Moderator: Redaktörer
petersteindl skrev:I-or, i översta diagrammet står det mm som enhet och skalan är 0,005 osv. Vilket tyder på enheten meter. Eller skall det stå 5 med enheten mm.
Mvh
Peter
mj99 skrev:I-or skrev:Med tanke på lyssningsintrycken har du trots allt ganska tydliga frekvensgångsskillnader i lyssningspositionen (det räcker med någon dB i lite mer bredbandig skillnad för att intrycket ska ändras ganska mycket). Om du skulle ekvalisera bort dessa, skulle de olika basmodulerna låta mycket mer lika eftersom det då endast är distorsionen som skiljer dem åt.
Jag försökte utesluta detta genom att höja nivån på de högre frekvenserna till subben så att basreflex lådan började närma sig den slutna lådan (vad gäller punchighet i t.ex. ACDC- Back in black) men detta resulterade i en tydlig peak i frekvensresponsen som även hördes tydligt i andra låtar som hade en mer rullande bas i just de frekvenserna som höjdes.
Jag kan även tillägga att i låtar som har en mer långsam eller rullande bas så låter alla subbarna väldigt lika. Det är heller inte bundet till någon speciell lysningsposition utan alla lyssningspositioner ger samma resultat (sen är vissa positioner bättre överlag än andra).
RolffRojs skrev:mj99 skrev:I-or skrev:Med tanke på lyssningsintrycken har du trots allt ganska tydliga frekvensgångsskillnader i lyssningspositionen (det räcker med någon dB i lite mer bredbandig skillnad för att intrycket ska ändras ganska mycket). Om du skulle ekvalisera bort dessa, skulle de olika basmodulerna låta mycket mer lika eftersom det då endast är distorsionen som skiljer dem åt.
Jag försökte utesluta detta genom att höja nivån på de högre frekvenserna till subben så att basreflex lådan började närma sig den slutna lådan (vad gäller punchighet i t.ex. ACDC- Back in black) men detta resulterade i en tydlig peak i frekvensresponsen som även hördes tydligt i andra låtar som hade en mer rullande bas i just de frekvenserna som höjdes.
Jag kan även tillägga att i låtar som har en mer långsam eller rullande bas så låter alla subbarna väldigt lika. Det är heller inte bundet till någon speciell lysningsposition utan alla lyssningspositioner ger samma resultat (sen är vissa positioner bättre överlag än andra).
Beror väl på detta ↓
Bass reflex cabinets have relatively poor transient response, causing "smearing" or a longer resonance of the bass notes. Though the sound coming out of the port may have the same phase of that from the front surface, but it can never be at the same time, thus, the extended bass energy is really noise disguised as signal. The disguise works only when the sound is a continuous tone (one of the reasons why some people prefer some particular kind of music for their audio system), but reveals itself most apparently at reproducing percussion sound. For the same reason, Linkwitz-Riley crossover has the same issue.
https://en.wikipedia.org/wiki/Bass_reflex#Limitations
petersteindl skrev:Spoiler:Visa
P.S. Till att börja med, det där som står om Linkwitz-Riley crossover skriver inte jag under på.
RolffRojs skrev:Beror väl på detta ↓
Bass reflex cabinets have relatively poor transient response, causing "smearing" or a longer resonance of the bass notes. Though the sound coming out of the port may have the same phase of that from the front surface, but it can never be at the same time, thus, the extended bass energy is really noise disguised as signal. The disguise works only when the sound is a continuous tone (one of the reasons why some people prefer some particular kind of music for their audio system), but reveals itself most apparently at reproducing percussion sound. For the same reason, Linkwitz-Riley crossover has the same issue.
https://en.wikipedia.org/wiki/Bass_reflex#Limitations
Morello skrev:Kan bara hålla med herr Ekvalisator om artikelns låga kvalitet. Tyvärr genomsyrar desinformation och ren pseudovetenskap hela branschen.
Det är för övrigt fullt möjligt att kombinera en sluten låda med ett andra ordningens högpassfilter för att
åtadkomma en ekvivalent överföringsfunktion, dvs det kommer att låta som en basreflexlåda givet att båda systemen har låg distorsion.
I-or skrev:.
paa skrev:Men man vill ju göra tvärtom, dvs få en basreflex att låta som en sluten låda! Hur ska det gå till?
RolffRojs skrev:I-or skrev:
"The disguise works only when the sound is a continuous tone (one of the reasons why some people prefer some particular kind of music for their audio system), but reveals itself most apparently at reproducing percussion sound."
Handlar ovanstående bara om EQ? 75Hz basreflex↔75Hz sluten?
I-or skrev:RolffRojs skrev:Beror väl på detta ↓
Bass reflex cabinets have relatively poor transient response, causing "smearing" or a longer resonance of the bass notes. Though the sound coming out of the port may have the same phase of that from the front surface, but it can never be at the same time, thus, the extended bass energy is really noise disguised as signal. The disguise works only when the sound is a continuous tone (one of the reasons why some people prefer some particular kind of music for their audio system), but reveals itself most apparently at reproducing percussion sound. For the same reason, Linkwitz-Riley crossover has the same issue.
https://en.wikipedia.org/wiki/Bass_reflex#Limitations
Välkommen!
Detta var tyvärr en osedvanligt usel Wikipedia-artikel med alldeles för många direkta felaktigheter för att gå igenom här. Egentligen borde hela artikeln skrivas om, särskilt allt svammel om "time-smearing", vilket utan undantag innebär att skribenten inte behärskar ämnet.
Det som i korthet borde ha stått i artikeln är att basreflexlösningar byter en högre känslighet/verkningsgrad och en lägre distorsion i området kring avstämningsfrekvensen mot en mer begränsad känslighet och högre distorsion för de allra lägsta frekvenserna. Normalt sett är detta ett fördelaktigt byte givet den spektrala fördelningen för musiksignaler.
Rent perceptionsmässigt kan man utan problem konstruera en basreflexlösning som i transientåtergivningshänseende väl matchar en sluten låda, allt annat lika. För en given lådvolym och kostnad är basreflexlösningen totalt sett överlägsen den slutna lösningen, som egentligen bara är att föredra för återgivning av infraljud eller när lådvolymen blir mycket liten (vi bortser här ifrån baselement med extrema parametrar, vilka kan omöjliggöra passiva basreflexlösningar).
Baffel skrev:Peter
Av ren nyfikenhet . Du som varit med ett tag. Har det som sägs i den där wikilänken någon gång varit "sanning" , alltså gårdagens sanning men nya rön, ny kunskap har omkullkastat det?
Wiki skrev:History
The effect of the various speaker parameters, enclosure sizes and port (and duct) dimensions on the performance of bass reflex systems was not well understood until the early 1960s. At that time, pioneering analyses by A.N. Thiele and Richard H. Small related these factors in a series of "alignments" (sets of the relevant speaker parameters) that produced useful, predictable responses. These made it possible for speaker manufacturers to design speakers to match various sizes of enclosures, and to match enclosures to given speakers with great predictability. All of this is constrained by the laws of physics, which is covered in detail in Thiele and Small's work.
Stig Carlsson skrev:Stig Carlsson: Högtalarkonstruktioner 1953 – 1975
Den här sammanställningen avser att ge något av bakgrunden till mina högtalarkonstruktioner, dock utan anspråk på fullständighet.
Att redovisa högtalarkonstruktioner utan att nämna något om tekniken bakom valet av högtalarelement eller om den mätteknik, som varit vägledande vid det dimensioneringsarbete, som gett högtalaren dess tonkurva, innebär att viktiga frågor utelämnas, som kan vara avgörande för hur intentionerna bakom konstruktionen förverkligas. Inte desto mindre har antagligen denna sammanställning en funktion att fylla, och till frågan om mätmetodiken finns det med säkerhet skäl för mig att återkomma.
Frågeställning 1:
Hur bör högtalarens basdel utformas för att till låg kostnad kunna återge det lägsta basregistret förstklassigt, dvs med låg distorsion och god transientåtergivning?
Det fysikaliska problemet:
Förmågan att återge det lägsta basregistret bestäms bl.a. av högtalarens förmåga att förflytta en tillräckligt stor luftvolym. Den volymförflyttning som krävs för att alstra en viss akustisk effekt i fritt fält är nämligen omvänt proportionell mot frekvensens kvadrat. Därav behovet av stora högtalarmembran, som för bibehållen verkningsgrad ner till basregistrets lägsta frekvenser kräver ofta ohanterligt stora högtalarhöljen.
En lösning (1953):
Basreflexlåda kallas den typ av högtalarhölje, som bildar en s k Helmholtz-resonator, där högtalarelementets membran utgör del av resonatorvolymens vägg. Basreflexlådan erbjuder den fördelen, att högtalarmembranet kan använda Helmholtz-resonatorn som akustisk förstärkare med en mot lägre frekvens ökande verkningsgrad; vid det återgivna frekvensområdets undre gräns kan luften i Helmholtz-resonatorns mynning fås att utföra nästan hela luftförflyttningen. En väsentlig inbesparing av behövlig membranarea och behövligt membranutslag blir därigenom möjlig.
Basreflexlådan beskrevs första gången 1930 i en amerikansk patentansökan av Thuras, men publicerade beskrivningar under åren fram till och med år 1953 saknade närmare uppgifter om hur högtalarens egenskaper kunde styras med hjälp av dimensioneringsparametrarna. Mina undersökningar vid Kungl. Tekniska Högskolans laboratorium för elektroakustik visade bl. a. att under basreflexlådans avstämningsfrekvens avtar förmågan till god återgivning snabbt, och att högtalarens relativa ljudtryck vid lådans avstämningsfrekvens är i huvudsak proportionellt mot:
1. lådans innervolym,
2. den totala svängande massan hos högtalarelementets membran och medsvängande luft,
3. kvadraten på lådans avstämningsfrekvens,
4. och omvänt proportionellt mot kvadraten på högtalarelementets membranyta,
medan vid givet högtalarelement och given avstämningsfrekvens hos lådan högtalarens relativa ljudtryck vid den övre av de båda frekvenser, där högtalarens elektriska impedans har maximum, är i huvudsak omvänt proportionellt mot:
5. högtalarelementets totala ekvivalenta mekaniska resistans. (Som referensljudtryck används här - vid oförändrad inspänning - högtalarens ljudtryck i den övre delen av det frekvensområde, där högtalarmembranet alltjämt sänder i huvudsak som en ideell kolv, men där membranrörelsen övergått till att bli helt massbestämd.)
Jag fann att – vid givet högtalarelement och given lådavstämningsfrekvens – mindre lådvolymer än de dittills praktiserade var inte bara användbara utan till och med att föredra, under förutsättning att högtalarelementets totala ekvivalenta mekaniska resistans ökades, t.ex. genom att placera ett skikt glasull mellan högtalarelementet och lådans innervolym eller genom att låta den drivande förstärkaren ha ett negativt inre utgångsmotstånd.
Kombinationen av en minskad lådvolym och en ökad ekvivalent mekanisk resistans hos högtalarelementet patentskyddades. Dimensioneringsprincipen har använts till att konstruera högtalare som haft högtalarmarknadens rakaste tonkurvor vad den undre delen av basregistret beträffar, om inverkan av lyssningsrummets vägg och golv invid högtalaren medräknas.
Med enkla 10" bashögtalarelement och inbyggd slutförstärkare hade Elektronlund LOAS 1001 (marknadsförd 1959- 62) och Sonab OA-6 (marknadsförd 1966- 70) återgivning till 26 Hz (-3 dB). Med av mig framtagna 6,5" högtalarelement hade Sonab OA-116 (marknadsförd 1975 - 78) och Sonab OA-2212 (marknadsförd 1976 - 78) återgivning till 27 à 28 Hz (- 3 dB) med valfri förstärkare.
Efter 1953 har fackvärldens kunskaper om basreflexlådans dimensioneringsmöjligheter successivt ökat, främst genom publiceringar av Beranek i USA 1954, av Novak i USA 1959, av Thiele i Australien 1961 och i USA 1971 och av Small i Australien 1971 och i USA 1972 och 1973. Giltighetstiden för mitt USA-patent löpte ut först i maj 1979, och Ståhls bashögtalare Audio Pro B2-50 föll vid sin introduktion i USA under detta patent.
Frågeställning 2:
Hur bör en högtalare för användning i bostadsrum utformas, vad avser högtalarelementens placering och orientering, för att till den mänskliga hörseln korrekt kunna överföra ett maximum av information?
Några fysikaliska och psykoakustiska utgångspunkter:
Allt ljud strålas med ett för den enskilda typen av ljudkälla karaktäristiskt riktningsmönster, och riktningsmönstret varierar med frekvensen. Med ljudkällan placerad i ett rum reflekteras ljudet av rummets begränsningsytor, och ljudet får ett för ljudkällan och för rummet karaktäristiskt rumsligt tidsförlopp.
Osv. . . . .
JM skrev:Liten fråga hur mineralullen invid högtalarelementet påverkade ekvivalenta mekaniska serieresistansen? Rd. Var den försumbar då den ibland var inom parantes. Misstänker att mineralullen kompenserade för ofullkomligheter i dåtidens högtalarelement. Men mer exakt vilken var den tänkta funktionen?
JM
DQ-20 skrev:Det är helt klart så att man visste hur en basreflexlåda fungerade långt innan Thiele och Small gav sig på det. Det framgår bl.a. i artiklar från Audio. Det är väl själva T/S-parametrarna och hur de förhåller sig till olika "alignments" som är deras bidrag, inte de elektromekaniska analogierna? Carlssons patent ger jag inte så värst mycket för. Det är ju god ingenjörskonst, i synnerhet för serietillverkning, men att patentera det? Men kanske överskattar jag det faktiska kunskapsläge som fanns vid tiden. I alla fall det som fanns spritt. 1953 är ju inte så förfärligt långt efter kriget och tidskriften Audio hade inte funnits särskilt länge. Jag har alltid förundrats av att lösningen fortsatte användas: varför kladda med mekanisk dämpning när det finns elektromagnetisk? Carlsson själv fortsatte ju med att trycka in baselement i volymer de inte riktigt passade till. Jag tror helt enkelt att han föredrog att moffa moff i lådorna. Moff var hans grej.
/DQ-20
I-or skrev:Tack för den fina beskrivningen av ett stycke klassisk hifi-historia, Peter. .
)
I-or skrev:Tack för den fina beskrivningen av ett stycke klassisk hifi-historia, Peter.
Tilläggas när det gäller Thiele/Small (som var först med att parametrisera de ingående fysikaliska storheterna för tydligare matematisk hantering och beskrivning av frekvenssvaret med filterfunktioner, vilket DQ-20 har varit inne på ovan) är att den tidigare KTH-profeten och framstående akustikern Johan Liljencrants hade presenterat i stort sett samma metod flera år tidigare i en av sina avhandlingar.
Denna uppmärksammades tyvärr inte som dessa herrars arbete, men egentligen borde det heta Liljencrants-parametrar.
Användare som besöker denna kategori: blekfet och 21 gäster