
*Snip*
Jag tar det från början för dom som inte har varit hemma hos brorsan. Han har ett bio/musikrum ritat av Ingvar. Tidigare i somras så fick han hem sina i32s i en vacker mahognyfanér. Eftersom både Tobias (brorsan) och jag är helt körda när det gäller lödning så bjöd vi upp den mycket trevliga och sympatiska DVD-ai för att ge oss en hjälpande hand med monteringen. Efter en varm bilresa, några kalla och lite sömn så var högtalarna färdiga och stod och spelade för fullt inne i rummet.
Det första som spelades var http://open.spotify.com/track/3xqDyHgfXj5NEzQpVcKZj8 . Jag var helt såld! Vilken dynamik! Jag hade aldrig hört något liknande. När jag lyssnat på den låten förut i andra anläggningar så har det låtit bra rent tonalt men jag har aldrig upplevt alla nyanser som nu plockades fram i låten. Baskagge och virvel hamrades in i bröstet. Jag kom på mig själv flera gånger under kvällen att sitta med ett fånigt flin från ena örat till det andra.
Jag blev ju genast sugen på att lyssna på massa musik som jag diggar. Men inget från http://open.spotify.com/track/3mSoVpa7ErDzi9342rTgxJ till http://open.spotify.com/track/5vrF5Fxr4p6gpQ6XTeH0oT lockade dom andra två grabbarna i rummet. Efter ett tag när jag var tvungen att gå på toaletten på andra våningen i huset så känner jag hur hela golvet börjar vibrera och skåpluckor och duschkabinen började få ett eget liv och leva om som bara den. Jag förstod rätt snabbt att det var annat än kontrabas och vispar som spelades nu.

När jag kommer ner och in i rummet igen så möts jag av DVD-ai som sitter med samma flin som jag hade tidigare under kvällen. Med en öl i ena handen och volymkontrollen i andra. Jag är inte säker på vad som spelades men det kan ha varit nånting med http://open.spotify.com/track/3SfegQ7orQv1bkmRtpcS8Z (du får rätta mig om jag är ute och cyklar David). Jag vänder mig till Tobbe och ska säga att det var så behagligt att lyssna på hårdrock nu. Jag har annars haft väldigt svårt att lyssna på hårdrock på högre volymer. Men här kunde man kräma på hur starkt som helst. Det lät faktiskt bara bättre och bättre ju starkare det blev. Men när jag öppnar munnen och försöker säga det till honom så hörs det ingenting. Jag får verkligen lov att skrika för full hals för att han ska kunna höra vad jag säger, och då satt han ändå bredvid mig. :blink:

Men iaf, för att komma till den nya placeringen så sa David att han trodde att man kunde få till scenen ytterligare lite bättre. Men det skulle bli lättare sagt än gjort. För när David var där så var duken en bit ut i rummet för att en center skulle få plats bakom clearpix2 duken, i och med placeringen av duken så kunde man inte flytta ihop i32s tillräckligt mycket för att få det mytomspunna 1.18 avståndet.

Jag hade svårt att tro att scenen kunde bli bättre än den var. Den var faktiskt så bra att Tobias beslutade sig för att inte använda en center överhuvudtaget. Fantomprojiceringen av centerkanalen som i32s presterade var helt överlägset alla andra centerhögtalare jag har hört. Men vetskapen om att det möjligtvis kan bli ytterligare lite bättre scen låg och gnagde i bakhuvudet på Tobias. Så han bjöd ner mig och det var bara att ta fram sågen och riva upphängningen till duken som vi hade gjort några veckor tidigare.
Till slut så hängde iaf duken där den skulle. Efter mycket mätande, invinklande och framför allt lyssnande så stod i32s där dom skulle. Och jag måste säga att Davis ska vara stolt över sitt kunnande och sina lyhörda öron.


Det ska bli otroligt kul att få höra anläggningen när dom nya Y-4 modulerna i matchande mahognyfanér anländer. För som jag upplever det nu så är det faktiskt dom dubbla SVS PB-13ultra basarna som är den svaga länken. Missförstå mig rätt, dom är superbra och låter helt fantastiskt. Men när man parar ihop dom med så pass kapabelt sidosystem så känns det ändå som att i32s "vill mer" än vad basmodulerna mäktar med.
Om man ska sammanfatta det hela så tycker jag att i32s är en fantastisk högtalare och jag har lärt mig, tack vare David, vad otroligt viktigt det är att få till placering ordentligt.

/Christian