olof skrev:Min uppfattning är att skillnaden på spelare inte är sådär jättestor. De flesta som ger 668 bra modöme är ganska prestigelösa i sin hifijakt medan många av de som inte tycker den är bra är det motsatta. Båda kan ju ha rätt fast på var sitt sätt.
En 668 är ju inte direkt exotisk och kanske inte en dröm att handha men den duger! Ljudmässigt är den just neutral och det verkar ofta vara en egenskap uppfattas som tråkig av hifirecensenter. Många andra spelare kanske just är flirtigare än vad 668 an är.
Själv har jag sålt min 668 till förmån Primare DVD26. Kanske inte för att den är bättre i absoluta termer utan för att den är klart trevligare att leva med. Fin finish, gedigna knappar, bättre bild osv. Den står bättre i hyllan helt enkelt
Väldigt bra, superbalanserat och omdömesgillt inlägg det ovanstående, tycker jag!
Bamsefar skrev:668an som DVD-Video spelare är inte optimalt, den har bl.a. CUE och en hel del annant hyss för sig. Därför gick den bort för mig.
Ja, chromabuggen kan vara irriterande i vissa fall (även om vissa projektorer har fantastiska anti-chromabuggsfilter), men i övrigt tycke jag att Pioneer 668 har en påfallande bra bildåtergivning.
Idag är den förstås passé med alla högupplösingsformat på gång dock, även om den fortfarande övertygar ljudkvalitetsmässigt på musikmaterial.
bamsefar skrev:Vill minnas att när man väl hittade 668an så var skillnaden mellan den och en Sentec DiAna väldigt liten vid uppspelning av CD. Så en beggad DiAna eller kanske kanske en Benchmark + Denons 2930 tror jag idag skulle kunna klassas som mycket bra ur alla synvinklar.
Om jag skulle sätta de nämnda apparaterna i ljudkvalitetsordning blev det:
Benchmark - Pioneer - DiAna.
2930 tycker jag är för dyr och dessutom för passé, med tanke på att den inte spelar HD-DVD av något slag. Å andra sidan är de dubbla standarderna ett bra argument från att inte köpa någon spelare alls förrän det ena systemet slås ut. Med tanke på att SONY alltid* tycks vilja förstöra marknaden genom att inte ansluta sig till gemensamma standarder utan driva igenom ett eget system (utom när det gäller CD) och således omöjliggöra en gemensam standard

(vilket skulle vara bra för alla, och utvecklingsfrämjande), känns det frestande att hoppas att HD-DVD överlever och blue ray slås ut...
Evnt är en av Toshibas nya HD-DVDer försedda med samma videokort som Denons 2930, den skulle i så fall kunna vara intressant som DVD-video spelare. Men till ljudet för CD krävs lös extern DAC.
Det är (om jag hört rätt rykten) inom kort på gång en dedicerad euoropaversion (världskompatible dock) av en Toshibla-HD-DVD-apparat, med högklassigt ljudkort och dito bild. Den som lever får se. Priset är lovat vara en positiv överraskning.
Vh, iö
- - - - - -
*Sonys historiska krångel med avseende standarder mot branschen i övrigt:
Alternativet / SONY
VHS / Betamax (Sony förlorade)
Kasset / Elkassett (Sony förlorade)
DCC / minidisc (Sony "vann", men systemet blev rätt litet på grund av att det fanns två standarder.)
CD / CD (Sony anslöt (var till och med en av två huvudinitiativtagare) för en gångs skull, istället för att förstöra denna gång!

)
DVD-A / SA-CD (båda förlorade på grund av dubbla standarder

)
HD-DVD / blue ray (båda förlorar igen, i varje fall för närvarande, på att det är dubbla standarder - men kanske en slås ut såsmåningom? Alternativt kommer dubbelkompatibla videogram
och spelare att göra problemet minimalt.

)
DTS / SDDS (alla förlorar på att det finns flera standarder, vilket gör både filmproduktioner och biografer dyrare, och därmed också biobiljetterna.

)
Där (i filmvärlden alltså) finns om man skall vara noga även DD, som man dock kan fråga vad det har på biografer att göra alls? Det är ju ett system med påfallande mycket lägre ljudkvalitet än DTS, som näppeligen kan försvaras med mindre än att det föreligger informationsplatsbrist, vilket inte finns när det gäller biofilm. Det är ju ett tämligen rimligt extrabesvär att till de stora filmrullarna låta det medfölja en liten CD med ljudet (som är fallet med DTS). Det kan nämnas att filmvärldens allra första digitala ljudsyste kom från Kodak! Det hette CDS, och var ett utmärkt system, som dock slogs ut tämligen snabbt. Endast några få filmer hann göras med CDS (Cinema Digital Sound).
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).