Kan nämna att det finns en signifikant skillnade mellan de flesta normala högtalare och a1, a2 och a3, nämligen ett de senare är mycket högohmigare. Båda a2 och a3 är 18-ohmshögtalare, och a1 ligger på 12 ohm.
Konsekvensen av det är att man i princip kan parallellkoppla så många man vill för att skapa ett obrutet surroundfält runt sig. Ett med pin point focus - i valfri riktning. Alltså inte bundet till just högtalarnas positioner. Det går således även bra att "bygga ut" vid behov.
En trevlig bieffekt av konceptet är att man får mycket hög verkningsgrad med dessa surroundhögtalare i normala antal (6 st a1, eller 6-10 a2 eller a3), så i regel behöver man bara sisådär en fjärdedel så stor förstärkare till dem som man använder till fronthögtalarna. Det i sin tur betyder att om man använder en vanlig surroundförstärkare så får fronthögtalarna använda nätdelen ganska så för sig själv, och om man använder externa större slutsteg för framhögtalarna så räcker de inbyggda surroundförstärkarna i regel till ett fyra gånger större slutsteg till framkanalerna.
Ino piP har en impedans om 5 ohm, och lämpar sig inte för att blanda med a2.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
Om piP låter hyggligt som surroundhögtalare men sprider lite dåligt men det faktum att man har har två a2 också som gör att helheten ändå blir ganska bra.
