det började med att jag fått ett extrajobb som ger en del extra pengar.
Åh, tänkte jag, då ökade utrymmet för en betydande upgradering av mitt musikmaskineri, och då tänkte jag förstås på min gamla avståndsförälskelse pi60. Änteligen skulle jag kunna få råd med ett par sådana. Men man måste ju lyssna först förstås, i källaren och allt det där. Vem vet, jag kanske inte har öron för Ino, mina öron kanske vill ha Sonus Faber Crrremooonas mjuka smör eller något helt annat.
Men, jag bestämde mig ändå för att det nog, högst sannolikt kommer att bli riktig kärlek vid första öronkastet i den där källaren, så jag ställde in mig på det.
Näääää, sa frun, när jag visade bilder på pi60 på nätet.
De där, de ser ju ut som något slags....uppsvällda periskop...sådana vill inte JAG ha!!!!
Så, vad gjorde jag. Jag började leta efter alternativ till pi60. Inom budget 25 kkr.
Letade på nätet. Kap på HiFi magasinet? Nya talare? Surfa runt. Hitta saker. Kolla utseendet, där föll en del bort kan man säga.
Läsa 1) Lyyriska recensioner. Bli exciterad, som en jägare som fått upp spåret.
Läsa 2) Kritiska kommentarer i diskussionsfora. Plus deprimerande statements som "de är så oerhört superfantastiska, men de bör helst stå 2 meter ut i rummet och 6 kilometer från sidoväggen och soffan måste sättas i taket och rockwool ska det vara på alla ytor, och man ska ha trattar i hörselgångarna, av guld"
Efter att ha jagat ett antal sådana bestar, och släppt dem så har jag insett att jag har blivit något slags knarkare
av specar och recensioner och forumtyckande av högtalare. (Audiofilia Nervosa?)
Var f.ö. jättenära att köpa ett par Totem Mani 2, till någon på min fråga svarade att piP är ju bra mycket bättre än de där Totem, men pi60 är förstås mycket bättre än piP...
Nu har jag insett att jag måste åka runt och lyssna själv, och det utan att få ta med sig en väsentlig del av "högtalaren" (=det egna rummet), och antagligen utan stärkaren etc. Det blir ju inte samma enorma utbud att välja på som på nätet (inkl audiogon t ex) men det blir nog fasen så mycket bättre.
Den stackars hustrun anser numer att pi60:s utseende är att föredra framför mitt alltmer galna sökande efter vackrare alternativ.
Så...nog blir det väl ett par uppsvällda periskop ändå...
I mars efter lyssningen.
Så nu ska jag in på hifi-torken, stå med abstinensen och ge sjutton i faktiskt.se och hifimagasinet.
) så är det tom snygga tycker jag.
