Det där är en väldigt svår fråga att besvara, eftersom det beror lite på prog-
rammaterialet.
I normalfallet, och i synnerhet om man spelar okomprimerat programmaterial,
så är det ju för topparna som man behöver de extremt stora effekterna.
Kant-slag på virveltrumma och liknande kan ju vara rätt extrema transient-
ljudtryck. Det är också för topparna som det är svårast att sätta en gräns
för vad som är "lagom effekt", eftersom de tål så olika mycket beroende på
frekvens. I det lägsta frekvensområdet är det membranutslaget som sätter
gränsen, men vid högre frekvenser och transienta ljud, är inte ens 10 kW
något större problem, så länge det varar tillräckligt kort tid för att det inte
skall ställa till med termiska problem.
Spelar man mest film så har man dock ett ljudlagringssystem (5.1 eller 7.1?)
som har ett 10 dB större headroom för .1-kanalen, så oavsett allt annat går
det inte att utesluta att man kan behöva alstra en 10 ggr större ljudeffekt
(3,16 ggr högre ljudtryck) under 120 Hz än vad man behöver kunna alstra
över. Om känsligheten för systemhalvorna (toppar/basar) i rum, är säg 7 dB
högre för bassystemet, så betyder det att man faktiskt ändå behöver en
dubbelt så stor förstärkare (räknat i "8-ohms-effekt") för basarna, när man
spelar de extremaste soundtracken.
Men någonstans kommer det alltid att "ta slut först" och bara det sker vid
än högre nivå än den högsta man vill kunna spela så är ju allt väl.
Vad man alltid kan göra är att säga något om hur mycket effekt man kan
använda - endast med hänsyn till systemen själva.
Utgår man då ifrån i32s och prof.Y-2 så kan man till i32s utan vidare an-
vända en förstärkare på 150-200 W (8-ohms-effekt) och den är då "liten
nog" för ALLA frekvenser, men för transienter skadar det inte med 500 W.
En sådan förstärkare kan dock överstyra högtalaren i dess lägsta register,
om tonerna skulle fördela sig så att all effekt hamnar där. Det gör de sällan,
men det kan finnas specialfall, speciellt om man spelar elektronisk musik.
Vill man ha ett högtalarsystem som klarar mera så finns ju i64s, som klarar
sisådär 600 W kontinuerligt, men som ändå kan använda sig av >2000 W för
att ha utrymme för korta transienter.
Vad är rätt val?
Svårt att veta, men den som väljer i32s + förstärkare på >> 250 W, och
finner att mellanbasarna får arbeta med slaglängd överstigande 2 cm (p-p)
ibland, har helt enkelt ett för litet system i förhållande till sina ljudtrycks-
anspråk och val av musik att spela.
- - - - -
När det gäller bassystemen är det mycket lättare. De arbetar ju inom ett
mycket mindre frekvensområdet, och det är i princip den maximala slagläng-
den som begränsar. Den når man med en förstärkare på 350-600 W för prof
Y-2, och mer än 600 W är fullständigt meningslöst. Det finns helt enkelt
inga programmateral som behöver mera, med mindre än att man försöker
spela dem starkare än vad prof Y-2 klarar.
Med prof X-2 räcker mindre än hälften (typ mellan en fjärde- och en tredje-
del tror jag).
Så:
Om man inte får ut så mycket ljudtryck som man vill ha - ens med den
största rekommenderade förstärkareffekten till respektive produndus-modul,
så är det helt enkelt inte mera effekt som man behöver, utan flera bas-
moduler. Men behöver större kolvar och längre slaglängd i pumpen, inte en
större motor till samma för lilla pump.
Att gå ifrån prof X-2 matade med 2*250 W (8 ohmseffekt), till prof X-4 med
samma förstärkare, motsvarar att byta förstärkare till en på 1000 W, men
med den signifikanta skillnaden att högtalarna nu kan hantera alstrandet av
den 4 gånger högre akustiska ljudeffekten.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).