av Svante » 2006-07-10 21:24
Aha... Jag kanske läste den ursprungliga frågan lite slarvigt. Det är ju vanligt att man sätter en konjugatlänk i delningsfiltret för att kompensera för talspoleinduktansen på ett högtalarelement, så att filtret kan fungera som man vill. Det var en sån jag trodde ni menade att den inuti högtalaren var. Men det här verkar ju vara en kabelavslutnings-RC-länk, precis som den i kabeln.
Då backar jag tillbaka då, och förklarar vad den här RC-länken är till för. Det är ju så att en kabel med en öppen bortre ände ger elektriska reflexioner, signalen studsar tillbaka till förstärkaren. Om nu förstärkaren är lågohmig även vid dessa höga frekvenser, vilket en välgjord förstärkare inte ska vara, så studsar signalen på nytt. Det kan alltså bildas en stående våg i kabeln, precis som det kan i en orgelpipa (fast då är vågen akustisk och inte elektrisk). Det här kan göra att förstärkaren kommer i självsvängning. Om inte förstärkaren är välgjord, alltså, en välgjord förstärkare har en högre utresistans vid höga frekvenser som absorberar vågen när den kommer tillbaka i stället och då blir det inga några stående vågor.
För att klara av även dåliga förstärkare, kan man sätta dit en sån här avslutning, som gör att energin absorberas i bortre änden av kabeln även vid höga frekvenser (det här handlar ju om frekvenser långt över det hörbara området och där är ofta högtalaren högohmig). Kondensatorn ser till att motståndet blir inkopplat bara vid höga frekvenser, vi vill ju inte elda upp audioeffekt i motståndet, för då måste det tåla så mycket effekt. Motståndet skall om allt ska vara perfekt ha samma resistans som den karaktäristiska impedansen för kabeln vilket brukar vara några tiotal ohm. Har man två såna här RC-kretsar så kommer motståndet att halveras, då sitter det ju två motstånd i parallell. I princip blir det lite missanpassning och en del av energin kommer att studsa tillbaka, trots avslutningarna.
I praktiken spelar det nog mycket liten roll eftersom vågen i kabeln tappar så stor del av sin energi vid varje studs. Resonansen blir alltså kraftigt dämpad även vid den missmatchning som två avslutningar ger.
Så hur ska ni göra då?
Ja, om ni har dåliga förstärkare, som inte klarar en öppen kabel, behöver ni begrunda detta: Det en liten risk att kabeln vid höga frekvenser verkar "ta slut" där man delar på ledarna och sätter banankontakterna. Ledarna går ju typiskt in i lådan med några centimeters avstånd och efter den punkten blir det svårare att terminera kabeln HF-mässigt. Så placeringen på kabeln, innan ledarna delas, är rent tekniskt bättre, men ganska klumpig.
Så i slutänden blir det ändå förstärkarna som avgör. Själv kör jag med vanlig lampsladd utan någon terminering alls och jag tror inte att jag har några problem. Är man lagd åt det oroliga hållet, men tycker att burkarna på kablarna ser fula ut, kan man sätta en terminering inuti lådan. Är man supernervös, eller vet att förstärkaren lätt självsvänger, kan man sätta termineringen i dosor på kablarna.
Men att sätta dit terminering både inuti lådan och utanför, det är inte bättre än bara den ena.
Eller vad säger du Nq?
Så länge har jag längat efter att loudness war skulle vara över. Nu börjar jag tro att vi faktiskt är där. Kruxet är att vi förlorade.