Hemliga knep för designa xo

[Jocke]

jodå, jag har spelat med dom, men dom står just nu på hyllan, tycker pappersvarianten låter lite trevligare, jag är grymt sugen på att testa satori

Mmm... har ju hört några gånger (!) att PP är vekt i basen... men som mellanregister ser det riktigt bra ut!

Zaph uttryckte väl något i stil med att Satori var den bästa motor han testat (eller nått)?

[IngOehman]

Elementen som delas mot varandra skall följas åt fasmässigt så att de adderar snyggt och fint även i andra riktningar är mitt i sweetspot. Fasen tillåts att vrida i filtret bara vridningen blir lika mellan elementen. Tja faskoherens...???

Jag kan ju här tänka att optimering inte alltid är perfekt integrering mellan elementen vid delning... För något år sedan resonerade vi kring MarkK´s ER18DXT och ni andra gjorde mig uppmärksam på en förtätning i energikurvan kring 3kHz - den kunde ju mått bra av lite fasfel...

Det är bra att du tänker, men det blev nog lite bakåfram.


Den metod du tänker på kan användas (med sina baksidor) när man har det
motsatta problemet, alltså en svacka i energikurvan.

Men fasfel, avsiktligt eller oavsiktligt infört, kommer att göra att man förlorar
MERA i direktljudet än i energikurvan. Så om något blir en puckel i energikurvan
värre om man har fasfel (i betydelsen fasskillnad) i delningen.

Orsaken till energikurvepucklar i delningsområdet är sällan fasförhållandet mellan
elementen, utan snarare handlar det om att man går från en ljudsändande yta
som är mycket större än våglängden till en som är mycket mindre. När det är
det mindre som tar över så ökar den tala utstrålade energin kraftigt.

Att fixa med fasfel är då en väldigt dålig medicin eftersom den minsta puckeln
fås med den bästa intagration - då integrationen ju ger en ökad riktverkan som
i någon mån kan motverka den stora spridningen från det lilla elementet.

I varje fall om delningen inte är alltför brant kan en perfekt integration (noll fas-
fel) göra en klar skillnad till det bättre. (Är den mycket brant så finns det inget
sätt att komma ifrån energikurvetoppen när man går från ett element med stor
riktverkan till ett med liten, som inte påverkar direktljudet också. Samverkans-
området blir helt enkelt för litet för att det skall kunna användas ordentligt.)


Så vad man kan göra är att sänka delningsfrekvensen så att man delar där
boomer-elementet fortfarande har skaplig spridning, dela extremt flackt, se
över baffelformerna, offra direktljudet, konstruera om högtalaren således att
man lyssnar på alla element i ~40 graders vinkel (där tonkurvan oftast stäm-
mer bäst med energikurvan) och optimera filtret efter dessa förutsättningar,
eller helt enkelt förse diskanten med ett horn som är sort nog för att ge den
spridning som basen har i samma register*.

Men att öka fasskillnaden i delningen ger som sagt helt motsatt verkan - att
energikurvetoppen bara blir värre.


Vh, iö

- - - - -

*Utgår man från de förutsättningarn är faktiskt en delning med fasskillnad
den optimala om målet är att energi- och direktljudstonkurva skall bli samma.

[Jocke]

Elementen som delas mot varandra skall följas åt fasmässigt så att de adderar snyggt och fint även i andra riktningar är mitt i sweetspot. Fasen tillåts att vrida i filtret bara vridningen blir lika mellan elementen. Tja faskoherens...???

Jag kan ju här tänka att optimering inte alltid är perfekt integrering mellan elementen vid delning... För något år sedan resonerade vi kring MarkK´s ER18DXT och ni andra gjorde mig uppmärksam på en förtätning i energikurvan kring 3kHz - den kunde ju mått bra av lite fasfel...

Det är bra att du tänker, men det blev nog lite bakåfram.


Den metod du tänker på kan användas (med sina baksidor) när man har det
motsatta problemet, alltså en svacka i energikurvan.

Men fasfel, avsiktligt eller oavsiktligt infört, kommer att göra att man förlorar
MERA i direktljudet än i energikurvan. Så om något blir en puckel i energikurvan
värre om man har fasfel (i betydelsen fasskillnad) i delningen.

Orsaken till energikurvepucklar i delningsområdet är sällan fasförhållandet mellan
elementen, utan snarare handlar det om att man går från en ljudsändande yta
som är mycket större än våglängden till en som är mycket mindre. När det är
det mindre som tar över så ökar den tala utstrålade energin kraftigt.

Att fixa med fasfel är då en väldigt dålig medicin eftersom den minsta puckeln
fås med den bästa intagration - då integrationen ju ger en ökad riktverkan som
i någon mån kan motverka den stora spridningen från det lilla elementet.

I varje fall om delningen inte är alltför brant kan en perfekt integration (noll fas-
fel) göra en klar skillnad till det bättre. (Är den mycket brant så finns det inget
sätt att komma ifrån energikurvetoppen när man går från ett element med stor
riktverkan till ett med liten, som inte påverkar direktljudet också. Samverkans-
området blir helt enkelt för litet för att det skall kunna användas ordentligt.)


Så vad man kan göra är att sänka delningsfrekvensen så att man delar där
boomer-elementet fortfarande har skaplig spridning, dela extremt flackt, se
över baffelformerna, offra direktljudet, konstruera om högtalaren således att
man lyssnar på alla element i ~40 graders vinkel (där tonkurvan oftast stäm-
mer bäst med energikurvan) och optimera filtret efter dessa förutsättningar,
eller helt enkelt förse diskanten med ett horn som är sort nog för att ge den
spridning som basen har i samma register*.

Men att öka fasskillnaden i delningen ger som sagt helt motsatt verkan - att
energikurvetoppen bara blir värre.


Vh, iö

- - - - -

*Utgår man från de förutsättningarn är faktiskt en delning med fasskillnad
den optimala om målet är att energi- och direktljudstonkurva skall bli samma.

Bra att du förklarar och utvecklar!

Gjorde nog ett slarvigt ordval där när jag med lite fasfel menar en aning utsläckning och det var ett mera filosofiskt resonemang... Kommer ju senare också in på möjligheten att optimera off axis som du så föredömligt förklarar!

[IngOehman]

Ja, fasfel kan sägas ge partiell (eller fullständig) utsläckning. Det fanns inga
oklarheter där.

Jag hade inte invändningar mot ditt ordval.

Men saken är bara den att det alltså ger den motsatta effekten - att energi-
kurvan hävdar sig bättre mot direktljudet. Det var det jag invände emot. Är
det en puckel i energikurvan man tampas med i trakten av delningen så är
det så lite fasfel (bästa möjliga integration) man bör eftersträva, inte ökat
fasfel.

Däremot kan man använda en fasskillnad mellan elementen i nollgraders ut-
strålningsvinkelt som ett medel mot SVACKOR i energikurvan.


Vh, iö

[Svante]

Och när det gäller simuleringar har jag inget alls mot dem, men då de inte är 100 % pålitliga behöver allt som de berättar ju ändå kollas på riktigt, och då kan man ofta spara tid på att gå direkt på mätningarna.

Med grundkunskaper och några års erfarenhet så kan man ju dessutom i
princip göra alla simuleringar som behövs mer eller mindre i huvudet, i varje fall lite grovt. Men det förutsätter förstås att man verkligen förstår fysiken, och problemet är att simuleringar kan hamna i vägen för insikten. Många väljer mellan att å ena sidan börja simulera, och å den andra att lära sig räkna och förstå fysiken på riktigt. Simuleringarna vinner inte sällan såsom en (som det verkar) "lättare väg".

Därmed riskerar simuleringarna att bli kunskapens fiende, och problemet med det är att simuleringarna ju bara är ett verktyg. De kan inte ersätta kunskap och förståelse för de fysikaliska processerna i den kreativa processen - det som gör att man kan hitta på optimala lösningar och inte bara ta bort eller minska fel några av de fel som man kanske hittar.

Här har vi diametralt motsatta åsikter. Jag menar att simuleringar är ett utmärkt sätt att nå förståelse. I simuleringen kan man ändra en sak i taget och förstå dess påverkan. Det är betydligt bökigare i verkliga livet. Och det är nog få förunnat att kunna göra en komplett "simulering" i huvudet som stämmer någorlunda även kvantitativt.

Jag tycker nog att det största värdet med simuleringar är just att kunna prova olika lådstorlekar och filter utan att bygga dem fysiskt. Det kan fungera som en ögonöppnare för att förstå fysiken. Så har det iaf varit för mig.

Att sedan en del inte VILL förstå utan vill ha simulatorn som något att antingen skylla på eller tro på när högtalaren egentligen inte låter så bra, det är en annan sak.

Det finns fö ingenting som är 100 % pålitligt, vare sig simuleringar, mätningar eller lyssningar är det.