Morello skrev:Ja alltså, att en bakåtriktad diskant minskar riktkverkan vid höga frekvenser kunde jag lista ut, men vad menar du med halvlåga frekvenser?
Jag kanske inte är helt på det klara hur bestyckningen på baksidan ser ut.
Hur stor är föresten lådan? Tvenne tolvor tarvar ju en hygglig volym.
Jag skissar lite på en högtalare enligt samma koncept som mina nuvarande men med litet mer kapacitet samt lägre distorsion i det lägre registret(<100Hz cirka).
Alternativt så delar man systemet. Jag har ändå för många slutsteg hemma.
Rs2000 till basarna och No1200 till topparna tex.
Riktverkan hos högtalaren är exakt som jag vill ha det mellan typ 300-4 000 Hz, "naturligt". För många applikationer är den spridning de har "naturligt" 20-20 000 Hz, helt okej, men inte för alla applikationer. I registret under 300 Hz så är de därför försedda med spridningsegenskaper som både motverkar golvreflexen och reflexen från väggen bakom högtalarna. De är framförallt dimensionerade för att påverkas så lite som möjlig av avståndet till väggen bakom dem.
Om man jämför med t ex de stora sidosystemen (i28 - i32s - i34es, i56, i64s, i68es) så fungerar de bra nära en dämpad vägg och på en meter eller större avstånd från väggen, men inte med samma eq (man kan justera denna på insidan), och skälet att de fungerar så bra är att man dels har en eq-möjlighet för registret 80 - 200 Hz och dessutom har en delning som kan användas för att balansera klangen.
Trevägaren har ingen sådan delning eftersom det är ett trevägssystem. Därför behöver de ha skräddarsydda spridnkngsegenskaper för att fungera med valfritt avstånd till väggen bakom dem. De är en sorts glidande njurar. En normal njurhögtalare* (finns en del för PA-bruk) åstadkommer man genom att optimera för nollsignal i riktning bort från publiken. Det ger en maximalt svag signal bortåt, och ljudet som strålar framåt blir var det blir. Verkningsgraden blir sämre för lägre frekvenser och högtalaren behöver göras mycket djup för att inte bli alltför ineffektiv.
Jag gör typ tvärtom - jag optimerar inte utsläckningen bakåt, utan istället förstärkningen framåt!
Vid lite högre frekvenser blir resultatet samma, men jag avnjuter maximal känslighet framåt - oavsett frekvens.
Kort sagt kan man säga att högtalaren blir rundstrålande när frekvensen är så låg att avståndet till väggen bakom är kort jämfört med våglängden, det vill säga när väggreflexen är konstruktiv. Den fungerar inom ett stort avståndsintervall och endast då de ställs mycket nära en vägg blir det för mycket av det goda vid väldigt låga frekvenser, vilket dock går utmärkt att styra upp med bcX!
Vh, iö
- - - - -
*Det åstadkommer man genom att fasvända elementet på baksidan och fördröja ljudet till framsidans element lika mycket som högtalarens akustiska djup. Då blir bakåtstrålningen noll.
Framåt så får man destruktiv interferens vid 0 Hz och var nästa kommer beror på hur djup basen är. Är den lika djup som jag är lång så får man nästa vid 100 Hz, sen vid 200 Hz, 300 Hz... Låga gränsen för konstruktiv interferens (alltså när summan av båda basarna blir samma som för bara den ena av dem) nås vid 33 Hz och vid 50 är effektiviteten maximal (summan av främre och bakre basens ljud är 6 dB mera än från bara den ena). Sen vid 66 Hz så når man igen gränsen för konstruktiv interferens.
Det kan låda dåligt men i en PA-situation där riktverkan är viktig kan den mer eller mindre perfekta njurströlnkngen vara värd massor och 33 Hz är ändå väldigt djup bas. Och att behöva lägga till +/- 3 dB eq i registret 33-66 Hz behöver inte vara problematiskt när delningen ändå kanske ligger vid 80 Hz. Det finns även specialknep man kan ta till för att göra en njurlåda ännu effektivare vid låga frekvenser, t ex göra en hybrid med sluten låda bakåt och basreflex framåt.
Men - min poäng med att berätta allt detta är kunna komma till att jag gör precis tvärtom - låter basarna i grunden arbeta i fas med varandra men fördröjer den främre för att få perfekt konstruktiv interferens framåt - vid alla frekvenser.
Maximalt transientsvar (baselementen hjälper varandra totalt) framåt, det vill säga delvis även med hjälp av ett minskande av rummets senare bidrag. Men det ger lite annorlunda direktivitet, en som glider från kula vid så låga frekvenser att jag vill ha hjälp av rummet (eftersom de är konstruktivt) till njure vid så höga frekvenser (några hundra Hz) att jag vill slippa bidrag från rummet, eftersom det blir destruktivt.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
