Det där är ju rent fysikaliska fenomen. Å andra sidan tror jag, och en icke helt oinsatt person som jag pratade med nyligen, att det finns psykoakustiska fenomen som gör att man nog inte ska lita för mycket på room gain, och kanske inte alls kompensera för den. Anledningen skulle vara att när man kommer in i ett rum så fattar hjärnan hur rummets akustik är och registrerar att "oj den där rösten som jag vet hur den låter utomhus, låter rätt basig här". Hjärnan fattar att det är normalt för ljud i det här rummet att bli basförstärkta, och plockar undermedvetet bort lagom mycket bas. Om man då ställer dit en kompenserad anläggning så låter den tunt eftersom hjärnan fattar att källan måste vara bassvag.
Möjligen kan den här upplevelsen påverkas av hur lätt man har att drömma sig bort till konsertlokalen och dess akustik. Jag vet inte, vad tror ni?
Jag tror såhär: Röster sträcker sig inte normalt ner i så pass låga frekvenser som room-gain (i betydelsen av hela rummets totala kavitet) så i det exemplet så är det nog helt irrelevant.
Dessutom finns det få naturliga instrument som går så lågt i frekvens (<40Hz) i praktiken. Flyglar kan ju ha en grundton på 27 Hz eller något i den stilen men grundtonen förstärks inte så att den hörs. Det finns stora bastrummor osv men dessa är det väldigt få som känner till hur de låter i verkligheten och dessutom är det beroende av vart trumman står.
Då återstår i princip ljudeffekter i filmer (som är helt syntetiska och anpassade för att skapa "realism" mha en effekt i stället för torr realism) och syntetiska ljud och instrument i musik. Dessa är helt upp till den som pular med musiken (och kanske eventuellt någon mastringstekniker) hur de ska låta och kanske även beroende på monitorsystemens djupbaskaraktär. Alltså är det ingen som kan veta hur de ska låta, bara tycka.
Min slutledning blir alltså att frågan om roomgain eller inte knappast har någon förankring i naturtrogen återgivning av någonting (utom möjligen återgivningen av innehållet på skivan rakt av, då är det nog rakt som gäller). Men jag tror inte det har någon större betydelse för den upplevda realismen av musiken, örat är bra på att kompensera och kan ibland tom interpolera för djupbas som fattas, även om det är roligare om basen finns/känns på riktigt.
edit: När det gäller rumsmoder vid högre frekvenser så tycker jag att det uteslutande blir bättre och mer naturligt om man eq-ar ner dem, särskillt i rum med betongväggar. Det blir liksom ingen realistisk scen i en liten betongbunker. Har man mjukare väggar så låter resonanserna "bättre", är inte lika utpräglade och är lättare att acceptera.
. Men jag vill ändå hävda att det förekommer (o-)ljud i ett normalt hem som innehåller ganska låga frekvenser. Det dunsar när man går etc. Jag tror att det inte behövs så mycket för att hjärnan ska skaffa sig en ungefärlig uppfattning om hur akustiken är. En annan sak som jag glömde när jag skrev det där, men som vi behandlat tidigare, är att det nog finns en hel del inspelningsstudior som inte är kompenserade för room gain och de är dessutom ofta ganska små rum. Mixar man i en sån så ställer man förstås in så att det låter bra i just det rummet (dvs ett rum med ganska mycket room gain). Det här avspeglar sig i en ganska olika basnivå hos olika fonogram.
För rätblocksformade rum går det bra med enklare lösningar, men för godtyckliga former får man gå över till FEM.
