Bamsefar skrev:...Vill minnas att det bara, enligt IÖ, skall skilja runt 5-10% i prestanda - och jag som då ägt resp äger pi60 resp pi60s kan med lätthet säga att pi60 är mera prisvärd. Visst i absoluta tal är pi60s bättre, men inte för kostnaden.
(Jag har lagt till det kursiva, för jag tror det var det Bamsefar menade, eller?)
Och självklart kan man tycka så!
Men jag vill bara nämna att jag nog inte tror att jag har sagt något sådant som att det skiljer 5-10% i prestanda (eftersom jag inte ens vet vad det betyder. Det är ju inte helt lätt att definiera hur man mäter ljudkvalitet i proccent*

), men visst är det riktigt att pi60
ur vissa aspekter har tagit sig närmare pi60s.
Klangligt är de faktiskt nära nog identiska idag, i varje fall nominellt (skriver nominellt eftersom toleranserna är större hus pi60) och det var de inte med förre generationens pi60 (så på så vis har skillnaden krympt).
Den förra generationens pi60 hade en tonkurva som avvek någon knapp dB från den nominella tonkurva jag ville att de skulle ha, och det berodde på dels att baselementets alla "inre delar" var valda av sådana som var mer eller mindre tillgängliga, men i dagens version är alla delar skräddarsydda, så att elementet skall få precis de parametrar som jag vill att de skall ha (samma som pi60s). Även om det förstås bara gäller småsignalbeteendet.
En annan orsak var det diskantelement som jag använde fram till för några år sedan då den nya versionen blev färdig, som var ett modifierat standardelement från dynaudio, som jag gjorde vad jag kunde med, men som inte gick att eq:a till exakt de egenskaper jag ville ha, varken med avseende på nollgraderstonkurva eller spridning, men totalt sätt var det ändå ett mycket bra element för de 700:- det kostade.
När det gäller parametrar som distorsion och maximal ljudnivå är dock skillnaden mellan pi60 och pi60s lika stor som den alltid varit (när de funnits parallellt i produktion - det vill säga mellan 1987-1996 och 1999-idag). Det vill säga pi60s kan ge ifrån sig ungefär 2,5 ggr högre ljudeffektnivå än pi60, och detsamma gäller "ljudeffekt för en given distorsionsnivå".
För praktiskt bruk är det inte säkert att det betyder så mycket dock. Om spelvolymen så sådan att ingen av den ger någon hörbar distorsion så spelar det ju ingen roll om den ena har 1,6 ggr så hög distorsion som den andra, liksom.
En annan skillnad mellan modellerna är toleranserna, som är mer än dubbelt så snäva i pi60s som i pi60. Men även där kan man diskutera om det skall ses som en "faktor två" upplevelsemässigt? Det beror ju på hurvida toleranserna alls är ett hörbart problem. Jag har försökt lägga dem rimligt nära detektionströskeln för pi60 (så att det skall låta väldigt bra men fortfarande vara lätt att producera dem), och klart under hos pi60s, eftersom det är okej att det kostar lite handpåläggning för den modellen.
Så hur stor är skillnaden?
Allt beror på vilken vägning man använder när man värderar hur bra pi60 är i förhållande till pi60s, och vägningen beror säkert för de flesta även på användningen. Jag tycker även att man skall minnas att prisskillnaden mellan systemen blev klart mindre när prestandaskillnaden minskade. Idag kostar pi60 klart mera än hälften av pi60s. Med den tidigare versionen av pi60 var priset om jag minns rätt ungefär halva det för pi60s.
Så - om
jag hade tyckt att något av systemen inte presterade så att prisvärdheten var ungefär lika som övriga och därtill prima, så hade jag lagt ned dem modellen omedelbart. Så skedde ju med pi60s under åren 1996-1999 (det tog tre års arbete att få pi60s att bli så bra att jag tyckte de hade en funktion igen vid sidan av pi60). Idag tycker jag både pi60 och pi60s presterar prima både absolut och per krona, och jag har för närvarande inga planer på att ändra något av systemet. Det känns rätt trevligt!
Men - jag tror man måste värdera som jag för att se det så, och då menar jag att värdera ett högtalarsystem (eller vilken annan audiokomponent som helst) efter
hur små felen är, och inte efter hur mycket grunkan presterar.
Och för att ilustrera det kommer jag nu göra det som jag antydde att jag inte brukar göra*, nämligen blanda in procent, nämligen subjektiva procent - enligt tryffelskalan! (Den som söker skall finna...)
Då menar jag att en grej som presterar 97% måste få kosta dubbelt så mycket som en som presterar 94%, även om kvoten 97/94 kan tyckas antyda att grunkan bara borde kosta 3,2% mera. Tittar man på att man drabbas av 3% ofullkomlighet i ena fallet och 6% i det ena fallet, är det kanske lättare att se varför jag tycker så. Det är ju felet, ofullkomligheten som man får betala för att slippa. Men utvecklingsansträngningar alltså.
De sista procenten kostar helt enkelt mycket mera, och den allra sista procenten, eller promillen, är oändligt dyr att uppnå, eller rättare sagt - det går inte att göra det!
Sammanfattning: Det är min uppfattning att alla de system som Ino Audio tillverar idag ger ungefär samma valuta för pengarna. tyckte jag inte så skulle jag ändra på den som inte svarar upp mot vad jag tycker är rimlig prestation, så att det blir så att den gör det.
Men - det behöver självklart inte betyda att de gör det för någon annan - för en specifik person med sina unika förutsättningar. Jag bedömer ju saken bara för fall då respektive system passar att användas.
Tycker jag att något system "kommit efter" så drar jag in det (och det får de som ändå vill köpa finna sig i!), permenent eller tillfälligt tills jag lyckats uppgradera det så att jag tyckte att det är alldeles underbart igen.
Oftast blir det inga större luckor i tillgängligheten, eftersom jag startar i förväg och har ständiga uppgraderingsprojekt pågående, om jag känner att det KAN bli aktuellt i en framtid att tycka så. Men rätt många gånger har ett system varit "icke köpbart" under kortare eller längre tidsperioder.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).