Bygga med kompressor drivare och horn.

[Adhoc]

Spelar man inte högre på bio idag än för, säg, 20 år sedan? Någon som vet?

Tror inte det (högre än 105 dB (och 115 dB i basen)?), däremot har säkert dynamikkompressionssjukan spritt sig även till filmvärlden. Tycker det kan vara jävligt pressat i det avseendet ibland.

Snarare kompression i bions högtalare enligt Philip Newell som har skrivit ett långt papper om problemet och orsakerna till dåligt ljud på biografer. Högtalarsystemen på många biografer orkar inte med ljudstarkare partier med explosioner och annat "häftigt" och börjar dista ordentligt, orsaken skulle mer vara det än dynamikkompression i mixningen / mastern. Dynamikomfånget i nyare filmers mixning tycks snarare ha ökat jämfört med analogljudsfilmer filmer från 90-talet och tidigare, vilket ställer ökade, hårdare krav på anläggningen. Ökad dist och oljud från högtalarna uppfattas av många biobesökare som otrivsamt och för starkt ljud.

Kort citat från hans papper, http://www.newellacousticengineering.co ... -jn-bn.pdf :
”The film Jurassic Park shocked many people with its dynamic range when it was released in 1993. Early versions of the film also proved difficult to listen to on domestic televisions, at least without the continual adjustment of the playback volume controls. The tendency was for the sound to overload the loudspeakers in the louder parts, but if turned down it would render some of the quieter dialogue unintelligible. While it is true that cinema mixes are not generally made with television audiences in mind, the switch to multichannel digital mixing, with its wider dynamic range, made the incompatibility more noticeable. It was the same, wider dynamic-range that was also taxing many cinema systems.” (Min fetning)

Men han fortsätter också: ”In recent years, a growing number of dubbing theatres producing cinema soundtracks have not respected the industry-standard calibration levels and have lowered their monitoring levels to mix ‘louder’(perhaps more notably in Europe). This has been partly in response to it becoming more common for cinemas to lower their calibrated levels between around 3 and 8 dB below standard levels (För att inte överbelasta existerande högtalarsystemet och få klagomål om "för starkt" = dåligtt ljud från biografbesökarna.) However, this type of practice leads to tail-chasing. If a soundtrack is mixed to sound loud in a dubbing theatre calibrated at a lower-than-normal level, it will probably be excessively loud if played back in cinemas calibrated at the standard level (which for a nominal signal at -20 dB results in an acoustic level of 85 dBC at the calibration position).”

Finns en del andra intressanta papper han skrivit samt en lång intervju på: http://www.newellacousticengineering.com/library.html

[niklasmagnus]

Varit nyfiken på några kit från DIYSG, speciellt tvåväggaren med horn, se länk. Skulle ni säga att högtalaren har eller inte har potential att låta riktigt bra utifrån konstruktionen och komponent valet?

http://www.diysoundgroup.com/featured-f ... 2-kit.html

http://www.hificircuit.com/community/th ... hread.609/

[IngOehman]

Vill bara nämna några saker:

Både påståenden om att max 50% verkningsgrad kan nås, och mindre än det (25%) går att nå, och att max bandbredd som kan nås är 3 oktaver, är tumregler och inget man bör bry sig om. Största verkningsgraden jag mätt upp för ett hornsystem var 70 %, förvisso smalbandigt och inte elektrodynamiskt, men ändå. Och när det gäller bandbredden så handlar det som regel om praktiska svårigheter snarare än ett det skulle finnas en teoretisk gräns. De allra flesta hornsystem begränsas uppåt i frekvens av att den rörliga massan inte går att få tillräckligt liten. Bland annat.

När det gäller de moderna dumheterna att dra ned lyssningsnivån i kontrollrummet för att åstadkomma en högre utstyrd mix ÄR i praktiken att komprimera ljudet. Som Adhoc skrev så leder det ju till att biograferna blir tvungna att spela soundtracket föera dB under kalibrerad nivå för att slippa göra sina besökare döva/slippa klagomål. Och när man spelar ett media som kodar absolutnivå, svagare än avsett (för att kompensera den upptryckte medelnivån) så förlorar man toppnivå/dynamik!

Detta är ett verkligt problem, som blivit större och större de senaste åren. Loudness war har nått även filmvärlden! Och resultatet är jättedåligt.

Annars om jag tänker tillbaka till 60-talet (så långt som mitt bio-minne räcker) så vill jag hävda att problemet med "för högt" var störst på 80-talet. Och det var väldigt olika stort beroende på biograf. Vissa ville spela så öronen blödde, andra spelade försiktigare.

Med THX-standarden blev det bättre, och många år upplevde jag att ljudet hanterades så bra som är rimligt att begära, och lät det olika så berodde det ofta på biografens högtalarsystem. Men de senaste åren typ efter 2010, så har det blivit allt vanligare att medelnivån blivit uppressad och dynamiken förstörd. Helt sjukt egentligen att de som ställer till de så inte fattar att de skapar ett soundtrack som i biograferna (där man drar ned eftersom det låter så illa) som INTE kommer att låta starkare, utan bara ett vars toppar blir svagare och vars distorsion blir mycket högre.


Vh, iö

[rajapruk]

En liten parentes, men ändå relaterat.
Någon som vet varför TAD gick från stora mellanregisterwoofers och horn/berylliumkompressionsdrivers, till helt annan topologi med coaxialer, smalare bafflar, etc?
Bytte man målmarknad, chefsdesigner, eller något annat?

Jag skulle verkligen vilja höra något av de gamla TAD-systemen med horn. Någon som sitter på något sådant i västra Sverige? Jag är ganska säker på att de skulle rocka min båt.

[PeterAkemark]

Tack för ditt påpekande Öhman, verkningsgraden skall naturligtvis vara 100% och inte som jag skrev . Däremot så blir möjlig masskontrollerad bandbredd (BEP) vid maximalt 10567 Hz vid 100%, så vid 50% verkningsgrad blir BEP ca 21kHz. Den övre gränsfrekvensen (Fm) är bestämd av de rörliga massorna var efter återgivningen faller med -6dB/oktav ovanför denna frekvens. Min erfarenhet av horn har visat att ett frekvensomfång om ca 1:10 är praktiskt möjligt frekvensomfång i de flesta fall, alltså lite drygt 3 oktaver. Att det jag påpekar skall betraktas en tumregel får stå för dig.

BEP= 10567/(1+T) där T=St/Sd. Eftersom St/Sd aldrig kan bli 0 så blir heller verkningsgraden aldrig 100%!


Lämplig litteratur kan vara:
Clifford A. Henricksen "Ultimate Performance of Wide-Range High-Frequency Compression Drivers" page 639- 642
J.A.E.S Volume 24 Number 8 1976

Rättelse: Engebrektson skall vara Mark E. Engebretson

[Harryup]

En liten parentes, men ändå relaterat.
Någon som vet varför TAD gick från stora mellanregisterwoofers och horn/berylliumkompressionsdrivers, till helt annan topologi med coaxialer, smalare bafflar, etc?
Bytte man målmarknad, chefsdesigner, eller något annat?

Jag skulle verkligen vilja höra något av de gamla TAD-systemen med horn. Någon som sitter på något sådant i västra Sverige? Jag är ganska säker på att de skulle rocka min båt.

Det är skillnad på TAD's proffssida mot hemmasidan. Sen har men en lite udda försäljingsstrategi i många länder inklusive Sverige tillåter man inte Pioneer att sälja TAD drivers och löselement. Nu var det länge sedan jag kollade men då var det nog enklast att köpa ifrån Frankrike. Jag köpte en del beggat men det jag köpte nytt köpte jag av TAD i Usa som gärna skeppade till Sverige.

/HArryup

[Harryup]

Sen är det ju en sak vad som går att återge och en annan sak vad som låter bra. Inte sällan så får man krypa in lite ifrån rekommenderade gränsfrekvenser så en driver som t.ex. går ganska rakt till 500Hz kanske ändå inte bör köras under en delning på 800-900Hz. Och då är man snart nere på runt 3 oktaver med normala drivers.
Inte sällan ser man entusiaster som sitter med 5-vägssystem med gigantiska tidsfel mellan olika drivers, men horn är det iaf.

mvh/Harryup

[IngOehman]

Tack för ditt påpekande Öhman, verkningsgraden skall naturligtvis vara 100% och inte som jag skrev . Däremot så blir möjlig masskontrollerad bandbredd (BEP) vid maximalt 10567 Hz vid 100%, så vid 50% verkningsgrad blir BEP ca 21kHz.

Hänger inte riktigt med på det där resonamanget.

Min poäng är att det inte finns några exakta gränser för någonting av det där, och att försöka approximera typiska verkningsgrader och framställa dem som gränser blir därför tumregler. Och jag avråder från sådana. Andra gillar dem.

Håller dock med dig om att det är mycket svårt att komma över 50% verkningsgrad tillsammans med rimlig bandbredd, och att det är väldigt lätt att ramla ned till till och med under 25% verkningsgrad om man vill ha några oktavers bandbredd, men det beror på och det beror på mycket.

En formulering i stil med "typiskt når man..." är oantastlig.

Den övre gränsfrekvensen (Fm) är bestämd av de rörliga massorna var efter återgivningen faller med -6dB/oktav ovanför denna frekvens.

Njae, även det är en kraftig förenkling. I verkligheten har även membrangeometrier, talspoleinduktanser, horngeometrin, vågutbredningen i membranet... betydelse för övre gränsfrekvensen. Det är inte direkt ovanligt att horn man tycker borde falla med 6 dB per oktav, när man mäter på dem visar sig falla med 30 dB per oktav (och kanske kommer de tillbaka lite högre upp)...

Det är komplext med horn, och väldiga förenklingar för att göra dem lättare beräkningsbara kan vara bra, men verklighetens horn är ändå som de är.

Sen skall man kanske inte blanda ihop verkningsgrad och nominell verkningsgrad heller. Det är ju lite olika saker.

Min erfarenhet av horn har visat att ett frekvensomfång om ca 1:10 är praktiskt möjligt frekvensomfång i de flesta fall, alltså lite drygt 3 oktaver.

Delar din erfarenhet. Och oftast så är det materialegenskaperna i drivern som sätter en gräns.

Att det jag påpekar skall betraktas en tumregel får stå för dig.

Det som var tumregel, var tumregel, inget annat. Du påpekar mycket, även i det här inlägget, som är helt invändningsfritt.

Men de två "hårda samband" (som din text såg ut) du redovisade mellan bandbredd och verkningsgrad är inte fysikalisk fakta, utan tumregler.

BEP= 10567/(1+T) där T=St/Sd. Eftersom St/Sd aldrig kan bli 0 så blir heller verkningsgraden aldrig 100%!

Det finns många faktorer som gör att verkningsgraden har mycket svårt att närma sig 100%. Den högsta verkningsgrad som jag mätt upp på något system (horn eller inte) var 70%. Och det var bara vid de allra lägsta frekvenserna (där impedansen var som högst) som 70% nåddes.

Den kan även vara värt att nämna att verkningsgrad och känslighet är olika saker och att det är en frekvensoberoende känslighet som ger rak tonkurva.

Verkningsgraden kan variera väldigt mycket trots helt oförändrad känslighet - på grund av variationer i både impedansen och spridningen. Så i de flesta fall är det känsligheten som det är viktigast att hålla koll på, och spridningen, men var för sig. den ena kan inte kompensera för den andra. Varje enskildhet behöver vara under kontroll om det skall bli bra.

Slår man ihop känslighet och spridning till ett - och får nominell verkningsgrad - så går liksom balansen mellan de två förstnämnda förlorad i sammanslagningen. Eller i förekommande fall - brist på isärslagning.


Vh, iö

[Tangband]

I mina Jbl 530 har jag ett motstånd på 10 ohm i serie med diskantdrivern för att motverka dynamisk kompression. Högtalaren drivs aktivt. Är det ett problem med högimpediv drift då ett horn används ?

[IngOehman]

Det beror på impedansen. I många kompressionshorn har impedansen många små knyckar och allt sådant kommer ju att prägla även tonkurvan om drivningen görs mjukare. Men blir det sämre eller bättre?

Enklast är att helt enkelt testa saken.

Jag är nog av uppfattningen att det mera ofta är en fördel att göra så än en nackdel, i hemmamiljö. Alltså där en känslighet om 110 dB betyder typ 20 dB mer än man behöver, så minst 6-10 dB är kanske rimligt att offra, t ex för att få den fördel som du nämner. Om man ogillar resultatet men behöver dämpa så finns ju alternativet att göra det med en L-länk.


Vh, iö

[rajapruk]

I mina Jbl 530 har jag ett motstånd på 10 ohm i serie med diskantdrivern för att motverka dynamisk kompression. Högtalaren drivs aktivt. Är det ett problem med högimpediv drift då ett horn används ?

Jag hänger inte med. På vilket sätt motverkar det motståndet dynamisk kompression?

Jag vet att det är vanligt med LPAD på horn/driver för att få ner känsligheten, för att minska brus från förstärkare. Det kan även vara bra med konjugatlänk impedansmässigt för typ rörförstärkare, har jag läst.
Ur brusaspekten tycker jag det verkar vara mer optimalt att skaffa slutsteg med bättre SNR, om det behövs. Finns ju Benchmark-steg nu med 136dB SNR, till exempel. Stegen behöver ju inte så hög gain heller, med hög känslighet på högtalaren.

Jag själv kommer köra utan motstånd eller konjugatlänk till att börja med på mina kompressionsdrivers. Men inte omöjligt att jag provar det efter hand.

Däremot kommer jag ha skyddskondensator. Jag har inte råd att smälla mina drivers med för låga frekvenser eller dc.

(med viss reservation för att jag kan ha missuppfattat vad konjugatlänk är för något, elektriciteten är inte min starka sida heller)

[Kraniet]

Hur är det med brus och störningar från elektroniken, denna hörs väl lättare i högtalare med hög känslighet?

[Tangband]

B986540D-9576-4AF8-A4A6-5D24C6E6C0AB.png

á

56E87923-F954-490C-936C-6EC0785206D2.jpeg

Hur är det med brus och störningar från elektroniken, denna hörs väl lättare i högtalare med hög känslighet?

Det kan många gånger justeras ganska bra med minskning av gain i det digitala försteget. I mitt Dbx-filter kör jag compressiondrivern på -11 db, jämfört med midbasen i Jbl 530 som körs på - 4 db. Slutstegens grundbrus kommer naturligtvis rakt på drivern ( bara motståndet på 10 ohm sänker det en smula ) men med mina rätt billiga klass A/B steg så är det absolut inget problem som jag stör mig på.
I de diskanthorn Jbl använder i 530 ( constant directivity ) så måste det användas ett ” knä” shelving eq på ca 6 db vid ungefär 4 kHz och det påverkar också bruset.

[Tangband]

I mina Jbl 530 har jag ett motstånd på 10 ohm i serie med diskantdrivern för att motverka dynamisk kompression. Högtalaren drivs aktivt. Är det ett problem med högimpediv drift då ett horn används ?

Jag hänger inte med. På vilket sätt motverkar det motståndet dynamisk kompression?

Jag vet att det är vanligt med LPAD på horn/driver för att få ner känsligheten, för att minska brus från förstärkare. Det kan även vara bra med konjugatlänk impedansmässigt för typ rörförstärkare, har jag läst.
Ur brusaspekten tycker jag det verkar vara mer optimalt att skaffa slutsteg med bättre SNR, om det behövs. Finns ju Benchmark-steg nu med 136dB SNR, till exempel. Stegen behöver ju inte så hög gain heller, med hög känslighet på högtalaren.

Jag själv kommer köra utan motstånd eller konjugatlänk till att börja med på mina kompressionsdrivers. Men inte omöjligt att jag provar det efter hand.

Däremot kommer jag ha skyddskondensator. Jag har inte råd att smälla mina drivers med för låga frekvenser eller dc.

(med viss reservation för att jag kan ha missuppfattat vad konjugatlänk är för något, elektriciteten är inte min starka sida heller)

Förenklat uttryck- såhär har jag fattat det: motståndet på 10 ohm gör att talspolen i diskantdrivern inte hettas upp lika tidigt vid höga effekter. Om man provar och kör pink noice vid moderata volymer utan något motstånd kan man ofta se att diskanten ”ger sig ” efter några tiotals sekunder vid direktkoppling och uppvisar en något lägre utnivå.
Då komprimeras diskanten. Motståndet på 10 ohm har högre resistans än drivern och eftersom elementet är ett diskantelement behöver det inte heller drivas med låg impedans. Resultatet är minskad kompression, lägre brus från slutstegen och lägre dist.

Bra idé med skyddskondensator, se bara till att den är tillräckligt stor så att inte fasen påverkas vid delningen ( alla filter påverkar ju ). Själv kör jag utan.

[rajapruk]

Skyddskondensatorn jag har är stor nog (stor som en tennisboll fysiskt hehe) och högpassfiltrerar en bra bit under området som drivern ska spela. Men den kommer påverka fas och frekvensgång ändå, och kommer var med i designen av digitala filtret.

[rajapruk]

På tal om det, en gång snöade jag in på "bypass caps" och satt och läste om det en hel natt, och det verkade finnas ingenjörsmässiga grunder till det hela.
Jag har ingen aning om det verkligen förbättrar (eller försämrar) något i min applikation, men jag kommer ha mindre och finare bypass caps på min stora skyddskondensator.
Förmodligen för långt ner i kaninhålet det här. Men jag sket ju iaf i "charge coupling" med batteri, som hade gett obscent stora kondensatorer (det kräver 2st av dubbla storleken)

[Tangband]

På tal om det, en gång snöade jag in på "bypass caps" och satt och läste om det en hel natt, och det verkade finnas ingenjörsmässiga grunder till det hela.
Jag har ingen aning om det verkligen förbättrar (eller försämrar) något i min applikation, men jag kommer ha mindre och finare bypass caps på min stora skyddskondensator.
Förmodligen för långt ner i kaninhålet det här. Men jag sket ju iaf i "charge coupling" med batteri, som hade gett obscent stora kondensatorer (det kräver 2st av dubbla storleken)

Min erfarenhet ( begränsade ) är att det ofta räcker med en enda bra kondensator , ibland kan det kanske bli sämre med bypass ?
För några år sedan provade jag just detta med bipolär kondensator och bypass med mindre filmkonding i ett diskantfilter och en enda polypropylen lät då bättre tyckte jag. Enklast är nog att prova själv.

[DanNorman]

rajapruk: Jag kan förklara det grundligt för dig när du kommer på besök, samt att vi kan mäta upp vad som händer med bypasskondingarna (för du har två).

[IngOehman]

I mina Jbl 530 har jag ett motstånd på 10 ohm i serie med diskantdrivern för att motverka dynamisk kompression. Högtalaren drivs aktivt. Är det ett problem med högimpediv drift då ett horn används ?

Jag hänger inte med. På vilket sätt motverkar det motståndet dynamisk kompression?

Jag vet att det är vanligt med LPAD på horn/driver för att få ner känsligheten, för att minska brus från förstärkare. Det kan även vara bra med konjugatlänk impedansmässigt för typ rörförstärkare, har jag läst.
Ur brusaspekten tycker jag det verkar vara mer optimalt att skaffa slutsteg med bättre SNR, om det behövs. Finns ju Benchmark-steg nu med 136dB SNR, till exempel. Stegen behöver ju inte så hög gain heller, med hög känslighet på högtalaren.

Jag själv kommer köra utan motstånd eller konjugatlänk till att börja med på mina kompressionsdrivers. Men inte omöjligt att jag provar det efter hand.

Däremot kommer jag ha skyddskondensator. Jag har inte råd att smälla mina drivers med för låga frekvenser eller dc.

(med viss reservation för att jag kan ha missuppfattat vad konjugatlänk är för något, elektriciteten är inte min starka sida heller)

Förenklat uttryck- såhär har jag fattat det: motståndet på 10 ohm gör att talspolen i diskantdrivern inte hettas upp lika tidigt vid höga effekter. Om man provar och kör pink noice vid moderata volymer utan något motstånd kan man ofta se att diskanten ”ger sig ” efter några tiotals sekunder vid direktkoppling och uppvisar en något lägre utnivå.
Då komprimeras diskanten. Motståndet på 10 ohm har högre resistans än drivern och eftersom elementet är ett diskantelement behöver det inte heller drivas med låg impedans. Resultatet är minskad kompression, lägre brus från slutstegen och lägre dist.

Bra idé med skyddskondensator, se bara till att den är tillräckligt stor så att inte fasen påverkas vid delningen ( alla filter påverkar ju ). Själv kör jag utan.

Nej, den där förklaringen (det jag fetat) stämmer inte alls. Det är snarare precis tvärtom!

Utan seriemotstånd så hettas talspolen upp "för lite" vid höga effekter, eftersom uppvärmningen som sådan gör att resistansen ökar, och strömmen genom talspolen minskar (jämfört med vad den skulle ha varit om resistansen varit opåverkad av värmen). Det är alltså att upphettningen ökar resistansen som minskar strömmen villet minskar den accelererande kraften, som därför ger lite för svag nivå då det skall vara som starkast.

Med ett seriemotstånd om 10 ohm så blir det istället summan av driverns impedans och motståndet som bestämmer strömmen (för en given spänning) och uppvärmningen av talspolen blir proportionellt mindre, trots att den faktiskt blir större, eftersom talspolen får en större del av spänningen ju varmare den blir. Men motståndet bör antingen tåla extremt mycket effekt (så det inte också blir varmt) eller vara av ett motståndsmaterial som inte har positiv temperaturkoefficient (således att det inte också ökar i resistant med värmen).

Utöver att ett seriemotstånd KAN (men inte garanterat, se nyss nämnda krav) sänka den termiska kompressionen, så är även en distorsionsminskning vanlig med seriemotstånd. Den får man i så fall även om man valt ett olämpligt motstånd.


Vh, iö

[paa]

Men den termiska kompressionen för HF-drivern bör också matcha den termiska kompressionen för LF-drivern. Och det är lätt hänt att LF-drivern blir mer upphettad än ett mycket lättdrivet HF-horn.

[Tangband]

Tack för info om detta

[rajapruk]

Ja tack för all info. Kan bli kul att experimentera med.

Men i mitt system som mer eller mindre puttrar på tomgång är jag inte alls orolig för termisk kompression på HF faktiskt. Jag har haft dessa grejer förut, aktivt med bara en stor 68uf skyddskondensator (Jantzen cross-cap). Jag har aldrig hört något annat system som har varit i närheten av så låg upplevd dynamisk kompression på HF. Inte i närheten.

[rajapruk]

rajapruk: Jag kan förklara det grundligt för dig när du kommer på besök, samt att vi kan mäta upp vad som händer med bypasskondingarna (för du har två).

Ja det var min kontenta av natten med bypasskondningsläsning, att en bypass varje decimal skulle vara det optimala, med bättre kvalitet på de mindre. Så nu har jag en 100uf Jantzen cross-cap, en Jantzen Silver Z-cap 6,8uf och en 0,68uf Jantzen Silver Z-cap.
Detta kommer ge mig en lägre frekvens där den går in och skyddar (ca 450Hz på tub), vilket passar bättre än den kondensator jag hade förra gången.

(Impedans för min driver är 2.5ohm i tub, i området som den kommer användas: http://www.audioheritage.org/vbulletin/ ... post339149 )

[DanNorman]

Det finns inget som säger att Silver-Z skulle vara av bättre kvalitet än nåt annat. De visar ju inte mätningar precis.

[IngOehman]

Håller med.

Det rajapruk skriver kan översättas till att man skall ha många kondensatorer och att de små skall vara dyrare. Vilket såklart inte är en relevant egenskap. Prislappen är inte en teknisk parameter.

Det finns dock fall då parallellkopplade kondensatorer har fördelar framför en ensam.

Dels är det så när en ensam inte finns för att uppnå det värde man eftersträvar.

Ett annat fall är om de kondensatorer man använder har problem med mekaniska resonanser, och då kan man med fördel använda två med olika värde, men gärna av samma sort.

Men den termiska kompressionen för HF-drivern bör också matcha den termiska kompressionen för LF-drivern. Och det är lätt hänt att LF-drivern blir mer upphettad än ett mycket lättdrivet HF-horn.

Håller både med och inte med.

Det vill säga, jag har en mindre bestämd uppfattning än du.

Om matchning kan åstadkommas genom att förbättra LF-beteendet så är svaret självklart ja. Men om så inte är fallet är det inte HELT självklart att det är bättre om HF-beteendet försunkas i samma grad. Saker relaterar ju till både en verklighet och inbördes. Och LF-beteendet är dessutom nästan undantagslöst frekvensberoende, så vid vilken frekvens skall man jämföra?

Vid både impedanstoppen (den övre för br-system) och vid höga frekvenser (där imduktansen dominerar) så är ju termiska kompressionen låg även från LF-drivern. Mera så ju högre serieinduktans som används, i synnerhet om delningen saknar skuntkomponenter (kondensator, konjugatlänk...). Så det beror på. Störst termisk kompression får man i impedansens breda mest resistiva register, typ mellan 60 och 500 Hz.

Sen finns en faktor till - olika musik har olika spektral fördelning, så även det bestämmer hur LF- och HF-registren balanserar mot varandra med avseende på termisk kompression. Så vad menar man med att de skall komprimera lika? med vilken spektralfördelning på insignalen då?

Klang ÄR viktigt, visst, men ändå är jag nog inne på att man alltid bör försöka hålla termisk kompression så låg som det går.

Det kan även nämnas att även utan seriemotstånd så kommer som regel ett kompressionshorn för säg registret över 800 Hz att komprimera mindre än bassystemet som arbetar därunder. Verkningsgraden är ju så mycket högre och en kompressionsdriver har ju som regel betydligt större talspole än dess angivna storlek berättar om. Ett 1" horn är ett men en halsdiameter om 1". Men talspolen kan vara dubbelt så stor eller till och med större (Dubbla diametern betyder med samma talspolehöjdmått typiskt att effekttåligheten går upp mellan 2 och 3,5 gånger*).

Det är inte ovanligt att 2"-drivers har en talspole på 4" eller större.


Vh, iö

- - - - -

*Många tänker lite för snabbt, att dubbla diametern borde fyrdubbla effekttåligheten, men omkretsen (som bestämmer talspole-ytan med konstant höjd) är ju proportionell mot diametern. Så utan att ta hänsyn till kylfaktorer så dubblas effekttåligheten med dubbel talspolediameter, allt annat lika.

Allt annat är dock inte lika, utan en signifikant faktor är just avkylningen, och den beror delvis på arean på polstycke och polplatta, samt på vilka material som är valda. Polstycket area blir fyra gånger större med dubbla talspolediametern, men utanför talspolen så är areaökningen som regel svagare än kvadratisk. Så att öka effekttåligheten mer än 3,5 gånger är nästan ouppnåeligt. Men dubbling eller lite mera blir det praktiskt taget alltid.

Sen behöver man även skilja mellan superkort effekttålighet (den som talspolens egen termiska massa bestämmer), kort effekttålighet (den som magnetsystemets termiska massa bestämmer) och den långvariga effekttåligheten (som bestäms av avkylning av hela systemet utåt, samt av de termiska resistanserna från talspole och framåt.

Med termisk massa (vilket inte är ett väldefinierat begrepp) menar jag specifik värmekapacitiviteten*massan omräknat till vattenmassa.

En liter järn väger t ex 7,8 kg, men har bara 10,7 procent av vattens specifika värmekapacitivitet, så en liter järn har en "termisk massa" om knappt 836 gram, det vill säga 0,836 liter. En liter sten motsvarar termiskt 0,52 liter vatten, alltså 520 gram.

Skälet till att jag tycker det är meningsfullt att tala om termisk massa och inte bara värmekapacitivitet (trots att de är proportionella mot varandra, den termiska massan gånger 4,2 ger värmekapacitiviteten i kJ(kg'K) nämligen) är att jag tror de flesta har en bättre känsla intuitivt för mycket mycket energi som går ut för att värma 1 liter vatten.

Dessutom är vatten praktiskt att jämföra med, eftersom det är det bästa ämnet vi känner till att lagra termisk energi, inte bara per vikt utan även per volym. Så tro inte på stenugns försäljare som hävdar att de bygger av stenar som lagrar mera energi än vatten. Har faktiskt stött på en sådan försäljare som till och med försökte sig på en bluff-demo, genom att hetta upp en sten till 100 grader och samtidigt koka vatten. Båda ställde sedan på en träskiva och vattnet kallande såklart snabbare - eftersom inte locket satt på!

Avdunstning är ett MYCKET effektiv avkylare. Det går åt massor av energi för att omvandla vatten till vattenånga.

[rajapruk]

Det finns inget som säger att Silver-Z skulle vara av bättre kvalitet än nåt annat. De visar ju inte mätningar precis.

Jo, det fanns flera som skrev det på nätet subjektivt bedömt, vill jag minnas. Speciellt en som hade jämfört väldigt seriöst kändes det som. Så jag gick på det. Jag hade inga mätningar att tillgå, och skulle nog inte kunna bedöma de heller.

[rajapruk]

Det rajapruk skriver kan översättas till att man skall ha många kondensatorer och att de små skall vara dyrare. Vilket såklart inte är en relevant egenskap. Prislappen är inte en teknisk parameter.

Nej det kan det inte översättas till. Du klistrar på mig något som jag inte alls har sagt. Sluta med det.

[IngOehman]

Jag säger inte att du säger det, nästan tvärtom faktiskt. Jag anmärker på att du inte sa det.

Jag säger bara att man kan (och rent av bör!) översätta det till det. Detta eftersom de veterligt inte har någon annan egenskap än prislappen som pekar på att de är bättre.

Och att sådant som är dyrare statistiskt vinner oftare i öppna lyssningar är ju faktumt. Det säger ingenting om hur det är på riktigt.


Jag menar ingenting illa med att skriva allt detta.

Jag bara påpekar att vettiga utvärderingsmetoder är bra. Just nu är det bara prislappen som talar för att de "finare" skulle vara det.


Vh, iö

[rajapruk]

Jag gjorde utifrån mina förutsättningar mitt bästa att försöka välja en riktigt bra skyddskondensator, och jag visste hela tiden att detta är "lite för långt ner i kaninhålet". Jag har som jag skrev ingen aning om detta kommer bli bättre eller sämre jämfört mot en enda Cross-Cap. Men jag har ju testat det ena förut. Nu testar jag det andra.

[paa]

När diskanten har lägre termisk kompression än basen så blir klangen ljusare ju högre man spelar. Då är det enligt min mening inte eftersträvansvärt att ytterligare öka på den egenheten. Så klart att det är bättre att minska basens termiska kompression i det fallet, och det är ju även så rajapruk har gjort med sina dubbla 15" basar. När det gäller kondensatorer är även jag av den åsikten att en bra är bättre än att parallellkoppla flera med olika storlekar och egenskaper, vilket kommer att påverka olika frekvensregister på olika sätt.