Jag heter Fredrik och är 39år, bor och jobbar i Stockholm, är billackerare och bilplåtslagare och älskar bra ljud oavsett om experter kallar det hifi eller inte. Mitt brinnande intresse för bra ljud väktes ordentligt för ca 20år sedan när en bil från en billjudfirma var inne på den verkstad jag då jobbade. Efter det har jag spenderat ett antal årslöner på "sladdar" som min sambo kallar det.
Jag har bl.a byggt "ljudrum" av en obrukbar bil, istället för krogen så ställde jag in bilen i en verstad en bit bort och satt där ensam på lördagnatten fyra fem timmar med en påse öl. Anledningen till detta är att jag gillar att spela HÖGT, och med en påse öl spelar det ingen roll om jag bor i villa eller lägenhet för att grannarna ska bli störda.
Har även fått valet att få sparken eller ta bort min sterioutrustning från min arbetsplats, jag valde att sluta.
Hifi eller rättare sagt "High end"? Har för mig alltid varit förknippat med folk som håller reda på vad tex alla komponenter i ett slutsteg heter och har för funktioner och således vet hur ett perfekt ljud ska låta, i min icke hifi värd har det dock inte stämt att perfekt hifiljud låter bra (i MINA öron).
Under dessa 20år har jag besökt de flesta hifi butiker i de städer jag bott. Jag går in i en butik och säger att jag vill lyssna på något som låter bra, säljaren sätter på en låt i stil med Dire Straits och står där med ett förväntansfullt leende och jag säger att det inte är riktigt det ljud jag är ute efter.
Efter minst fem par provlyssnade och någon timme senare är vi överens om att rummet gör att allt låter skit (att det låter skit brukar jag inte säga utan bara tänka samt att är dom så dumma att dom kör demo i ett värdelöst rum får som skylla sig själva). Det har även även hänt att säljaren blivit sne och sagt att jag inte förstår hur bra ljud ska låta.
Jag har även varit ägare av ett par högtalare som de flesta hifi entusiaster är överens om tillhör toppskiktet på diverse forum, tyvärr hade jag ett dåligt rum...
Sista halvåret har jag gått i tankarna att bygga ett par egna högtalare och denna gången är kraven höga, min plan var att lyssna på andra byggen och ta hjälp av proffs till jag blir nöjd.
I jakten på hemmabyggen via nätet såg jag en bild på en hemskt oatraktiv skapelse (förlåt Ingvar) som kallades Ino i56 och jag googlade som vanligt för att hitta mer info om denna.
Resensionerna var FÖR bra (något jag oxå lärt mig att akta mig för) för att vara värt att kika vidare på men så såg jag att tillverkaren bodde i Täby och dit tar det ju inte lång tid att åka. Ringde Ingvar och jag kunde komma dit redan dagen efter (tisdag 12 april).
Tisdag morgon (jag är pappaledig) läste jag vidare om Ino och kände lite beslutsångest eftersom de flesta tycker Ingvar är en väldigt hjälpsam och trevlig prick, vad skulle jag säga efter demon när han ägnat hela sitt liv till detta när jag förmodligen skulle tycka det låter skit?
Jag beslutade mig för att säga att det var det bästa jag hört även om det lät skit (han kunde ju inte veta att jag bara lyssnat på skit förutom mitt portaba skrotbilsbyggeljudrum med en kasse öl som lät bra med just öl).
Jag åkte runt i Stockholms olika hifibutiker för att få en uppdatering hur ljud ska låta, jag hann med många butiker och högtalare eftersom jag sa direkt att rummet nog inte var optimerat och det höll alla med om i vanlig ordning.
Nu ska jag försöka förklara varför jag tycker det låter skit, ljudet i sig är ofta VÄLDIGT fint men jag uppfattar att högtalarna står där, det saknas något jag inte kunnat sätta fingret på samt kunnat beskriva i ord, därav jag föredragit biljud med mängder av väljudande högtare runt mig.
Väl hemma hos Ingvar, där stog två små löjliga högtalare bredvid några normalstora som kanske skulle kunna låta bra med 4st bra 12tums subbar eller liknande (tänkte jag).
Första låten: OJOJOJ!!!!!!!!! Satan!!! Haha, han hade minsann subbar pricis som jag förutspått samt att ljudet lät som riktigt ljud, alltså inte som högtalarljud utan musik där jag "kände" att han som spelade piano satt snett bort till vänster, gittaren några meter framför till höger och han som sjöng stog i mitten en bit fram.
När han drog ner ljudet kom jag inte på nåt annat att säga än HELV ETE !!!med hög röst och kom på att jag inte var ensam och dessutom inte var barn som befann sig på gröna lund.
Innan jag frågade var subbarna stog hann någon före och frågade vilka högtalare han spelade med (är han helt dum tänkte jag, vem som helst fattar väl att det INTE är dom små löjliga han spelade med oavsett bra subbar).. det var dom små löjliga utan subbar.................................
Sedan kopplade han om till dom stora och jag märkte ingen skillnad alls i ljud, det lät bara underbart bra, volymen uppfattade jag inte som hög men helt plötsligt höjdes tempot och volymen i låten och några basslag kom...
Jag har upplevt i mitt tycke bra bas tidigare i form av ett hårt slag mot bröstet så man tappar andan, detta var något HELT annat!!! Soffan jag satt i skakade till som vid ett jordskalv (tror jag) och jag hörde knakande ljud inne i väggarna.
De som var med på demon måste uppfattat mig som smått utvecklingsstörd för jag var så exalterad som normalt bara ett barn kan vara.
Väldigt smart att ha demo i ett bra rum
Jag kommer definitivt köpa Ino och i nuläget lutar det åt de små löjliga men namnen pip kommer inte stå på mina, nån måtta får det vara 
Min upplevelse av det hela är att Ingvar har hittat en ny dimension i ljudet som måste finnas för att det ska låta bra och som jag letat efter i 20års tid. MEN nu vet inte jag om det finns andra fabrikat som låter lika bra eller bättre bara att jag inte hört dem.
Mvh Fredrik
