Snabbrepetition (finns många trådar om det för den nyfikne
).
Känslighet är ljudtryck ut relativt inspänningsnivå. Exempelvis spl @ 1m @ 2.83Vrms.
Verkningsgrad är ljudeffekt ut relativt ineffekt. Uteffekten är den totala utstrålade ljudeffekten i alla riktningar. Ineffekten är hur mycket effekt man stoppar in.
Verkningsgraden påverkas inte direkt av impedansändringar (om inte andra parametrar påverkas av att man byter tråddiameter (vilket massan vanligen ju gör om man inte motkompencerarden på något annat sätt)). Känsligheten kan dock varieras med impedansen.
Lägre impedans = högre känslighet.
Högre impedans = lägre känslighet.
Beroende på vad man ämnar ha högtalaren till så kan det ena vara lämpligare än det andra. Som sluten låda i en parallellkopplad bakhögtalaruppsättning så kan man tänka sig en högre impedans. För att man inte ska tappa för mycket i känslighet så kan man påverka andra detaljer men då skjuter man istället nedre gränsfrekvensen uppåt. Det gör inte så mycket i bakhögtalarfallet. Ska man ha dom som fristående (alltså utan basmoduler) fronthögtalare så vill man inte påverka nedre gränsfrekvensen nämnvärt. Man har ingen oöverstigliga problem normalt att driva lägre impedanser. Med detta element så skulle man dock kunna önska en minskning av Qes (och därmed Qts) en aning. Det gör att man skulle kunna ta kompromissen med så här små lådor lite bättre. Går detta så skulle man kunna tänka sig att offra lite känslighet genom att öka impedansen hos elementet (så att det kan användas lite flexiblare). Vad som är görbart vet jag inte i det här läget men jag misstänker att när de inblandade vet så kommer den informationen att vara tillgänglig tämligen omedelbart.
Eventuell strömkapacitet är ju bortkastad om du lastar den högimpedivt, och tillgänglig effekt minskar proportionellt med impedansökningen.
för att vara säker på att kunna nyttja alla element som jag köper?
