Tänkte skriva lite om mina intryck hitills angående Ino i56 och i64s.
Har tidigare varit mycket nöjd ägare till ett par Ino i28 under några år, men så i våras dök ett tillfälle på ett par i56 upp. Att vänta på saker och ting har aldrig varit min starka sida, så det var nog tur eftersom det antagligen inte blivit av att beställa annars.
Några månader senare dök ytterligare ett tillfälle upp på ett par i64s, som jag inte heller kunde motstå. Vips så stod jag där med två kompetenta system.
Att jämföra i28 och i56/i64s rätt av med samma placering som tidigare fungerade inte så bra blev jag snabbt varse. i28 fungerar tämligen bra oavsett hur man ställer upp dessa. i56/i64s kräver istället att få stå bredare isär, speciellt om man ska tumma på rekommenderade lyssningsavståndet. Annars får speciellt mittfokus för stora proportioner tycker jag.
Detta är dock den första högtalaren som jag upplevt verkligen klarar av att måla upp en ljudbild med 100%igt fokus överallt, även om bredden mellan högtalarna tom blir större än lyssningsavståndet. 3m eller strax över i lyssningsavstånd har faktiskt fungerat mycket bra, så länge bredden mellan högtalarna inte blir för liten. När detta väl är gjort så presenteras en precision i ljudbilden som jag hitills aldrig upplevt här hemma. Alla placeringar över hela bredden sitter precis där dom ska, och ändrar inte karaktär vare sig tonalt eller höjdmässigt. Att rummets bidrag minskar med i56/i64s ökade direktivitet tycks vara av godo här, speciellt hos mig där inte rummet är 100% perfekt.
Sitter man närmare än 3.5m så kan också vissa nackdelar med denna skillnad i spridning mot dom mindre modellerna märkas av. Trots större precision med i56 kan jag uppleva en lite mera energirik topp, eller lite luftigare ljudbild med i28 på kortare lyssningsavstånd. Hemma hos mig tror jag att detta lite mera ”luftiga” beteende har mycket att göra med takreflexen, som minskar med i56/i64s. Dessa skillnader tappar dock betydelse och kan snarast istället upplevas som nackdelar så fort volymen stiger lite. Faktum är att redan på tämligen moderata nivåer så spelar i56/i64s mera avslappnat och oansträngt. Högtalarna är på intet sätt förlåtande eller maskerande, men deras obesvärade och distorsionsfria spelstil gör det lättare än någonsin att fastna timtals i musiken oavsett volym och kvalitet på skivor. Ska man skriva det i målade ord så måste det bli att oavsett hur jävlig inspelningen än är så förblir högtalarna helt oprovocerade. Är det jävlar anamma på skivan så blir det det med besked, men det skär aldrig ihop och blir ansträngt. Detta är ord som vanligen missbrukas flitigt i hifipressen tycker jag, men här känns det verkligen som en befogad beskrivning.
Själv skulle jag nog alltså inte automatiskt välja bort i56/i64s bara för att lyssningsavståndet blir lite kort. Hellre då en D-option inbyggd så är man på den säkra sidan oavsett rum och ljudtryck. Från 3.5m och däröver i lyssningsavstånd blir snabbt i56/i64s bara ännu bättre kandidater. Runt 4m finns det inga punkter där jag kan tycka att i28 fungerar bättre hemma hos mig.
Måste väl också skriva lite mer om detta med ljudtrycksförmåga...
i28 räcker långt, mycket långt jämfört med allt annat som vanligen klassas som hifi eller highend. Trots detta så är det inte svårt att konstatera i56/i64s akterseglar dessa i detta hänseende. i56 och då speciellt i64s tycks liksom inte ha något slut bara du har effektresurserna. Man blir nästan rädd ibland, eftersom det känns så ovant att kunna uppleva dessa absurda ljudtryck hemma i vardagsrummet utan att något ger upp och går sönder. Även i64s kopplade som i32s(d-option) blir frånåkta här av i56 kan jag lova. Ska man ge sig på att ta ord som konsertnivåer i mun, så är det här en mera rättvisande beskrivning än någonsin inom hifi och highend segmentet.
Summa summarum: Jag är så nöjd man kan bli och älskar även utseendet på dessa fantastiska högtalare. Även om dom mindre systemen kanske ligger ännu bättre till pris/prestandamässigt, så tror jag de flesta lyssnare kan finna fördelar i dessa två stora toppsystem. Beauty and the beast på en gång. Jag har svårt att tro att jag personligen någonsin kommer att hitta något system som kan kombinera dessa på alla sätt unika prestanda.
Jag lyfter på hatten till ingenjör Öhman som gett oss möjligheten att uppleva detta för överkomliga pengar dessutom.
Nu ska jag bara bygga på bassystemet lite för att få samma headroom där. Vem sa att lite overkill inte är kul?
När får vi i Göteborgsgänget komma å provlyssna? 
När folk ringer och pratar om pP så låter det ju som om det är piP de talar om. Profundus heter de, och de bör, om det skall förkortas, förkortas till prof. 
Ska nog bottna mina femtontummare så småningom 
