Hej Callisto!
Först och främst: "Upphängningen" är ingen entydighet. Den består av minst två delar, nämligen en spider (den veckade textilen som är limmad nära konens nacke) och en främre upphängning som kan vara av papper, textil, foam, plast eller gummi (för att ta de fem vanligaste materialen).
Den uppvärmning jag har nämnt, även att den har med elementets effekttålighet att göra och i viss mån med distorsion, har dock i princip INGENTING med fjädringslementens inspelning att göra.
Utan det handlar uteslutande själva talspoletrådens fixering på bobinen samt bobinens inlimning mot membranet.
Dessa limpunkter har stor betydelse för hur kraften kan färdas från talspoletråden till membranet.
Däremot är det faktiskt så, att även upphängningarna blir uppvärmda.
Den undre (spidern) blir förstås lite uppvärmd från talspolen, eftersom dess inre limning oftst är mycket nära limningen mellan bobin och membran (ibland är spiderlimningen till och med närmare talspolen än konlimningen) men de krafter som den limningen utsätts för är blygsamma (vid rimliga membranutslag) jämfört med limningen till membranet.
Låt oss ta ett exempel: Ino pi60s som drivs av en NAD 208 med dynamisk musik och spektral fördelning som inte övermotionerar Xmax, spelandes vid full uteffekt.
Typiskt utsätts då limningen till spidern för krafter på lite drygt 2,5 newton i de extremaste rörelsepeakarna. Membranlimningen utsätts dock för i storleksordningen 150 newton i de extremaste ljudtryckspeakarna! Sextio gånger mera alltså...
Som alla säkert förstår dominerar således olinjära elasticeranden från den sistnämnda oerhört mycket över allt som har med upphängningarna att göra i det massastyrda frekvensregistret. Mycket riktigt är det i hela det jättelika massakontrollerade frekvensområdet som inspelningseffekterna från lim-kureringen uppvisar sina hörbara vinster.
Den övre (främre) upphängningen, blir dock för det mesta (i hifi-element) märkbart uppvärmd den också, trots det stora avståndet till talspolen, men det beror inte på värmeledning från den sistnämnda, utan det beror på friktiva förluster inuti upphängningens material.
All högtalarelement, i alla fall alla kvalificerade element avsedda för ett större frekvensområde än den lägre basen, är försedda med en främre upphängning med viss andel mekaniska förluster. Det är nämligen nödvändigt för att membranets resonanser skall kunna kontrolleras/elimineras.
På grund av dessa förluster värms även den främre upphängningen upp, men här behövs inga limkureringseffekter, så denna upphängningsuppvärmning är i de flesta fall, ehuru nödvändig, inte ett egenvärde. Tvärtom kan den vara problematisk i de fall materialet inte är termiskt stabilt (om det ändrar egenskaper med temperatur). I princip är upphängningsförlusterna försumbara för mellanregisterbruk, men hos baselement försedda med främre upphängning i högförlustgummi (som nästan alltid är termiskt instabilt) kan detta var ett signifikant problem.
Utöver den värmekurering av kritiska limfogar som nämnts består inkörning av ett högtlarelement av flera saker. Det som väl de flesta tror är den viktigaste manövern under inspelningen är uppmjukningen av den inre och yttre (främre) upphängningen.
Om denna proess finns inte så mycket att orda. Den går till ungefär som de flesta nog föreställer sig, men det finns några saker som kan vara bra att minnas, och det är hur felaktig inspelning kan översträcka spidern innan den är "förberedd" för det. Och detta kan leda till att spidern i sig skadas till att få ett hysteresbeteende, som kommer att få elementmembranets mittposition att vilja snedställa sig. Spiders med sådana skador har rent tekniskt fått en fjäderkonstant runt nollgenomgången som har ett negativt värde!
Återigen: Alla problem med konstlad inspelning undviker man genom att så fort som möjligt glömma allt dumt man läst om behovet av speciella inspelningsprocesser/ritualer.
1. Spela aldrig in högtalare på annat sätt än att spela på dem när du vill lyssna på dem. Glöm alla dumheter om att lämna dem med radion på, eller att ställa högtalarna mot varandra kopplade i motfas (så du skall kunna spela högra på dem utan att det hörs), eller placerade i ett rum med stängd dörr...
. Använd dem precis som vanligt - från att de är nya: Spela musik på dem! Om det leder till att du (när de fortfarande är, och låter, lite råa) spelar lite svagare på dem i början, så prima!
2. Använd ALDRIG speciella inspelningssignaler. Bortsett ifrån att aldrig är bra för det objekt som skall spelas in är dom inget kul alls att lyssna till.
Vh, iö
- - - - -
PS. Glömde svara på själva frågan.
Limfogen mellan bobin och membran kan bli över 200 grader varm. Själva talspolens kurering kan ske vid tempteraturer överstigande 250 grader! Men i en sund inkörningsprocess (läs spelning av musik, precis som vanligt) går man helst inte på de temperaturerna direkt. Det tål elementet nämligen för det mesta inte.
Främre upphängningen blir sällan varmare än ett tiotal grader över rumstemperaturen, ens vid extrem hårdkörning.
Det kan man lätt kalkylera (eller på ett ögonblick inse intuitivt) genom att inse att membranhastigheten typiskt max uppgår till sisådär 4 m/s (eftersom hastigheten är fallande över 100 Hz, och maxslag är säg 7 mm en ledd, vilket ger maxderivata (derivatan på läget är hastighet) om 7*(2pi) * 100 Hz = 4398 mm/s, alltså 4,4 m/s) och med en upphängningsdämpning om säg 1 Ns/m får vi en effektförlust om sisdär 19,36 W.
Ett annat sätt att lista ut precis samma sak är att tänka sig ett element som drivs med 100 W (eller rättare sagt 28,3 volt) på sin resonansfrekvens (där impedanstoppen kanske är 40 ohm) och då faller vid en telspoleresistans om 6 ohm: 28,3 * 34/(34+6) = 24,055 volt, vilket blir en "R+-förlust" om 24,055^2 / 30 = 19,29 W.
Turträff förvisso, men där har ni storleksordningen i varje fall. Som alla förstår är medeleffekten som utvecklas i upphängningen lägre än denna maxeffekt som ju är ett specialfall.
Någon annan får redovisa hur stor yta en svartkropp behöver ha för att stråla ut den nämnda effekten till omgivningen med tio graders temperaturhöjning.
Det finns ju många kloka fysiker här på faktiskt.

Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).