Hyfsat onödig "finess"?

[MiaM]

Annars, det där med de separerade tonkontrollerna tror jag helt enkelt beror på att det började dyka upp potar som var delade till samma pris som de gangade. Så varför inte sätta dit dem, alltid lockar det någon?

Ja, 70-talet var ju på gott och ont den tidsålder då en stor mängd funktioner var ett försäljningsargument.

För de funktioner som egentligen inte påverkar ljudet på något negativt sätt alls, som t.ex. dessa tonkontroller, så var det givetvis ingen nackdel.

En del funktioner som var till ett idag underligt användningsområde kan å andra sidan vara bra för andra användningsområden idag. T.ex. en "tape-loop"-liknande funktion för "fyrkanalprocessor" kan fungera som en "line direct" för fin-spelande av t.ex. cd-skivor.

[danfra]

Delad volymratt har som jag ser det bara en liten nackdel och massor av fördelar.

Nackdelen uppstår nästan bara om man redan har en obalans i systemet och gör en större volymjustering.
Då kan man behöva justera förhållandet mellan ratthalvorna en aning.

Fördelar:
Färre komponenter i signalvägen - potentiellt renare ljud
Tillverkaren behöver inte köpa in volympotentiometrar med extremt god kanalbalans till hög kostnad
Färre komponenter att montera - billigare tillverkning.

Om den delade volymratten är ergonomiskt vettigt utformad, d.v.s. greppvänlig och med lagom bredd på och friktion mellan ratthalvorna är en sådan lösning mycket lättanvänd.

För många år sedan såg jag beskrivning på ett DIY-projekt med fjärrstyrd volym och balanskontroll i franska l'Audiophile som var ingenjörsmässigt mycket elegant med bara en potentiometer i signalvägen för respektive kanal, som ovan.
Man använde två motordrivna stereopotentiometrar där bara en sektion i varje användes i signalvägen för var sin kanal.
De andra utgjorde två av resistanserna i en Wien-brygga, så för att justera balansen varierade man avsiktligt obalansen i bryggan i stället för att hålla den konstant som vid volymreglering.

Kan du dela med dig av den franska artikeln månne? Verkar intressant.

[Kenta]

Inte så särskilt ovanligt vid tidpunkten att man hade det. Lika så löste man relativa ofta balansen mellan kanalerna med att volymen kunde justeras individuellt per kanal med en likadan delad pot/ratt.

MvH Carl

Vilka var "man"?
Jag kan inte minnas den funktionen på nån apparat på den tiden.

[peterh]

Inte så särskilt ovanligt vid tidpunkten att man hade det. Lika så löste man relativa ofta balansen mellan kanalerna med att volymen kunde justeras individuellt per kanal med en likadan delad pot/ratt.

MvH Carl

Vilka var "man"?
Jag kan inte minnas den funktionen på nån apparat på den tiden.

Tandbergs bandspelare ( modell 12 ) hade sådan volymkontroll. Vilket gör att man sparar in en separat balanskontroll.

[RJohan]

Radford HD 250 kommer att göra alla nöjda:



Bara att välja vilken typ av volymkontroll man vill ha!!!

[peterh]

Braun hade för de flesta produkter en unik funktion
https://www.hifiengine.com/manual_libra ... v-13.shtml

i stället för balanskontroll var en "master volume" försedd med concenriska rattar .
Tanken var att man ställde in hur mycket loudness som behövdes för de valda högtalarna/ rummet.
Så här användes det: man vred ned "master volym" till min, sedan volym till max. Därefter vred man upp
"master volym" tills man nått den högsta lyssningsvolym man önskade, detta är grundinställning för
"master volym", detfinjusterad bara för att rätta till obalans vänstar/höger. Volymkontrollen används för
att justera volym vid lyssning, loudnessfunktionen har justerats för att motsvara örats känslighet vid olika
volymer.
Vill man använda förstärkaren utan att ha någon loudness funktion alls så maxar man volymkontrollen och
använder "master volym" som sin ordinarie volymkontroll.

Detta system hade braun på csv13/60, csv 500/1000 och flertalet receivers. De billigare produkterna avsedda
för massmarknad hade konventionlenn balanskontroll.