Ja, man behöver ett mycket större statistiskt underlag än så innan det är meningsfullt att ha en åsikt om frågan.
Och när man har ett mycket större statistiskt underlag än så (som jag har) så blir det nog lätt så att man helt enkelt accepterar att det är komplicerat för att man skall ha en övertygelse. Och man kommer till klarhet med att det helt enkelt är bättre att testa sig fram till bästa möblering än att gå på övertygelser.
Precis som alltid när det gäller högtalare!
----------------------------------------------------------------
DVD-ai skrev:Jo jag har som sagt ingenting att ivända mot det du skriver utan håller istället med dig
Med ett undantag: Det är dock inte fel att tycka att en placering är "fel" om ens erfarenheter pekar att det hållet.
Självklart kan man tycka hur tokiga saker som helst.
Ingen kan hindra någon från att göra det och tur är väl det. Jag ville bara påpeka det rationellt oförnuftiga i att ha en åsikt utan att ha underlag för att ha det. Men rätt att ha det har man förstås.
DVD-ai skrev:Det var alltså mina upplevelser som låg till grund för utrycket att placeringen var "fel" och det enda riktiga fel som egentligen gjordes var att min tydlighet med att detta var just subjektiva upplevelser var bristfällig.
Jag vet inte om jag ens tycker att det kvalificerar för att kallas ett fel. Jag nöjer mig med att kalla det oförnuftigt.
Jag håller ju helst saker öppna som jag saknar statistiskt underlag för att tycka något om.
Men den som gör tvärtom kan knappast påstås göra fel. Bara att agera oförnuftigt.
DVD-ai skrev:Så jag tycker fortfarande att den placeringen är "fel" för mig av vad jag har hört såhär långt och accepterar samtidigt att det inte är någon objektiv sanning (mer än att jag tycker detta).
Och accepterar att jag säkerligen kan komma att tycka att den placeringen blir utan dom bieffekter jag nämnde, i ett visst rum.
Jag är alltså inte låst åt något håll och accepterar alla möjligheter så som varandes just vad dom är, möjligheter
Fast vad skall du ha det till, att fram till dess gå omkring med den övertygelse du har nu?
Ta inte detta fel, men det påminner mig om religiösa människor som går från en tro till en annan. Varför tro något alls? Vad skall man ha tron till? Man kan vänta med att ha en åsikt tills man vet.
Att byta religion är ju att acceptera att det man trodde först var fel, men är det verkligen så viktigt att tro något (känslomässigt alltså, sett rationellt är det inte viktigt alls, tvärtom) att man inte kan börja med att underkänna det man trott, och sedan ta det lite lugnt innan man hoppar på nästa övertygelse? Den där dagen som börjar med att en religiös person har EN tro, för att senare på dagen tro på en annan religion, måste vara väldigt konstig.
Ibland från jag känslan av att människan (nästan alla) är förprogrammerad till att tycka något. Hur mycket data man har spelar ingen roll - man vill tycka ändå!
Missförstå mig inte, men jag uppfattar det som lite motsägelsefullt att först hävda att det är på ett visst sätt, och samtidigt säga att man accepterar alla möjligheter. Den som accepterar alla möjligheter håller väl rimligen saken öppen? Alltså avstår från att ha en åsikt/övertygelse?
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
Men tack ändå.