
Efter att ha fokuserat mycket på låda och filter, har jag senaste veckorna konkretiserat att jobba med baffeldiffraktion. Jag har kört Edge äntligen (har mac privat, så lite meckigt att få igång), men jag har saknat modellering eller artiklar om hur man hanterar kanterna. Tips på bra läsning mottages gärna! Under tiden, så har jag skurit upp två bafflar, och mätt efter hand som jag ändrat kanterna enligt nedan.
1. Jag har varit väldigt nöjd med högtalarna som de var innan den här ”sprinten”, även om jag inte försänkt elementen. Målet den gången var ffa att få till en bra låda och ett filter - och det lyckades, frekvensgången blev väl typ +/- 1,5db, och de låter subjektiv väldigt bra som de är utifrån de kompromisser som jag valt att hålla mig till.
2. Jag köpte dock ett par c25-6-158 för att testa istället för mina c25-6-012 (de var begagnade, så inte så stor investering som det hade kunnat vara), och medföljde en adapterring, och det krävdes en liten träadapter för att snabb-montera dem där c25-6-012 suttit. När jag mätte resultatet så var det såklart KATASTROF i diskanten runt 9khz/ 3cm från diskanterna.
3. Därmed efter modellering i Edge så började jag labba med att hyvla av kanterna. dokumentation/ modeller kring hur diffraktion funkar i tre dimensioner är det lite tunt med, jag har knappt hittat något annat än generell rekommendation att man ska runda kanterna. Jag ville kolla hur en rak, rund, resp 45 grader kant påverkar Edge-resultatet.
4. Efter bra resultat efter fyra iterationer, så sågade jag upp lådor i mdf, ny edge modell, och mätte med raka kanter,
5. rundade kanter,
6. rakt avfasade kanter i 45 grader, samt
7. kanter som inte följde lådan i 90 grader. Alla dessa steg gav förbättringar - förutom att största effekten gav att inte ha någon kant på pallen jag ställer dem på
Mina resultat, efter de knappt hyggligt systematiska tester jag gjort:
1. Det gör större skillnad än jag vågat hoppas!
2. Rakt avfasade (45 grader) kanter ger bättre effekt än avrundade
3. Symmetri är fiende nr 1
4. Preliminärt bästa receptet är att fasa av kanterna uppe och närmast diskanten rakt, men inte i 90 graders vinkel, och att lämna kanten längre bort från diskanten icke-avfasad.
Notera på mätningarna att det sitter en 12uf ”skyddskonding”, alltså första ordningens högpassfilter med -3db vid sisådär 2250hz. Vi får se hur det blir med midbasen på plats, jag har haft en puckel på ett par db vid 3-4k, så det borde kunna bli bra... Gating vid 2ms, mätt vid 30cm, ingen smoothing. Jag har också gjort en mängd mätningar på längre avstånd, off-axis osv, men den vanliga 30cm/ 2ms fångar de stora ändringarna på ett konsekvent sätt.
Jag känner mig just nu rätt nöjd med baffeln, dags att fräsa ned basarna och se vad som händer - och jag ska roa mig med att mäta vågfrontscentrum och testa lite hur effekten blir med ”time alignment” genom att luta baffeln. Jag är iofs skeptisk, dels för att jag tidigare testat med aktiv delning och delay utan att tycka att det är värt besväret, och dels för att baffeldiffraktionen inte ser riktigt lika bra ut när man lämnar on-axis, så jag skulle tro att jag landar på en rak baffel ändå.
Ett par bilder, jag inser i efterhand att det är tyvärr lite svårt att koppla mätning mot steg ovan men...
Övergripande före/ efter nedifrån: gamla baffeln med midbas, med adaptrar och allmän diffraktionskatastrof, i mitten mdf baffel, överst med senaste version av avfasade kanter
"Prototyp 2" med c25-6-012 och stativ av modell "inte överens med äkta hälften om hur de ska se ut"...
Lite bafflar och mätning pågående (notera klant-klacken framför baffeln som gav de stora vågorna i nedre frekvens...)