Moderator: Redaktörer
jonasp skrev:Finns det där examensarbetet tillgängligt på nätet någonstans? Hade velat läsa det igen.
juanth skrev:avr7000 skrev:Japp....
Den vi har, Larsen 9 diskanten, en jag testar nu - en Seas med aluminium dome och titanbobin... nån från SB Acoustics kanske,
Jag har nån berylliumdiskant från Scan-speak men den har inte lika snygg spridning som jag vill ha.
Den här då?![]()
https://hificompass.com/en/content/blie ... me-tweeter
OA51.lux
Johan_Lindroos skrev:juanth skrev:avr7000 skrev:Japp....
Den vi har, Larsen 9 diskanten, en jag testar nu - en Seas med aluminium dome och titanbobin... nån från SB Acoustics kanske,
Jag har nån berylliumdiskant från Scan-speak men den har inte lika snygg spridning som jag vill ha.
Den här då?![]()
https://hificompass.com/en/content/blie ... me-tweeter
OA51.lux
Icke att förglömma är även varianten med mjuk kalott, alltså BlieSma T25S-6. Kolla här:
https://hificompass.com/en/reviews/blie ... d-6-t25s-6
Där kan man se att användningsområdet för ett element som huvudsakligen avlyssnas i en kraftig vinkel (off-axis) kan ge gynnsamma förhållanden för både direktljudet (off-axis) och det diffusa ljudfältet i rummet (som jag tror att Stig vill ha). Sedan ser man att verkningsgraden vid de högsta frekvensområdet är som högst med mjukmembranet jämfört med både aluminium, beryllium och diamant.![]()
![]()
![]()
![]()
Kanske inte "bäst" i varje parametrar, men en bra helhet, och med pris i trakt med aluminiumvarianten är inte fel.
Jag tror detta elements egenskaper liknar lite de som OA-61-diskanten har. Om jag får gissa lite så kanske BlieSma-elementet tål mer effekt och ger lägre dist.
P.S. Tack för tipset om testsajten. Det är första gången jag sett sidan. Förresten, spridningskurvorna verkar väl saknas hos elementet du länkade till(?). D.S.
jonasp skrev:Ibland får jag för mig att jag borde göra ett OA51-liknande toppsystem med 8"-baselementet som vi tog fram till Acoustic Illusion m9. Tror dock att marknaden är ytterst begränsad i förhållande till det jobb det skulle innebära.
Maarten skrev:
Intressant!
Ang " knappast möjligt att kontrollera både frekvensgång, spridning och distorsion", är det för att det inte går att hitta surround-material (och i mindre mån konmaterial) med "tillräckligt" hög dämpning för att släcka ut stående vågor? Eller beror disten på något annat?
Minns det gamla ex-arbetet från 2003 som simulerade ett element (p17rcy) och jag tänker att med rätt val av materialegenskaper / parametrar (styvhet, inre dämpning, geometri etc) så kanske man kan minimera stående vågor och uppbrytningsbeteenden, uppnå fin roll-off, bra spridning och även minimera dist? Men det kanske inte går, utan att det istället är en trade-off?
EDIT: Sökte och hittade lite här (inte hunnit läsa ännu, verkar dock vara mycket fokus på motorn igen): https://www.klippel.de/fileadmin/_migra ... oms_01.pdf
Se sista delarna av ex-arbetet, som visar på en rätt fin roll-off, som även är förbättrad ytterligare i px-17-lts (av IÖ med annan dust-cap har jag för mig):
Kraniet skrev:Här fanns ett byggprojekt med 6-tummaren dessutom.
https://hificompass.com/en/projects/2-w ... bliss-bewg
Även här valdes slav. Basreflex verkar svårt att genomföra med det här elementet.
juanth skrev:Kraniet skrev:Här fanns ett byggprojekt med 6-tummaren dessutom.
https://hificompass.com/en/projects/2-w ... bliss-bewg
Även här valdes slav. Basreflex verkar svårt att genomföra med det här elementet.
Att det byggs utan basreflex handlar om att det är svårt att få in ett rör i 15-20 liter säger han i texten.
Där passar nog OA51 lådan bra in.
avr7000 skrev:Man kan ha ett rör av lämplig diameter och en mjuk 90 graders böj i den inre kammaren....
I-or skrev:Det finns inga material som ens är nära att dämpa ut böjmoder i konen till den grad som är nödvändig för att uppnå den tulipanaros som ett element utan märkbara uppbrytningar och med frekvensen minskande strålande yta skulle kunna utgöra. Detta låter sig helt enkelt inte göras och man bör ställa sig ytterst tveksam till olika uttalanden om att detta är möjligt. Vissa tillverkare har t.o.m. arbetat med s.k. avstämda dämpare i surrounden med viss framgång, men utan att för den skull bli av med problemet.
Jag vill påstå att man ser tydliga membrandistorsionseffekter för alla element som används upp till strax under första uppbrytningsfrekvensen eller högre (vilket gäller för alla fullrange tvåvägshögtalare med normala konmaterial och delningsfrekvenser). Denna distorsion ligger ofta uppåt 1-3 % (THD) vid lite högre ljudtrycksnivåer och är klart hörbar. Här har vi ett ganska fult exempel:
https://www.soundstagenetwork.com/index.php?option=com_content&view=article&id=1221:nrc-measurements-monitor-audio-silver-6&catid=77:loudspeaker-measurements&Itemid=153
Jag har själv väldigt svårt för denna distorsion eftersom övre mellanregister / nedre diskant låter pressat. Kombinationen av styv kon (grafen) och relativt låg delningsfrekvens kan dock i stort sett eliminera problemet, som för Magico A1:
https://www.soundstagenetwork.com/index ... Itemid=153
När det gäller exjobbet tycker jag att författarna trots allt kunde ha lagt lite mer tid på att stämma av modellen, det ser lite halvdant ut när simuleringsresultaten ligger bortåt 5 dB ifrån mätresultaten för ett ganska enkelt mekanoakustiskt system som det handlar om här. Exjobbare ska lida, så är det bara.![]()
Den använda simuleringstekniken* var dock rejält "old-school" redan 2003 när exjobbet utfördes. Man har sedan länge utnyttjat FEM/BEM för den här typen av simuleringar och resultaten kan med lite arbete bli fantastiskt bra.
*I den riktiga världen, d.v.s. den mekaniska, tramsar man inte med elektriska analogier utan bygger upp modellen direkt med massamatris, styvhetsmatris och dämpningsmatris.
skrutten skrev:Discovery elementets 3:e tons dist tycker jag är lite hög och klarar inte högreljudtryck lika bra som t.ex. Vifa P17WJ00. Förutom 3:e tonen så ligger disten hyggligt. Ska kanske mäta med lite högre ljudnivåer någon dag.
Distmätningen är gjord vid en låg utnivå ca 80dB vid micken på 25cm avstånd.
Maarten skrev:Intressant igen, tack!
Har du länkar till bra FEM-simuleringar av koner? Tycker ofta att de handlar om magnetsystem.
Det första exemplet är ju typiskt ful uppbrytning och även jag har svårt för "denna distorsion eftersom övre mellanregister / nedre diskant låter pressat". Tror att en del andra också blir lyssningströtta av sådant distorsion.
Du skriver att: "Jag vill påstå att man ser tydliga membrandistorsionseffekter för alla element som används upp till strax under första uppbrytningsfrekvensen eller högre (vilket gäller för alla fullrange tvåvägshögtalare med normala konmaterial och delningsfrekvenser). Denna distorsion ligger ofta uppåt 1-3 % (THD) vid lite högre ljudtrycksnivåer och är klart hörbar". Detta får ju rätt stora implikationer om man vill konstruera bra högtalare. För av det jag sett så är det få eller nästan inga element som inte uppvisar sådana uppbrytningar och distorsion. Bra att få det svart på vitt vad jag tidigare anat, tack!
Nu kan ju du detta mycket bättre än jag, men jag tycker mig ändå ha sett att en del gamla klassiska element med mjuka koner klarar uppbrytningen bättre än moderna hårda koner. Se t ex, som dock är mätt med väl låg nivå:
Här är några slumpvist valda mer moderna element från tidigare nämnd mätsida som jag inte tycker presterar speciellt väl i detta känsliga område och de är ju inga jättebilliga element. Flertalet med detta beteende fokuserar väl också på styva koner och mindre på inre dämpning (?):
Metallkoner är ju ofta ännu värre.
Lite kul att jämföra ett litet skruttelement för 150:- mot Purifin. Den senare utklassar ju förstås det billiga men skillnaden är inte mer än ca 0-15dB mellan 500-10kHz vid 2,83V, eller uppskattningsvis 0,3% vs 0,1% THD i snitt (?):
Det som jag tänker är lite intressant är att det billiga elementet uppvisar fortsatt relativt låg distorsion över frekvensen för första stående vågen medan Purifin har en peak vid den andra. Det här skulle väl ändå kunna tala lite för det jag var ute efter i första inlägget, att bra dämpning/anpassning, geometri etc, kan påverka beteendet i detta svåra område? Lite i linje med skillnaden i Skruttens mätningar ovan avseende P17wj vs 18W/8424G00. Eller?
I-or skrev: Det första man måste ta hänsyn till är ljudtrycksnivån vid mätningarna. När jag skriver "lite högre ljudtrycksnivåer" menar jag ca 100 dB / 1 m halvrymd (alltså ungefärligen motsvarande 95 dB nominellt / 2 m i Soundstages mätningar för de ganska höga frekvenser det handlar om här). Vi kan alltså direkt stryka Skruttens mätningar som ungefärligen motsvarar 70 dB under dessa förutsättningar.
När det gäller Hificompass mätningar måste man titta på den högsta spänningen (och oftast även lägga till lite mer distorsion med ögonmåttet eftersom spänningen inte riktigt räcker till för 100 dB / 1 m). Det finns två element som utmärker sig här med THD-toppar om ca 1 % i uppbrytningsområdet - Morel och Purifi. Båda elementen har ganska avancerade koner med kolfiber/skumplast-sandwich respektive speciell fiberblandning. Övriga element har THD-toppar om ca 5 %, vilket är totalt underkänt. Det är helt enkelt inte möjligt att klara högt ställda krav på membrandistorsion med typiska konmaterial, oavsett allt marknadsföringspladder.
Ja, detta gäller alla Faktiskt-medlemmars favorithögtalare också, även de som marknadsförs som lågdistorderande. Hållfasthetsläran tar inga fångar.![]()
Ska jag vara riktigt ärlig tycker jag inte att det finns ett enda element på marknaden som ens är nära nog tillräckligt bra inom detta område. Drar man på rejält (105 dB / 1 m - sinus i relevant frekvensområde, alltså typiskt ytterligare en hygglig bit högre total ljudtrycksnivå med musiksignaler) får man räkna med toppar om ca 3-30 % THD runt 1-3 kHz oavsett pris.![]()
Skälet till detta står att finna i de höga mekaniska spänningar som konerna utsätts för i uppbrytningsområdet vid höga accelerationer (ljudtrycksnivåer). Man brukar vid typiskt mekaniskt konstruktionsarbete inte lägga speciellt mycket vikt vid de relativt små olinjäriteter som framför allt polymerer, men även pappersmaterial etc uppvisar i spännings-töjningsdiagrammen eftersom det är betydelselöst här och en linjär approximation ofta duger väl. Man måste dock i alla strukturmekaniska sammanhang vara mycket försiktig med överdrivna påkänningar eftersom man lätt råkar in i utmattningsproblematik (jämför med konutmattning i PA-sammanhang). I hifi-sammanhang är konutmattning i princip ett okänt fenomen, men en olinjäritet om normalt sett försumbara 3 % är dock riktigt illa vad gäller distorsion.
Aluminium har stora fördelar jämfört med de flesta andra konmaterial eftersom materialet i det närmaste uppträder helt linjärt upp till sträckgränsen. Problemen är bara att de inre förlusterna är minimala och att amplituderna vid resonans därmed blir skyhöga samt att alldeles för många tillverkare tror att materialet kommer att lösa alla problem och därmed övergår till stora konöppningsvinklar, vilket förstås sänker den första böjresonansfrekvensen betydligt (som för den überusla Monitor Audio-högtalaren ovan). De låga inre förlusterna går dock att hantera och via den höga materialstyvheten t.o.m. vända till en fördel med s.k. constrained layer-teknik (sandwich med styva täckskikt och superhögförlustmaterial i kärnan) även om det tyvärr sällan görs i praktiken, både av okunskap och kostnadsskäl (vem bryr sig om membrandistorsion på 10 % när man kan tokhypa coola aluminiumkorgar, tuff ventilation eller hyperstyva titanbobiner?).
Jag har inte direkt jagat FEM-simuleringar på nätet, men dessa är nog inte så vanligt förekommande. Det finns en del material i gamla JAES-rapporter, men tyvärr måste man nog oftast utföra dem själv om man vill veta lite mer (ANSYS, Pro/E, Catia m.fl. är bra, men speciellt Comsol Multiphysics är sällsynt väl lämpad mjukvara. Denna lämpar sig tyvärr inte så väl för den som inte har en solid bakgrund inom relevanta områden.).
petersteindl skrev:I-or skrev: Det första man måste ta hänsyn till är ljudtrycksnivån vid mätningarna. När jag skriver "lite högre ljudtrycksnivåer" menar jag ca 100 dB / 1 m halvrymd (alltså ungefärligen motsvarande 95 dB nominellt / 2 m i Soundstages mätningar för de ganska höga frekvenser det handlar om här). Vi kan alltså direkt stryka Skruttens mätningar som ungefärligen motsvarar 70 dB under dessa förutsättningar.
När det gäller Hificompass mätningar måste man titta på den högsta spänningen (och oftast även lägga till lite mer distorsion med ögonmåttet eftersom spänningen inte riktigt räcker till för 100 dB / 1 m). Det finns två element som utmärker sig här med THD-toppar om ca 1 % i uppbrytningsområdet - Morel och Purifi. Båda elementen har ganska avancerade koner med kolfiber/skumplast-sandwich respektive speciell fiberblandning. Övriga element har THD-toppar om ca 5 %, vilket är totalt underkänt. Det är helt enkelt inte möjligt att klara högt ställda krav på membrandistorsion med typiska konmaterial, oavsett allt marknadsföringspladder.
Ja, detta gäller alla Faktiskt-medlemmars favorithögtalare också, även de som marknadsförs som lågdistorderande. Hållfasthetsläran tar inga fångar.![]()
Ska jag vara riktigt ärlig tycker jag inte att det finns ett enda element på marknaden som ens är nära nog tillräckligt bra inom detta område. Drar man på rejält (105 dB / 1 m - sinus i relevant frekvensområde, alltså typiskt ytterligare en hygglig bit högre total ljudtrycksnivå med musiksignaler) får man räkna med toppar om ca 3-30 % THD runt 1-3 kHz oavsett pris.![]()
Skälet till detta står att finna i de höga mekaniska spänningar som konerna utsätts för i uppbrytningsområdet vid höga accelerationer (ljudtrycksnivåer). Man brukar vid typiskt mekaniskt konstruktionsarbete inte lägga speciellt mycket vikt vid de relativt små olinjäriteter som framför allt polymerer, men även pappersmaterial etc uppvisar i spännings-töjningsdiagrammen eftersom det är betydelselöst här och en linjär approximation ofta duger väl. Man måste dock i alla strukturmekaniska sammanhang vara mycket försiktig med överdrivna påkänningar eftersom man lätt råkar in i utmattningsproblematik (jämför med konutmattning i PA-sammanhang). I hifi-sammanhang är konutmattning i princip ett okänt fenomen, men en olinjäritet om normalt sett försumbara 3 % är dock riktigt illa vad gäller distorsion.
Aluminium har stora fördelar jämfört med de flesta andra konmaterial eftersom materialet i det närmaste uppträder helt linjärt upp till sträckgränsen. Problemen är bara att de inre förlusterna är minimala och att amplituderna vid resonans därmed blir skyhöga samt att alldeles för många tillverkare tror att materialet kommer att lösa alla problem och därmed övergår till stora konöppningsvinklar, vilket förstås sänker den första böjresonansfrekvensen betydligt (som för den überusla Monitor Audio-högtalaren ovan). De låga inre förlusterna går dock att hantera och via den höga materialstyvheten t.o.m. vända till en fördel med s.k. constrained layer-teknik (sandwich med styva täckskikt och superhögförlustmaterial i kärnan) även om det tyvärr sällan görs i praktiken, både av okunskap och kostnadsskäl (vem bryr sig om membrandistorsion på 10 % när man kan tokhypa coola aluminiumkorgar, tuff ventilation eller hyperstyva titanbobiner?).
Jag har inte direkt jagat FEM-simuleringar på nätet, men dessa är nog inte så vanligt förekommande. Det finns en del material i gamla JAES-rapporter, men tyvärr måste man nog oftast utföra dem själv om man vill veta lite mer (ANSYS, Pro/E, Catia m.fl. är bra, men speciellt Comsol Multiphysics är sällsynt väl lämpad mjukvara. Denna lämpar sig tyvärr inte så väl för den som inte har en solid bakgrund inom relevanta områden.).
Vad anser du om detta element? https://hificompass.com/en/speakers/measurements/sbacoustics/sb-acoustics-sb15nbac30-4 Att användas exempelvis mellan 175 Hz och 2 kHz.
Mvh
Peter
avr7000 skrev:Man kan ha ett rör av lämplig diameter och en mjuk 90 graders böj i den inre kammaren....
juanth skrev:avr7000 skrev:Man kan ha ett rör av lämplig diameter och en mjuk 90 graders böj i den inre kammaren....
Två portar?
I-or skrev:...Ska jag vara riktigt ärlig tycker jag inte att det finns ett enda element på marknaden som ens är nära nog tillräckligt bra inom detta område. Drar man på rejält (105 dB / 1 m - sinus i relevant frekvensområde, alltså typiskt ytterligare en hygglig bit högre total ljudtrycksnivå med musiksignaler) får man räkna med toppar om ca 3-30 % THD runt 1-3 kHz oavsett pris.![]()
…. forts...
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 14 gäster