Har ju tidigare rapporterat om ett inköp av en Beogram 6000 från mitten av 70-talet. Lite komplicerad att renovera som den är har jag inte gett mig på den på allvar (fast material är införskaffat). Skaffade mig därför några yngre Beogram, en 5500 och 6500. Den senare med inbyggd RIAA. Det är den senare jag nu har tagit i drift efter inskaffande av en nyrenoverad pickup. Egentligen ser 5500:an bättre ut kosmetiskt. Får bli en korsning då delarna är utbytbara.
Är ju lite annorlunda tänk bakom många Beogram-spelare än t.ex. de brittiska. De här senare Beo är lite smäckigt uppbyggda, mycket plastigt, men frågan är om det påverkar i och med den annorlunda uppbyggnaden med motordriven tangentialarm? Själva armen och pickupen är förmodligen väl fungerande tillsammans, rätt undre resonansfrekvens för god spårning och minimal påverkan på svajet. Isolationen för spelaren är också god med sitt innerchassi hängandes i bladfjädrar. Lite märkligt är att det knappt finns något att ställa in, nålanliggning och azimut kan justeras. Mätte för säkerhets skull nålanläggningskraften med nålvåg, ställde in 1.2 g även om manualen säger 1 g. Kollade att armen lyftes/sänktes korrekt och att tonarmen låg rätt i förhållande till referensarmen. Själva pickupen har ingen justering alls.
Det var med spänning jag riggade upp spelaren. Har inte haft någon helautomatisk spelare tidigare och det kändes lite farligt när pickupen kördes in bara någon millimeter över skivan. Körde först med en skiva som kunde offras. Pickupen med ny nålarm/nålspets/upphängning skulle i princip kunna dö direkt men den risken fick man ta. Det fungerade precis som det skulle!
Vad ska man då säga efter kanske 15 års frånvaro från vinylspelande? Ja, det låter ju... Tyckte det vara klart mera sprak/knaster än vad jag kan minnas från mina skivor, i regel rätt välskötta. Hann spela lite olika typer av musik och det var kul att återuppliva en del gamla skivminnen. En del skivor lät kanske lite "sträva", andra lät riktigt bra. Helt klart är många av dessa äldre skivor inte alls lika dynamiskt stympade. Efter lite spelande infann sig en liten osäkerhet om huruvida pickupen spårade som den skulle men jag tror det mest var skräp som plockats upp av nålspetsen. Fortsatt spelning får utröna om det krävs tillspelning av pickupen för max utbyte. Kanske är den nya nålupphängningen är lite stel till att börja med?
När det gäller sprak och knaster. Störningarna verkar lägga sig långt ut till vänster-höger i ljudbilden. Det sitter några elektrolytkondensatorer direkt i signalvägen och några keramiska skivkondensatorer som högfrekvensfilter. Kan de eller något annat i RIAA-steget ha något med sprak och knaster att göra? Någon form av ”förstärkande” faktor? Något som åldrats?
RIAA:t har detta schema.
Tänkte mig följande ändringar när man ändå byter elektrolyter.
Alla elektrolyter byts till nya. C4/C12 får bli 47µF som C6 för enkelthets skull. C13 kan bli en filmkondensator.
C1/C8/C14/C16 ersätts med filmkondensatorer 4.7µF Wima MKS2 vilket ger lite mindre basavskärning (speciellt de på utgången).
C2/C9 ersätts med filmkondensatorer
Utgångsimpedansen är rätt hög. R29/R31 skulle man kunna ändra till 100 Ohm. Då måste C15/C16 ändras till 10nF. R30/R32 skulle väl kunna slopas?
Sitter en del mutingkretsar som kanske kan slopas. Tänker på 4066 och reläet på utgången (fast var det sitter har jag inte luskat ut). BeO vill ju att allt ska vara tyst men det bryr jag mig inte om utan det kan vara som med alla andra skivspelare.
Flint har haft vänligheten att simulera frevkensgången för originalkopplingen (grön) och efter ändringarna (gul).
Rätt okej även om utsträckning nedåt möjligen skulle kunna vara lite bättre. Observera att det är 0.2 dB mellan strecken i plotten. 100-50000 Hz inom +/- 0.1 dB. Basfallet ca -1 dB vid strax under 40 Hz. Möjligen skulle man öka C14/C16?
Har lånat några bilder från Menahem i Israel som gör renoveringar av Bang & Olufsen.
