Min nyfikenhet gäller hur hardcore folk är numera här:
Är mini-DSP produkten med sitt GUI svår så ni svimmar ? Eller skulle ni vilja ha mer kraft, fler kanaler och kunna styra saker och modifiera koden själva.
Om vi kallar mini-DSP:n en Windows produkt - hur många skulle då våga sig på open source Linux ??
För några år sedan var det här fortfarande hokus-pokus hur i hel*ete man kunde bygga en egen produkt som man kunde koppla till PC:n och som dök upp i Windows. Men det gick o lära sig det med.
Det ni får, förutom några buggar som fortfarande är kvar är:
6 channel analog input, 8 channel analog output @ Supports sample rates - 44.1kHz, 48kHz, 88.2kHz, 96kHz, 176.4kHz, 192kHz 16-24 bitar med ASIO2.2 stöd under Windows, Mac och Linux över USB2.0
S/PDIF output and input via RCA or TOSLINK with high quality local PLL for clock recovery
MIDI I/O, Musical instrument/MIC compatible input, House clock input, I/O expansion
Det där är då som ljudkort när USB sladden är i. Sen kan den oxå fungera som valfri standalone moj, som t.ex kan konfigureras via ett Windows GUI. Det sista ordet vägrar jag dock att trolla fram.
Det finns 1000 MIPS @ 64bitars överskrivande MAC, vilket räcker till många filterlänkar med över 100 dB filterdynamik.
Allt är open hardware, dvs inte bara hela kretscheman finns och gerber-files utan även ECAD filerna är öppna.
Så det går att sätta dit vilken tokig CODEC man nu önskar och sätta undre gränsfrekvensen så lågt man vill.
Så om den nu ska vara USB-ljudkort, gitarreffekt eller digitala delningsfilter eller digital ACE eller alltihopa - det är förmodlingen din kunskap som sätter begränsningen. Du kan
Vill man beräkna stora FFTer (embedded mode) så får man nog slänga dit ett SDRAM chip oxå, för långa FIR baserade EQ's.
MIPSEN kan skals uppåt i steg om 500 MIPS då det inte används någon single-bus arkitektur som bottnar.
Men frågan är väl egentligen - hur snygga rattar måste en produkt ha innan den går att sälja till en ½ HIFI nörd ?
Hur långt hade mini-DSP produkten kommit när den lanserades?
