Ja, hantverksmässigt ser det prima ut. Men att ta till så pass dyra element som Seas och inte ha tillgång till mätutrustning för att kunna designa filtret är helsäkert en grav suboptimering.
Se Troels Gravesens varningsord! Det är ju skräckexempel han visar upp, men i princip har han rätt.
Att kopiera filtret från en annan konstruktion med samma eller liknande element verkar också tveksamt. Men om simuleringen ger bra resultat är chanserna goda att filtret "i princip" blir rätt och bara något enstaka komponentvärde behöver ändras.
Jag hade en liten kontrovers med självaste IÖ om fördelen med aktiva filter. Hans tes att om man inte vet vad man gör, så kan man göra mindre fel med aktiva filter, stämmer ju. Och har man inte mätresurser, så vet man inte vad man gör ...
En tvåvägare med låg delning, så att den kommer nära diskantens resonans är ett bra exempel på hans tes (en låg delning nära basreflexens parallellresonans ett annat). Ett passivt filter baserat på antagande om resistiv last kan bli helt fel. Men ett aktivt filter påverkas inte av elementets impedans, så en dimensionering utgående från databladet kan bli halvvägs vettig ... med Guds försyn ... (Därför ger jag mig inte på tvåvägare; med trevägare har man mer marginal. Men det är mitt val och inget råd.)
Om det är någon här som jag inte har förolämpat i kväll, så ber jag denne om ursäkt. (J. Brahms)