Jag fick ett svar från Prof. Bert Roozen på en fråga om hur kantradien bör förhålla sig till stora radien om man förstorar porten, och fick det här svaret:
The Strouhal number determines the occurance of vortex separation.
St=omega * a / u (see my JASA paper Vortex sound in bass-reflex ports of loudspeakers. Part II. A method to estimate the point of separation)
Now, if the port radius increases, most likely u will decrease, which will allow a smaller port's cross-sectional radius a. However, to be on the save side, the port's cross-sectional radius a should not be taken too small. If you can hear the port 'whistling' you know it's edge is too sharp.
With Best regards,
Bert
Ni som har läst strömningslära kan väl kommentera svaret, men jag tyder det i alla fall som att portens kantradie inte ska ökas bara för att porten får större diameter?
Gammal tråd, men paa ger sig sällan och stötte på. Det var länge sedan jag funderade på detta och nu var jag tvungen att friska upp minnet.
Roozen menar, i det paper han nämner ovan, att maximal icke-turbulent partikelförskjutning i portens öppning är proportionell mot krökningsradien på övergången mot baffeln d.v.s. "trattkrökningsradie" eller "kantradie". M.a.o. tjänar man både på större rörradie (lägre partikelhastighet för givet ljudtryck) och större kantradie, vilka båda leder till högre Strouhals tal, alltså mindre risk för virvelsläpp (vortex shedding) i öppningen. Senare forskning har dock visat att just formen på tratten har avgörande inverkan på strömningen och att man helst bör ha en flackt konisk tratt i kombination med en liten avslutningsradie.
Detta och mycket annat avhandlas i JAES-pappret från JBL/Infinity, Maximizing Performance from Loudspeaker Ports (lite fulare layout än i JAES-versionen, men direkt tillgängligt på nätet här:
https://pdfs.semanticscholar.org/aa31/cf04123ca8f82e6f2236c07e3301d674a978.pdf). Det är ett ganska "ingenjörsmässigt" paper, alltså möjligen lite enklare att följa för novisen. Dock är det lite mer PA- än hifi-inriktat, men slutsatserna är ändå generellt gångbara.
För övrigt byggde jag för många år sedan en subwoofer med två slitsformade portar (ca 400x300x7 mm lxbxh och 15 graders linjärt expanderande avslutningar upp till ca 35 mm inkl liten slutradie), dimensionerad för maximalt 10 m/s (RMS) partikelhastighet vid öppningarna. Denna fungerar utmärkt, helt utan märkbar turbulens och påföljande portkompression eller dito oljud, något som definitivt inte har varit fallet för någon av alla konventionella konstruktioner jag har studerat, oavsett portutformning. Förutom att slitsade portar kan dimensioneras så att de ger optimala egenskaper är de väldigt enkla att få till för självbyggare utan gjutverktyg eller 3D-skrivare för ändtrattar.