Eri skrev:I-or skrev:Ja, jag har tagit del av JAES-rapporten. Herr Ståhl lyckades, där många andra tidigare hade gått bet. Grundprinciperna var väl kända, men det var ingen som hade fått till den negativa utgångsimpedans som krävdes.
Ur en perceptuell synvinkel var det lite tråkigt att ACE-bass-systemen förvisso hade en låg undre gränsfrekvens och en låg distorsion upp till medelhöga ljudtrycksnivåer, men tyvärr en alldeles för låg luftpumpningskapacitet. Detta medförde att högtalarna kunde framstå som kraftlösa. Dessutom var detta före ekvaliseringens tidsålder, varför rumsbidragen ofta medförde att lågbasen blev alltför dominerande (högtalarna uppvisade för låga frekvenser konstant frekvensgång i frifält).
Kan du förtydliga lite.
"tyvärr en alldeles för låg luftpumpningskapacitet" Kan detta bero på att högt. el. på den tiden inte var tillräckligt kapabla i kombination med för låg förstärkareffekt?
"rumsbidragen ofta medförde att lågbasen blev alltför dominerande " Berodde detta möjligen på att frekvenskurvan i basområdet inte var anpassad till rummets bidrag?
Kan detta vara orsaken till att Audio Pro:s bashögtalare ofta får dåliga omdömen för sin återgivning.
Ställer man in systemet för rak frekvensgång till DC och detta i frifält, så får man stora problem. Talspolen kommer slå i botten rätt omgående och i bostadsrum, som ger markant höjning i basen, så kommer systemet fungera som om det har alldeles för högt Q-värde vid systemresonansen, om jag förstått saken rätt. Kan bli maffigt På kyrkorgel men inte på disko och ståbas.
Ett högtalarelement har ju många parametrar och speciellt då man tar med lådprincip och även rummet.
Labbar man med L som är induktans, C som är kapacitans och R som är resistans och betänker att förstärkarens utimpedans, högtalarens elektriska och mekanoelektriska impedans och rummets akustiska impedans är i serie, så blir det en herrans massa parametrar i sådan modell över verkligheten att hålla reda på.
Om man vet vilket slutresultat man vill uppnå så kan man räkna baklänges och få fram dessa parametrar som modellen över verkligheten har och då kan man välja sitt principiella lösningsalternativ. Kommer man inte ända fram med givna akustiska och mekaniska förutsättningar så kan man välja att applicera olika typer av kompensation där återkoppling är en variant som kan göras på många olika sätt och vanlig eq är en annan variant. Sedan kan man välja en kombination av varianter.
Det viktiga är att man vet vad man vill uppnå.
Låter man sin hörsel styra resultatets börvärde så gäller det att veta vilka fysikaliska parametrar som satisfierar resultatets börvärde som satisfierar hörseln.
Vill man ha en lätt och luftig bas med hög snabbhet och distinkt kraftfullhet med dansant perceived pitch samt det rätta brölet på trombon och rätta panget på trummor samt magkänslan hos 32’ bombard på kyrkorgel så är det bara för ingenjören att ställa upp motsvarande fysikaliska parametrar, trycka på enter, och efter ett tag att beställa högtalarelement och träbrädor och börja snickra. Hur svårt kan det vara? Piece of cake.
Mvh
Peter Pan, från Neverland
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.
Men DC "akustiskt" innebär att man i slutändan måste kopppla in en kompressor... (För "praktiskt bruk").
