Fortsättningsvis så kanske det kan vara av intresse att få ett subjektivt intryck av hur de står sig mot större Ino?
Jag tycker Revel M20 spelar mycket trevligt även om basartikulationen inte är klockren. Även med placering en bra bit ut i rummet och med dämpning anpassad för pi60s så blir den "fet" dvs lite bumligare än vad som kan anses korrekt och det får mig definitivt att tro att felet sitter i konstruktionen som sådan. Revel själva har ju såpass gott omdöme att de skriver att rumsbidraget är relativt stort i mellanregister samt lägre frekvenser att man inte kan bortse från detta vid placering och dämpning av rummet.
Efter en och en halv vecka så gillar jag fortfarande Revel M20 skarpt och trots (eller tack vare?) den boostade fylligheten så tycker jag det klarar sig fint utan basunderstöd. Spelar man högt så blir det lite för mycket av det goda och då kryper "boomigheten" fram lite och där påminner de lite om Quad 12L som jag också tyckte var lite svullna i basregistret (speciellt jmf med Quad 11L, en annan gammal favorit).
Då ligger det nära till hands att jämföra övre register mot pi60s:
Invändningarna mot Revel M20 är att diskanten inte är tillräckligt högupplöst och att det kryper fram efter ett tag. Låtar man spelat många många gånger kommer inte till sin rätta som man är van vid dem och musik som inte är superbra inspelad låter sämre än man är van vid.
Mellanregister är mycket bra och diskanten ÄR bra men det övre registret kommer inte upp i samma klass som pi60s i lugn/upplösning.
För att förtydliga sista stycket så möjliggör pi60s lyssning även på sämre mastrade skivor med behållning då mellanregister och diskant är så högupplöst att högtalaren INTE bidrar med mer förvrängning och att även sämre inspelade skivor är njutningsbara. Med Revel M20 så fann jag att jag blev tvungen att vrida ner volymen - eller byta förbi en och annan låt - för att jag inte tyckte det lät trevligt. Exempel på sådan musik är Simply Red och skivan "Blue" där upplösningen i Revel M20 kopplat med inspelningen gör att det blir för grötigt medan pi60s kan spela det hur högt som helst. Just den skivan ger en kombination av att Revel M20 bumlar till basen och misslyckas med att återge röstnyanserna och slutresultatet är inte trevligt.
Trots det så är Revel M20 i mitt tycke en av de bättre stativare jag lyssnat på överhuvudtaget och att jag varmt kan rekommendera dem, de är en bra balans på det mesta utan att vara dåliga på något.
De finns dock bara begagnade idag och de har ersatts av M22 som enligt folk som hört/ägt båda är sämre än M20. Detta kan jag inte verifiera då jag inte hört M22. Eftersom det sitter samma element i F30 (enligt Revel själva och enligt broschyren för Performaserien) så kan jag sluta mig till att F30 inte heller har en tillräckligt bra diskantåtergivning för att den ska vara intressant för mig. Om den dras med samma basartikulationsproblem kan jag förstås inte svara på.
Jag tvekar på om jag ska behålla Revel M20 eller inte, just nu spelar de fortfarande (trots att jag har pi60s) i vardagsrummet och låter finfint men när smekmånaden är över och man har nyktrat till så får man nog inse att de inte kommer kunna ersätta pi60s på någon parameter. Platsbristen gör att de inte heller kan få en plats i arbetsrummet (där iPs spelar) eftersom de då skulle ta upp halva skrivbordet och hamna för nära lyssningsplatsen. Men tillsvidare kommer jag att njuta av dem.
I ett större/mellanstort rum där man vill kunna klara sig på ett par stativare och fylla ut rummet med välljud så kan jag definitivt se Revel M20 som ett bra alternativ till piPs, i samma prisklass för ett par begagnade M20. I ett litet rum så drar de nog ganska jämnt vilket får ses som ett mycket gott betyg för M20. Fördel (OCH nackdel) för Revel M20 är att de mår bättre av att komma ut en bit ifrån en dämpad bakvägg, därav min gissning att de passar som bäst i lite större rum.
Tummen upp för Revel M20!
