Hur viktigt är distortion? Vet inte. En diskant som lovordats och som levereras i par med 0,5db maximal avvikelse på tonkurvan (hur häftigt är inte det!) är Higuphon OW1. Den har "perfekt" impulssvar, men påvisar rätt kraftig THD. Ändå älskas den...
THD är ju oönskat ljud, men ett ljud vi är "vana" vid och utan det kan man tycka att det saknas "luft" (vilket utryck det är egentligen....). Kul är iallafall att distortionsfri bas kan spelas riktigt, riktigt högt utan att vi reagerar. Menett bassystem som har stor andel andratonsdistortion (används faktiskt i designer för att ge känsla av mer discobas) på klart lägre nivå låter högre!. Men när man väl hört hur det skulle låtit, kan man aldrig mer njuta av andratons discobas. Det är en annan dimension.
Kontentan är kanske att vi uppfattar distortion olika beroende på vilket frekvensområde som avses. Jag kan erkänna att jag är känsligare för distortion i basområdet än i diskantområdet (kan vara relaterat till min hörsel). Någon som har liknande erfarenhet?
ps.. när kameran är tömd kommer lite nuffror och bilder, även på pajjade diskanter och vilken effekt en tång har i en metalldome...
pss.. Lilltrolls lillkub är rätt rolig när den spelar. Fysikens lagar är åsidosatta och den lilla besten går att flytta omkring på golvet medels enbart hjälp av pekfingret ovanifrån - den liksom "flyter" ovanpå golvet!
psss.. Jag rekommenderar verkligen kommande mätkväll på KTH (och kanske en kurs som går i höst - vad säger du Svante?Fixar du in oss allihop
