Kanske inte "äkta" vintage med bara 19 år på nacken, men ändå en del av HiFi historien som är kul att bevara. Jag pratar om Kef Coda 7, som för övrigt Kef själva har i sitt visningsrum på fabriken eftersom det var deras bäst säljande produkt mellan 1995-1997.
En sen "arvtagare" till Rogers LS3/5A om man så vill, men med stora kostnads besparingar i konstruktionen. Fast som trots det låter mycket attraktivt med ett JBL-tunat ljud, dvs livligt och slagkraftigt men ändå med en viss brittisk mjukhet och återhållsamhet.
De har en imponerande frekvensgång för storleken med 48Hz-20kHz +-3dB, är lättdrivna(91dB) och har mycket hög upplösning. De klarar också förhållandevis höga ljudtryck med 109dB och uppges tåla 70W.
Den stora svagheten är själva lådorna som är riktigt kexiga, mer än vanligt, men de ser åtminstone prydligt ihopsatta ut. Elementen verkar däremot vara mycket bra!
Nu gör kexiga lådor inte så mycket när man som jag sitter typ 70 cm från varje högtalare, men skulle dom pressas i ett större rum kan jag tänka mig att det skulle vara skapligt störande. Ett kul projekt kan vara att bygga ett par likadana fast stabila lådor att flytta in elementen i
Dom drivs (såklart) av ett soprumsfynd, Sony STR-DB940QS, som gör det med den äran. Kör bara datorljud till dom. Och basstöd från en Proson Sub 8 R2 under skrivbordet.
Det var i alla fall en relativt stor uppgradering från mina Proson Sat 31SA V2 som stod på skrivbordet innan, de lät rent och fint men jag retade mig på att allt lät lite i miniatyr - eftersom det är en miniatyr högtalare var det inte speciellt konstigt. Kef högtalarna ger ett betydligt större ljud ifrån sig, mycket större faktiskt, och låter ungefär lika rent = mission accomplished!
En bild på ena högtalaren på plats på skrivbordet:
Broschyren:
http://xeizo.com/blogg/wp-content/uploads/2014/03/Coda_7_Coda_8_Coda_9.pdf