DrBoar skrev:Ett försök till repost till Herr Österbergs klargörande inlägg:
Om man har ett rundstrålande element strålar det sfärsiskt.
Sätter man det i en (oändlig) baffel halveras strålningsvinkeln och ljudtycket ökar i ljudfältet.
Är baffleln ändlig och dess mått större än ljudens våglängd är det forfarnade 1/2 sfär fast man får diffraktion på kanten.
Är bafflen mycket mindre än våglängden så är det sfärisk strålning.
Den värsta formen på en baffel är en rund baffel med elementet i mitten, som en vanlig diskant dome! Med en diameter på 10cm kommarer baffelsteget strax över 1000 Hz.
En plan rektangel är ett gräslig baffel. Genom att ha olika mått från elementet till kanterna upp ner och höger vänster så sprids ojämnheterna ut. Kolla Accoustic Engineering av Harry Olsen (senaste revisonen från 1957 eller tidigare kvittar)
...
Siegfried Linkwitz har uptäckt att Olsen kopierat arbetet om diffraktion runt olika högtalarlådor i sin bok, från arbeten av G. G. Muller, R. Black, T. E. Davis (all from Bell Labs), The Diffraction Produced by Cylindrical and Cubical Obstacles and by Circular and Square Plates, JASA, Vol.10, 1938, utan att ange källan, och sedan dess har detta allmänt ansetts härstamma från Olsen!