Ibland kan jag tycka att den här hobbyn har kommit till vägs ände, och att det är lite tråkigt. Den anläggningen jag har händer det ingenting med eftersom jag inte finner några ändringar som låter bättre för pengar av storleksordningen som jag kan undvara.
Samtidigt tappar man lite sugen att bygga något eget när man vet hur huvudanläggningen låter, då det ändå blir mest gissningar. Nåväl.
I samband med att mina föräldrars sourroundförstärkare, som dom kör i stereo, började låta märkligt så upptäckte jag att jag har ingenting annat än piP att koppla in vid felsökning. Dom ville jag inte använda till en potentiellt trasig förstärkare.
Jag gick till Myrorna och skaffade det billigaste dom hade i högtalarväg, två Philips-lådor som förmodligen hört till något litet och billigt system. Tanten i kassan försäkte ta betalt 45:- per styck, men den gubben gick jag inte på. Det blev 45:- per par. Felsökningen gick fint, det visade sig vara Pro Logic-knappen som var intryckt.
Så nu satt jag med ett par högtalare över som lät förjävligt. Ja, riktigt, riktigt illa lät dom.
Då kom jag att tänka på att jag hade ett par 4" bilhögtalare av märket Rockford Fosgate, modell SP-44, liggande sedan cirka 1995. Dom hade säkert fem år på nacken redan då.
Efter att jag byggde om en garderobsinredning (!) från min studentlya i Luleå 1997 till ett par högtalare, utrustade med storebrodern till dessa element, har jag låtit dom ligga. Luleå-högtalarna med sina 6" lät nämligen inte bra alls.
Nå! Någon gång i livet ska man väl höra dessa 4" tänkte jag och bände bort frontarna på Philips-högtalarna. Förväntningarna var att de ombyggda högtalarna skulle låta, förmodligen illa. Det var ändå ingen förlust eftersom dom redan lät illa.
Bakom tyggallren hittade man 3"-element i en odämpad basreflexlåda på fyra liter. Porten var 3x9 cm.
Se! 3"-elementen var monterade på en distansring som bara var att banka bort med hammaren, så passade de nya elementen perfekt!
I brist på annat dämpmaterial användes en uttjänt (dvs för liten) t-tröja och ett par kalsonger per låda. Jag hade givetvis föredragit att använda mig av trosor, men som jag är singel för stunden finns inte den varan att tillgå i mängd som förslår.
Originalelementen var lödda mot kablarna, detta kapades loss. När lödpennan kopplades in så gick den sönder, så det fick lov att bli kabelskor. Det uttaget har nu haft sönder två datorer och en lödpenna. Kanske är dags att be någon ta en titt på det? Allt som gått sönder har varit jordat.
De nya elementen skruvaddes dit lite lagomt oseriöst, dom sitter i alla fall fast. På baksidan av elementen har jag skrivit dit T&S-parametrar som gud-vet-varifrån-jag-fått. På nätet hittar jag ingenting just nu.
Men det spelar ingen roll! Mitt uttalade mål var att gå tillbaka till ungdomens skruva-pilla-mecka-lyssna-bli-besviken.
Om någon vill räkna fram en teoretisk kurva åt mig kan jag säkert skramla fram värdena.
Nå. Det hela kopplades in till Brik-förstärkaren som matades med mobiltelefonen.
Å nu kommer det jävliga. Det låter bra. Det låter så in i helvete bra jämfört med jag hade väntat mig. Man får faktiskt rent av den där lilla piP-känslan av att man vet inte riktigt hur högt man spelar innan man själv börjar prata.
Men mot huvudanläggningen har dom naturligtvis inget att hämta, och dom spelar inte särskilt djupt. Men bra låter det! Det här kan jag leva med länge, länge, länge i sovrummet!
