Min första hifianläggning inköptes hösten 1974. Dessförinnan hade man haft gamla rörradio med alla frekvensband, skivspelare med högtalare i locket och en kompaktanläggning där skivspelaren (Dual med Shure M44-pickup) var ihopbyggd med receivern (osäker på fabrikatet, möjligen Centrum). 1974 blev det alltså bättre grejor... Från Svalanders HiFi i Jönköping kom de körandes (leverans och installation ingick givetvis) med en Unamco T-1 skivspelare försedd med en ADC XLM-pickup, en Marantz 2245 receiver, ett par högtalare AR 2ax på stativ och en hörlur Koss Pro 4AA. Den här anläggningen var rätt njutbar och skivsamlingen utökades snabbt. De obekväma hörlurarna med extremt tätslutande kåpor bytes efter ett tag till Yamaha HP-1 som jag fortfarande har kvar. 1978 kompletterades det hela med ett Nakamichi 600-kassettdäck. Tyvärr var inte FM-mottagning den bästa hos Marantzen trots en 2.5 m lång Kathrein-antenn (har den fortfarande), detta var i FM-stereons barndom för oss på landet. Samma år såldes Marantzen och in kom en Yamaha CR-2020, en riktigt fet receiver med bra FM-del och kraftigt slutsteg. Dessvärre lite otillförlitlig och fick repareras några gånger. Nakamichi-däcket användes flitigt för upptagning av div. radiosändningar, en favorit var Tonkraft i P3. En Ortofon MC-20 pickup med rörlig spole fick ersätta ADC-pickupen såsmåningom.
1980 började jag på allvar leta efter nya högtalare. Någon stor ESS med Heil-diskant provades och befanns ha väldig lyskraft i diskanten och en väldigt slapp bas. Tillbaks med den. Sneglade lite på Yamaha NS-1000M men blev förvånad över hur bra ett par Quad ESL lät. Spelades någon storbandsjazz på dem hos Svalanders HiFi och jag som trodde de var för klena för sådant... Brevid stod ett Magneplanar-system, Tympani III-A vilket såg väldigt annorlunda ut. Prislappen var inte omöjlig men jag trodde nog att de var för klena i basen. Jag ville köpa mellanregister/diskantpanelerna för att köra dem med en Stridbeck-bas. Armin Gassner som var ägare av butiken tyckte inte det var en bra lösning, det är ju basen som är godbiten i dem, sa han. Dessa Magneplanar Tympani III-A lånades hem tillsammans med ett elektroniskt delningsfilter och ett Audio Research D-100 slutsteg. Dessa Tympani är ett trevägssystem med en aktiv delning vid 100 Hz och en passiv vid 1500 Hz. Det är 8 stycken paneler om 405x1800x25 mm. Mellan-/diskantregister hänger ihop med gångjärn, två paneler ger ett toppsystem. Tympani Bass Speaker består av fyra paneler ihophållna med gångjärn. Med en bredd på drygt 3 m tar det här systemet upp en del plats...Till bakomvarande vägg ska det också vara avstånd, det är ju dipoler. Systemet blev kvar hemma hos mig! Har kvar det än idag, fast jag har inte använt det på evigheter. Körde ett tag med min Yamaha-receiver för toppsystemen men det var ju en nödlösning. Fick låna en stapel med begagnade Technics-prylar, försteg, slutsteg och parametrisk equalizer. Det var bra grejor men det begärda priset var för högt. Yamaha-receivern såldes (och används fortfarande av sin ägare). Ett Quad 44-försteg med MC-modul fick jag tag i billigt. Blev till att köra med endast toppsystemen ett tag. Gick rätt bra då de var rätt utsträckta i frekvensomfånget, ungefär som ett par Magnepan MG-I eller MG-II. En begagnad FM-mottagare köptes också, en Yamaha CT-7000. En fin apparat.
Nästa projekt blev att se över Unamco-skivspelaren. Dess tonarm var väl inte världens bästa direkt men den var lång. Det fanns några andra långa armar på marknaden som skulle kunna ta originalarmens plats, SME, Fidelity Research, Grace och Stax. Fick håll i 2 st Stax UA-70 (de var så billiga), 12-tummare. Behöll låda, motor, tallrik med lager. Gjorde en ny topplatta och ett helt annat innerchassi i aluminium/spånplatta. Den fjädrande upphängningen behölls och lådan fylldes till bredden med spånskivor så att endast ett minimalt rörelseutrymme fanns kvar för innerchassit. Tallriksmattan byttes till en tjockare från NAD och pickupen till en Dynavector Karat 100R. Resultatet blev rätt bra. Fritt från återkoppling som originalet men med bättre ”transparans” (i brist på bättre ord). Nu fattades det ett slutsteg så att hela Tympani-systemet kunde spela. Ett begagnat Quad 405 fick duga, hade fått det rekommenderat från flera håll. Det blev inte tokigt! Dessvärre krånglade Quad 405:an. En viss Bengt Olwig (skrev i Stereo HiFi föregångaren till HiFi & Musik) hade tydligen ”pillat” på detta steg med dålig tillförlitlighet som följd. Några månader senare kom den nya versionen Quad 405-2. Sålde av Audio Research D-100 och bytte in den gamla 405:an. Pengarna räckte till två nya 2 Quad 405-2. Dessa har jag ännu kvar! Körde med denna anläggning rätt länge. Ersatte det gamla elektroniska delningfiltret med danska High Fidelity’s HF8311. De byggdes in i 405:orna.
Unamco-skivspelaren kom åter att bli föremål för modifieringar. En Rega RB-300 arm utrustad med en Audio Technica OC7-pickup fick ersätta den långa Stax-armen med Dynavector Karat 23R. Flera olika ”lådlösa” koncept provades bl.a. ett ”kors” i akryl där motorn var upphängd i gummisnoddar. Korset stod på fjädrarna från Unamcon. Var väldigt mjukt avfjädrat från underlaget. Var inte direkt betjäningsvänligt. En platta i trä med motorn stumt monterad blev nästa variant. Inte fullt så bra då synkronmotorn vibrerade för kraftigt. Alltså införskaffades en Airpax likströmsmotor av den typ som användes i Verdier-spelaren som presenterades i Audio Video (eller vad den tidskriften nu hette, efterföljaren till Radio & Television). Motorn drevs med batteri. Med den kombinationen överfördes inga vibrationer. Träplattan ersattes av ett laminat av akryl och bly. Nytt tight lagerhus för tallrikslagret tillverkades också. Alltihopa ställdes på mjuka SD-fötter. Denna tingest har jag kvar fortfarande.
Alla förändringar/förbättringar ledde till mera precision i återgivningen. Tympani-skärmarnas otydliga perspektiv blev alltmer markant, även om det var bättre än på Tympani I-D. Sommaren 85 sågade jag helt enkelt isär mina Tympani för att montera de olika elementen närmre varandra. Det blev två högtalare med bredden 1 meter. Avståndet mellanregister – diskant minskades ner från 405 mm till 185 mm, tror det var ungefär som på Tympani IV som då hade kommit. Detta gjorde mycket för ljudbildens precision. Var hemma hos Olle Mårtensson och lyssnade på hans Tympani IV och tyckte mig höra de var rätt snarlika mina gamlingar i klangen, bortsett från den betydligt bättre diskanten i IV:orna. Samtidigt verkar det vara svårt att få en större ”hotspot” med dessa stora system. En kompis höll på med elektrostatbyggen och vi testade en hybrid med en elektrostat över 400 Hz och magnetostat därunder, aktivt delat och biampat. Josef Svalander råkade komma förbi med en skivspelare och ett groteskt försteg (mycket långt från Tuba-försteget). Det lät riktigt behagligt trots en raskt gjord uppställning i ett klassrum. Ett par Renäsans-högtalare (eller hette de Respons?), lite simplare skivspelare och elektronik, var så långt ifrån återgivningsmässigt att det blev rena skämtet att jämföra. Efter denna lärorika lektion måste jag bara göra något åt mina Tympani... En elektrostat med bred spridning hade suttit fint. Först skulle jag experimentera med starkt modifierade Tympani-diskanter, längre, smalare, tunnare mylar och en spole i aluminiumfolie (det kom på Magnepan året efter...). Mylar (polyesterfolie) var närmast omöjligt att få tag i men kompisen hade lite kvar. Det kom inte att räcka men fick folie från Rifa/Evox. Spännram byggdes, folie spänndes och aluminiumstrimlor skars ut, 1.35 mm breda och 10 m långa. Lite svettigt vill jag lova! Lades åt sidan ett tag, flera år... Ett nytt försteg/elektroniskt delningsfilter skulle behövas och Quad 44:an såldes. I samma veva blev det dock stora förändringar i boendet. Ett gammalt soldattorp på höjderna i Huskvarna tog all tid i anspråk och gör det alltjämt... Tillökning i familjen, ärvd bondgård, garagebygge, ytterliggare om- och tillbyggnad på torpet har tagit mycket fritid i anspråk. Sånt är livet! Liggandes i hörnen finns en mängd material för framtida hifibyggen. Under åren som gått har man förstås kört på diverse reservgrejor. Ett par MP Miniring högtalare, en Audio Pro B2-40, den beskrivna skivspelaren med olika pickuper/försteg, några olika CD-spelare, Quad-slutstegen. En investering i ett par Ino piP har jag gjort häromåret. Inte helt olik MP Miniring i klangen men piP har större omfång, renhet och ljudtrycksförmåga. Dessutom har jag skaffat lite ”Vintage” från Nakamichi ett LX-5 kassettdäck och ett trippelpack mikrofoner CM-300 med tillhörande mixer/förstärkare MX-100 och dess nätdel PS-100.
