Q-värdet talar om hur dämpad eller resonansbenägen lådan är. Ju högre värde destå mer resonansbenägen.
Q 0.7 är vad som brukar kalas "optimal", dvs en bra avvägning mellan resonansbenägenhet och dämpning. När en signal kommer till elementet sätts det i rörelse hyffsat lätt och stannar hyffsat fort. Q på 0.7 har även en "optimal" frekvensgång i att dess -3dB punkt är så låg som möjligt utan att få en puckel i basen.
Q som är högre än 0.7 brukar ibland kallas "diskobas" och andra liknande saker. Det ger något mera "ouhmp" men ger en något entonig bas som kan vara tröttsam i längden. Många högtalare är dock avstämda med lite högre Q just för att det ger ett "roligare" ljud. Avstämningen blir ofta högre och med en puckel i frekvensgången
Q som är lägre än 0.7 kallas dämpad eller tom kritiskt dämpad om det är värden nedåt 0.5. Lådor som är avstämda med lågt Q brukar kallas "torra" och "exakt". -3dB punkten ligger högre i frekvens än en 0.7 låda men faller flackare och brukar kunna få mer stöd från rummet även i väldigt låga frekvenser.
Nåt som är intressant i sammanhanget är att när elementets talspole blir varm så kommer dess Q-värde att ändras (bli högre) vilket gör att systemets(lådans+element) också får ett högre Q-värde. Så en låda med Q 0.7 kanske ligger runt 0.8 vid normal drift. Så det kan ju vara värt att fundera på om man är "nöjd" med det "optimala" Q 0.7.
Lägre Q-värden kan också vara önskvärda i de fall man vill EQa upp kurvan. Detta eftersom man då bara över lägga på en boost som följer avrullningen. Har man högre Q så måste man även kompensera puckeln som finns innan avrullningen. Men i de fall då du kan använda parametrisk EQ kan du "trolla bort" det höga Q-värdet och ersätta med ett annat (en annan frekvensgång) så det behöver inte vara av ondo. Linkwitz förespråkar tex höga Qvärden så du kan arbeta under resonansfrekvensen för låda+element. Då tjänar du en hel del effekt.
sdx10 ser ut att kunna vara ett riktigt bra element. Enda problemet som jag kan se där är att elementet behöver ca 60 liter om man vill använda hela xmax utan att luften i lådan ska tillföra för mycket distortion. Ett annat problem kan vara att du behöver mer effekt för att utnyttja hela xmax. om jag simulerar får jag det till ca 170W i 8ohm för att uppnå xmax. Den låga impedansen gör att du inte kan parallellkoppla basarna (om du inte har slutsteg som klarar 2 Ohm stabilt). Å andra sidan klarar en sån bas samma ljudtryck som fyra sls8.
Med fyra sls10 kan du få ut 6dB mer fast med bara 2x44W i 8ohm vilket kan vara enklare att få fram.
(i alla dessa fal bör du ha lite mer headroom på slutstegen. med sdx10 kanske 200W och det sista exemplet kanske 2x60W är rimligt)
Ungefär så är det väl jag ser på saken. om nåt ovan är felaktigt så är det säker nån som påpekar det..
edit: blev lite långt. Om jag kortfattad svarar på din fråga vad du förlorar med högre Q så beror det på. Ska du EQa (eller använda Linkwitz Transform som är en variant av EQ) så spelar det egentligen inte så stor roll eftersom du ersätter det existerande Q-värdet med ett annat genom EQn.
Ska man inte EQa så är det en annan fråga och kanske till viss del en smaksak. Den kruva man EQar fram faller ju även under detta förstås.
Men vill man ha en liten låda så blir Q-värdet oftast högre och -3dB punkten högre. Vill man då få ut djup bas så måste man sträcka ut det lågfrekventa och ta bort bulan. Det man förlorar på detta är effekt och slaglängd. Dvs det behövs mer effekt och mer slaglängd för att kunna göras.
edit2: med två sdx så skulle du ju kunna klara dig med 2x100W(8ohm) för att kunna driva basarna. Då skulle du kunna få samma ljudtryck som en bas fast med halva slaglängden använd. Du skulle distortionen i lådan inte vara ett problem och du behöver inte så våldsamt slutsteg plus att du bara använder halva slaglängden vilket borde ge lägre distortion plus att du har en del headroom tillgodo. Lägger man sedan till 2 sdx till så har du väldigt mycket kapacitet i basen. Så det är ingen dum tanke.
