schmutziger skrev:En variant av es2 kanske?IngOehman skrev:Det kan nämnas att diskanten T22-oa är utomordentligt lämpad för att
korrigera energikurvan på nästan vilka högtalare som helst, i varje fall
nästan alla som har en direktriktad (rak tonkurva i nollgradersrikt-
ningen) dome-diskant med membran om 1-1,5" och med exponerad
dome.
Sådana har nämligen nästan undantagslöst en ganska kraftigt fallande
energikurva över 10 kHz.
Men de fungerar väldigt bra till de flesta elektrostathögtalare också!
I samtliga fall kan man använda någon av följande tre konfigurationer,
beroende på vilken känslighet ens högtalare har:
[ Bild ]
Det kan nämnas att diskanterna kan betraktas som icke korrelerade
vad energikurvan anbelangar, eftersom de är mer än än halv våglängd
ifrån varandra ändå med till 3 kHz på grund av sina fysikaliska mått.
Annars hade det snarare handlat om 90/90/96 dB.
Känslighetsangivelserna är dock inte de enda möjliga, utan bara de
maximala som kan åstadkommas med respektiva konfiguration. Vill man
anpassa till en lägre känslighet (eller moderera korrektionen - det är ju
inte säkert att en helt rak energikurva är önskvärt, i synnerhet inte när
den subjektiva smaken ges utrymme) så går det bra att åstadkomma
det, genom att addera två motstånd i kretsen. Ett före filtret och ett
omedelbart före diskanten/diskanterna.
Poängen med att använda två och inte ett, är att det ger en mindre
påverkan av tonkurvan än om man använder endast ett.
Med konfiguration A gäller följande ungefärliga värden:
R = 1,2 ohm ger - 1 dB
R = 2,7 ohm ger - 2 dB
R = 4,7 ohm ger - 3 dB
Med konfiguration B gäller följande ungefärliga värden:
R = 0,68 ohm ger - 1 dB
R = 1,5 ohm ger - 2 dB
R = 2,2 ohm ger - 3 dB
Med konfiguration C gäller följande ungefärliga värden:
R = 0,33 ohm ger - 1 dB
R = 0,68 ohm ger - 2 dB
R = 1,2 ohm ger - 3 dB
Alternativt kan man låta R nära elementet vara noll (det vill säga man
utelämnar det) men istället minska C i takt med ökning av det första
motståndet, och då får man istället få följande värden:
Med konfiguration A gäller följande ungefärliga värden:
R = 1,8 (1,94) ohm ger - 1 dB (minska C till 90%)
R = 3,9 (4,12) ohm ger - 2 dB (minska C till 80%)
R = 6,8 (6,60) ohm ger - 3 dB (minska C till 70%)
Med konfiguration B gäller följande ungefärliga värden:
R = 1,0 (0,97) ohm ger - 1 dB (minska C till 90%)
R = 2,2 (2,06) ohm ger - 2 dB (minska C till 80%)
R = 3,3 (3,30)ohm ger - 3 dB (minska C till 70%)
Med konfiguration C gäller följande ungefärliga värden:
R = 0,47 (0,49) ohm ger - 1 dB (minska C till 90%)
R = 1,0 (1,03) ohm ger - 2 dB (minska C till 80%)
R = 1,8 (1,65) ohm ger - 3 dB (minska C till 70%)
Varsågod och lek!
PS. Diskanten/erna bör placeras så att de spelar så lite som möjligt
mot lyssningsplats, och/eller är fördröjda ordentligt.
Men det är samtidigt förstås viktligt att de spelar mot ytor i rummet som
inte helt absorberar all diskant de alstrar.
Ett bra knep om man använder två T22-oa per kanal, är att ansluta
dem ur fas med varandra och placera dem så att de spelar i en riktning
120 grader från varandra, antingen siktande bakåt (om man har en
reflekterande vägg bakom högtalarna) eller siktande mot lyssnarna
(det vill säga +/- 60 grader från. Nollgradersaxeln blir då en "död axel"
(vilket är en bra grej) tack vare att de är anslutna i motfas med varan-
dra (jag föreslår att de yttre ansluts i fas, medan de inre ansluts med
omvänd fas).
Man kan ha dem ovanpå högtalarna de skall korrigera energikurvan för,
men jag tycker faktiskt att det kan bli minst lika bra att sätta dem på en
liten hylla på väggen bakom/ovanför högtalarna.
Det kan nämnas att det, om man har dem placerade på högtalarna,
faktiskt fungerar bra att rikta deras "nollutstrålningsaxel" mot en punkt
som ligger precis mellan den "bakom lyssnarväggen" där lyssnaren
speglas i väggen bakom, och den punkt bakom lyssnarväggen där
högtalaren speglar sig.
Sisåhär någonting:
[ Bild ]
Har man dem på väggen bakom högtalarna gäller detsamma, och de
kan då eventuellt placeras något bredare isär än huvudhögtalarnas
diskanter.
Kan lägga ut en liten bild, besläktad med en tidigare bild, som förhoppningsvis
ger några ledtrådar till varför ett "energikurvepar" T22-oa ovanpå var och en
av de ordinarie högtalarna (eller på väggen bakom dem) inte skall riktas så
att de siktar mot en mittplacerad lyssnare med sin tysta riktning.
Såhär ser nämligen de tidiga reflexerna i sidoväggarna ut om de riktas rätt,
alltså såsom tidigare anvisat:
[ Bild ]
Som synes adderas gott om "rumsöppnande" laterala reflexer, som hjälper
till att vidga öppningen till den inspelade världen om man placerar dem så
där, utan att på något sätt påverka positionerna, klang eller upplösningen i
ljudbilden!
Psykoakustisk magi kan det nästan verka som.
Men funkar gör det!
Andra positiva bieffekter är att det svaga direktljudet försvagas ytterligare
om man rör sig åt sidan, från den närmaste högtalaren, alltså om man sitter
snett. De samverkar alltså med ett par förnuftigt invridna högtalare, istället
för att motverka alla de positiva effekterna av att ha hovudhögtalarna in-
vridna (om de är gjorda för att kunna användas så).
Det enda man behöver göra är att rikta sina två energikurvepar rätt och
sedan ställa nivån rätt. Den skall inte vara för hög.
Maximalt (om huvudhögtalarna är oändligt riktade i toppoktaven) skall de
vara enligt de tidigare redovisade käslighetsuppgifterna, men för det allra
mesta skall nivån vara något lägre. 0 - 8 dB lägre sisådär. Det kan kan åstad-
komma genom att starta med att anpassa till ens egna högtalares känslig-
het, och sedan fintrimma med ett seriemotstånd (glöm dock inte bort att
många känslighetsuppgifter i broschyrer är överdrivna).
"Experiment ger kunskap!", brukar jag säga, och sedan lägger jag ofta till
att man inte behöver göra alla experiment själv - det finns ju så mycket
ackumulerad kunskap, som man kan ta del av genom att studera vad andra
har att berätta.
Men i det här fallat, nota bene, finns ingen generell kunskap. Ty varje rum
är olika. Det är ju om det egna rummet och om hur det system som står där
samverkar, som man måste lära sig.
Jo - en sak till: Man måste se till så att sidoväggarna är diffuserande också,
eller i förekommande fall dämpande i framkant, om rummet är för smalt. På
skissen ser man vilken del som skall vara diffuserande, den är grönmarkerad.
Om den främre delen av detta område (den närmast högtalarna) skall vara
dämpande istället för diffuserande beror på sidoväggens avstånd till hög-
talarna.
Om högtalarana (talar nu om tillsatsen, men det brukar vara lämpligt att de
står på ungefär samma bredd som huvudhögtalarna om de står på, och lite
bredare om de sitter på väggen bakom dem) står närmare sidoväggarna än
50 cm (diskanten närmast väggen alltså) så bör väggen vara dämpad.
Står de 75 cm från väggen eller mera skall den vara diffuserande (fast ett
lätt draperi (ett som dämpar mindre än 5 dB vid 10 kHz) får gärna hänga
fram-
för) och det gäller förstås alltid för den bakre delen av väggen (alltså den
som är närmare lyssnaren) där bara senare reflexioner träffar.
På bilden har jag markerat de områden som behöver vara diffuserande, med
grönt. Och den mera högtalarnära delen av detta område kan alltså behöva
vara dämpande också, om avståndet till högtalarna är för litet.
Vh, iö
edit: lade till mer
Har jag fattat rätt att "efterklangsstödet" ger rumsberoende reflexer utan direktljud?
Finns någon tidsfördröjning?
Är det bara ljudnivåvariabler och frekvenser filtret justerar?
Hur ser tonkurvan ut?
JM
