För det första så är efterklangskurva och energikurva olika saker. Det ena är en tid-kontra-frekvens-graf, det andra en amplitud-kontra-frekvens-graf. Jag tror det är energikurvan du huvudsakligen talar om, eller?
För det andra får man inte mäta upp energikurvan genom att blockera direktljudet med ett par kuddar! Ajabaja!
De släpper nämligen igen de låga frekvenserna från högtalarna, men tar bort de höga.
Förresten finns det olika energikurvor också...

En är vad högtalaren strålar ut (E-ut), den andra vad som når fram till en punkt i rummet (E-in).
Vad du skall göra för att mäta den senare är att ta dig tillräckligt långt bort ifrån högtalaren bara (signifikant längre bort än rumsradien (=efterklangsradien), helst det dubbla eller trippa avståndet), som brukar vara någon meter i ett normalt lyssningsrum. Ett knap för att minska mätfelen är att vrida högtalarna så att du mäter i 40 graders riktning i förhållande till dem. I den riktningen så strålar den nämligen ut (E-ut) det som brukar vara mest likt energikurvan.
Vill du mäta
bara efterklangsfältets energikurva så bör du hitta en reflekternade vägg i lyssningsrummet och ställa högtalaren framför denna, bakåfram!
För det tredje måste du, för att kunna mäta det ovan beskrivna ha en mikrofon med antingen nära perfekt omnidirektionalitet upp till 20 kHz (vilket fordrar en mikrofon som är mindre än 1/8" = 3,2 mm i diameter) eller också behöver du en mikrofon som är korrigerad för just sådaa mätningar, alltså av "random incidense-typ". Annars så kommer din mätkurva att se avrullad av beroende på mikrofonen. Kom ihåg att även en liten 1/4"-mikrofon är ganska riktad vid 20 kHz (vid 90 graders infall är 2 dB förlust normalt).
Vh, iö
- - - - -
PS. Även jag har lekt en hel del med tanken att energikurvekorrigera (ja, på ett sätt som kan optimeras för rummet) högtalarna - men jag måste erkänna att jag efter många års arbete gav upp för lite knappt två år sedan.
Det berodde förvisso främst på att det jag behövde i högtalarelementväg för att kunna åstadkomma det jag ville, inte var möjligt att tillverka.

Men även på att jag fann - att själva de förefintliga högtalarna (oavsett sida av dem) inte var det ställe ifrån vilket jag ville skicka ut de där korrigerande diskantljuden.
Jag har arbetat på alternativa metoder (i snart två år nu) och kanske har jag en lösning färdig jag gillar, om några år...
Projektet går lite sakta

av minst två skäl, dels är det knepiga grejjor! För de måste ju fungera på ALLT programmaterial (jag avskyr hifi-anläggningar som man måste hålla på och fnippla med hela tiden - jag vill bara spela musik). Med dessutom är incitamentet inte så stort, för jag tycker det fungerar väldigt bra utan en extra energikurvakorrigerande HF-källa.
PPS. Även jag är nog inne på att det låter bäst om man har en något fallande energikurva, men nu är vi verkligen inne på subjektiviteter. Det är helt omöjligt att leda i bevis att den ena eller andra är riktigare. Vi talar ju om hur information som saknas om inspelningen, skall uppskattas bäst (på ett sätt som sedan skall gälla för ALLA inspelningar man spelar), så att dekodningen upplevs vara så ackurat som möjligt...
Den ortoakustiska principen inkluderar ju exemeplvis att energikurvan
skall vara rak. Och att det kan låta något alldeles fantastiskt om dem, det vet många - vissa kan ju inte ens tänka sig något annat att lyssna på musik genom.
Frågan vad som är rättare än något annat med avseende på energikurvans utseende
är en relevant frråga, men inte en som är lätt att besvara...
Jag har inget rationellt svar, utan kan konstatera att verkligheten ser olika ut mellan gångerna, medan en anläggning alltid ser lika ut! Det är liksom ett av stereosystemfelen. All information finns inte bevarad på fonogrammet, och då
måste man "gissa" (om man alls väljer/reflekterar och vill blanda in hjärnan i valet).
Ingen lösning är alltid mest rätt. Den lösning som överensstämmer med den lyssning som fanns i kontrollrummet kan möjligen anses vara en sorts rätt lösning. Men vem bestämmer hur det skall se ut i kontrollrummen? Fortfarande saknas ut många aspekter en komplett och genomtänkt standard, och även om den funnits, så kommer debatten om vad som vore bästa standard att leva vidare... En dålig standrard är ju inget framsteg direkt.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).