor med 0,35mm2-högtalarkabel...). En Philips 794 (reciever som jag tror diskuterats här för inte så länge sen) för 200:-, också för 10-15 år sen, var väl också att betrakta som ett fynd.
Vad gäller att fynda på tippen så är väl det mesta inlåst och vaktat av "surgubbar" numera. Det verkar som att enda tricket för att inte bli bortjagad är att främst ha genomsnittspersonmarkören nummer ett, d.v.s. komma med bil och inte gå och absolut inte cykla, och så ska man helst slänga massor av andra grejer. Allra bäst är nog om man har en full släpkärra med grejer som man kastar.
Egentligen otroligt synd. Givetvis är det jättebra att saker källsorteras och återvinns ordentligt istället för som förr så allt bara lämnades i sopberg eller där allt inkl riktiga miljöfaror eldades. Därför är det väl förståeligt att folk inte får härja hur som helst bland skrotet helt fritt. Däremot kan man tycka att det borde vara okej att folk plockar saker när tippen är öppen.
Det enda som återstår är väl grovsoprum på vissa ställen. Jag har t.ex. en JVC XL-Z451 CD-spelare som hittades i soprummet hos en kompis för bara ett par år sen. Det funkar fint att köra med samma fjärrkontroll som min JVC XL-V411 (som jag köpt ny i nådens år på slutet av 80-talet då 1-bit-DAC var såpass nytt att de inte riktigt vågade nämna tekniken öppet). Högtalarna som fanns samtidigt som JVC-spelaren i samma grovsoprum var väl däremot i stort sett en miss att ta reda på. Förutom att det var lite dåligt ställt med fungerande diskanter i ena lådan så är det uppenbart sånahär "sälja ur en van"-skojare-högtalare eller liknande. De ser rätt påkostade ut men låter sämre än det mesta jag provat, typ sämre än bredbandshögtalaren i en större transistorradio från 60-talet...
Vad gäller OM 3-28 så har jag ett par sådana liggandes (nyköpta av en släkting då det begav sig) som givetvis har helt söndertorkade ringar på basarna. Innan de gav upp så tyckte jag de lät okej men knappast sådär värst revolutionerande, fast då hade jag mina B&W DM-5 och Polkhögtalarna som referens. Mirschlådorna var väl snarast i klass med några av de bättre Philipshögtalarna i deras "High fidelity international"-serie, d.v.s. riktigt behagliga att lyssna på men inte nån audiofilgrej.
Fast basarnas kanter var kanske redan blivit dåliga då jag jämförde/lyssnade? De var inte så dåliga att det skorrade, men det kan ju ändå ha varit stora lufthål.
Sidospår med Captain Obviousvarning: När basar börjar bli trötta så är det nog döden att man kombinerar högtalarna med nån gammal förstärkare med utgångskondingar som får konen att röra sig rejält åt ena hållet varje gång man slår på förstärkaren. Om man kör en modernare förstärkare som är helt fri från sådant (och andra "plopp"-ljud) så kan nog ett par trötta basar hålla rätt länge för att ge ett bra ljud för bakgrundsmusik/"vardagsmusik"...
Tillägg:
Vad gäller vad man kan fynda så är det väl kanske också så att på 80-talet så dök det upp mer och mer massproducerat junk och det var väl kanske inte samma statusgrej att ha en bra stereo, plus att fokus flyttades kanske från välljud till "funktioner" av olika slag. Jag minns att på 80-talet utmärkte sig Kenwood i Sverige med att sätta ihop paket där förstärkaren verkade vara en lite mer påkostad modell än övriga elektroniken, och de kombinerade med rätt högtalare (annan tillverkare, Briklin?) som väl kanske hade viss "Jamo-varning" över sig men ändå hade ambition att kunna spela både högt och ge rätt bra ljud. De flesta andra märken/fabrikat/tillverkare verkade köra med framförallt klart sämre högtalare i sina paket och även mer finesser på kassettdäck och tuner än förstärkaren.
Nu verkar för övrigt modernare budgetgrejer också dyka upp på loppis, och priserna är i mitt tycke för höga. Ett allt-i-ett-paket med en subwoofer, fem småhögtalare samt en kombinerad dvd-spelare + surroundförstärkare tycker jag inte borde kosta flera hundralappar. Det är ju ändå budgetljud och ingen hemmabiointresserad är väl direkt sugen på nåt som inte klarar HD idag. Ändå kan priset vara högt. Undrar vem som köper dessa grejer?
Jag har också fått intrycket att loppisgrejerna är mer "polerade" idag. Är det något småfel på en apparat så går den antagligen i soporna istället för att säljas. Otroligt dumt - om jag köper en stereo från 70-80-talet för att ha i köket, garaget eller liknande så kvittar det om vinylspelaren och/eller bandspelardelen är trasig. (Ja, det är ju förvisso trevligt om de delarna fungerar, men det viktiga för mig är att burken kan användas som receiver och att den har nån fungerande line-ingång. Eller rättare sagt, om vinylspelaren har typ skivförstörande keramisk pickup så får den gärna vara helt trasig...).
Senast redigerad av
MiaM 2013-10-19 21:04, redigerad totalt 1 gång.
